Sverigedemokraterna och den nedärvda essensens historia

Till partiets landsdagar 2019 har det börjat diskuterats att de ska ta bort frasen ”nedärvd essens” ur sitt principprogram. Men denna rasbiologiska term har i olika former och benämningar genomsyrat partiets ideologi från den dag de grundade partiet. Ska man berätta om Sverigedemokraterna och den nationella rörelsen så kan man börja ända tillbaks till 20-30-talet om man vill, men vi hoppar fram till 1979 då kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt bildades. I deras program från 1983 så hittar vi passager där den homogena befolkningen prisas. Det vi ser är inget annat än ett släktskap med den nedärvda essensen som finns i dagens program.

Sedan flera hundra år, ända sedan vårt folks nationella medvetande började väckas, har Sverige haft en ovärderlig tillgång: En i stort sett homogen befolkning. Ett enat och enigt folk bortom den närmaste släktgemenskapen och de provinsiella särdragen. Sveriges folk har varit rotad vid samma stam, genomgått gemensamma öden och haft gemensamma förhoppningar om en ljusare framtid.

och

En berikande invandring är sålunda en både begränsad och kvalificerad invandring av personer från kulturellt och etniskt närbesläktade folk, som är både motiverade som invandrare och assimilerbara.

Under stycket repatriering ser vi att BSS vill repatriera (kasta ut) ”energiskt understödja repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt främmande länder” för att omsorgen av det svenska folket kräver detta.

1986 bestämde sig BSS att de ville försöka få ut sina idéer den parlamentariska vägen och så nazisterna och fascisterna ur organisationen gick därför tillsammans med det rasistiska och populistiska Framstegspartiet och bildade Sverigepartiet. I deras program hittar vi mycket av det vi fann i BSS:s program om kvalificerad invandring från etniskt närbesläktade folk. Detta parti splittrades redan efter ett år.

1988 bildades Sverigedemokraterna av BSS-falangen i Sverigepartiet och deras första riktiga program kom 1989. Här ser vi partiet tala om den homogena befolkningssammansättningen och om onaturliga inslag i befolkningspolitiken.

Sverigedemokraterna vill motverka det mångkulturella och mångetniska samhälle som vi
håller på att få med den nuvarande invandrings- och sk flyktingpolitiken.
Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har
haft en ovärderlig tillgång.

och

Kopplingen mellan abortönskemål och adoptionsbehov bör utredas för komma till rätta med onaturliga inslag i befolkningspolitiken.

Det dröjde ända till 1994 innan det skrevs ett nytt program och det är alltså det här som gällde då Jimmie Åkesson gick med i partiet samma år. Raderna om den homogena befolkningssammansättningen återkommer i det här programmet. Men vi hittar också det som SD tror ska hända om vi inte får en etnisk homogen nation.

Vi tror att en etnisk och kulturell homogen nation har större förutsättningar för en fredlig utveckling än en mångkulturell heterogen statsbildning.

I detta program vill de också stoppa all invandring av människor från etniskt avlägsna kulturer och den kända 1970-regeln gjorde sin debut i detta program. Sverigedemokraterna ville ju repatriera alla invandrare som kommit till Sverige efter 1970.

1996 skrevs ett nytt program och här görs det ett försökt till att tala om den västerländska kulturkretsen.

Med ursprung inom den västerländska kulturkretsen menas att förfäderna alla var medborgare i stater inom den västerländska kulturkretsen år 1950, eller att de var emigranter med tydlig västerländsk härstamning.

Men lite lägre fram i programmet hittar vi återigen den etniska homogeniteten

En fördel med etnisk homogenitet är att den disciplinerar och skapar empati
på ett liknande sätt som sunda familjer gör.

1999 skrivs nästa program och 2002 görs det några små ändringar i detta. Som tidigare program talar SD om den homogenitet och en fredlig utveckling. Men vi hittar också denna fras

Sverigedemokraterna vill istället på sikt återskapa Sverige som en svensk nation, såväl etniskt som kulturellt, där svenskarnas intressen sätts i främsta rummet.

I programmet som skrevs 2003 börjar vi hitta likheter med dagens program.

Visst är varje människa unik, men samtidigt är vi också mer eller mindre lika varandra. Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade ursprungliga gemenskaper.

En bit längre in i programmet hittar vi detta.

Den nationalistiska principen bygger på iden om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent.

I det här programmet kommer också Mattias Karlssons ”öppna svenskhet” med vilket han menar att vem som helst kan bli svensk, men kraven är hårda så frågan är om människor från vissa grupper någonsin kommer lyckas. Enligt denna ska alltså ickesvenskar få medborgarskap, men inte om det blir en kränkning av den nationalistiska principen och ett av de största hoten mot den är invandringen. Medborgarskapet ska vara ett privilegium avsett för svenskar heter det.

År 2005 blev Åkesson partiledare och i det program som blev antaget detta år så hittar vi

Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma
identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland
befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen – principen om en stat, en nation – är
grundläggande för Sverigedemokraternas politik.

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska
överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant
samhälle befolkningsmässigt homogent.

Det är det här programmet de går till val med 2010 och det är i det här vi hittar kravet på rätt ursprung för att få ingå i nationen.

För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk,
religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom
tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart.

Nu dröjer det ända fram till 2011 innan de kommer med ett nytt program och det är detta som gäller nu. Förutom då att Sverigedemokraterna tydligt delar upp medborgarna i Sverige som svenskar, assimilerade och ickesvenskar så hittar vi den nedärvda essensen för första gången.

Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.

I Wikipedia förklaras essens så här

Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Essensen är alltså något livsnödvändigt och i SD:s fall något som påverkar och är unikt för både individ och grupp. Det är alltså tydligt att det handlar om rasbiologi och detta vill nu SD ta bort ur programmet. Men kommer rasismen i partiet försvinna? Nej, inte alls. Oavsett hur SD beskriver det så kommer vissa grupper av människor alltid vara mindre välkomna i Sverige än andra och det oavsett om de bor här eller om de invandrar hit och det spelar ingen roll om SD ser dessa ur ett rasperspektiv eller ett kulturellt perspektiv. Resultatet det blir detsamma. Expo förklarar det bra i sin artikel Extremhögerns samlingsparti.

Sverigedemokraternas projekt har varit att ta sig ur denna politiska gemenskap. Att klippa banden till den ”nationella rörelsen” genom att lansera en kulturnationalism där ras fullständigt avfärdas, etnicitet plockas bort och kulturen står i centrum. Med socialkonservatismen som ideologisk kompass i sakpolitiska frågor

Sverigedemokraterna förespråkar en assimileringspolitik där alla i teorin kan bli svenska, även om det är komplicerat och kan ”ta flera generationer”. Rent konkret går partiets politik ut på att ge så få människor från ”kulturellt avvikande länder”, som det brukar heta – alltså Afrika och Mellanöstern -denna möjlighet. Samma människor som rasnationalister och etnonationalister pekar ut som hot

Är det ett sammanträffande att Sverigedemokraterna är emot samma människor som rasnationalister? Det handlar om samma folkgrupper fast sedda från olika håll. Etnopluralister och rasnationalister ser ”rasen” som ett hot medan Sverigedemokraterna ser samma människors kultur som ett hot. Det är samma människor som inte är välkomna hit till Sverige.

Idag heter den rasbiologiska frasen ”biologiskt arv”, men varför byta när de ändå nämner att den nya frasen är densamma som den gamla?

Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling, men samspelar med det biologiska arvet (i tidigare versioner av detta program beskrivet med termen nedärvd essens)