Den österrikiska författaren Marcus Willinger skrev 2013 boken ”Generation identitet”. Den räknas lite grann som ett program för den identitära rörelsen i Frankrike. I Sverige utgör denna rörelse av Nordiska förbundet som grundades 2004, men som numera är nedlagt. På senare tid så finner har vi bokförlaget Arktos, tankesmedjan Motpol i denna rörelse som egentligen inte är en enhetlig rörelse.
Vad är då identitär för något? I den här bemärkelsen är det en rörelse som är sprungen ur den så kallade den nya högern eller Nouvelle droite som den heter på franska. Den nya högerns idéer kommer ifrån bland annat Alain de Benoist (1943-), men man hittar deras ideologiska förebilder längre bak i tiden än så. Namn som Julius Evola (1898-1974), Oswald Spengler (1880-1936) och Ernst Jünger (1895-1998) kan och bör också nämnas i detta sammanhang. Om vi börjar med de Benoist för han är en av de viktigare filosoferna bakom denna ideologi. Förutom att han författat ett stort antal böcker så har han grundat den etnonationalistiska tankesmedjan Grece tillsammans med Guillaume Faye och det är precis etnonationalismen som är utmärkande för den identitära rörelsen. De vill att varje folk ska ha sitt eget land och ska inte beblanda sig med varandra. Även om de tre äldre förebilderna hade kopplingar till nazismen så ses den identitära rörelsen mer som nyfascistisk. Den franska rörelsen har inspirerat den amerikanska Alt-right-röreslen.
I Frankrike är det Generation Identitaire som är den största grupperingarna av identitärer och organisationen bildades 2012 och i början bestod deras aktioner av ockupationer av moskébyggen, flashmobbar och gratis soppkök (med griskött, för att utesluta muslimer). I mars i år förbjöds organisationen. Det är för denna organisation som Willinger har skrivit boken.
Förordet till boken inleds med indirekt avståndstagande av nazismen och en fingervisning varför rörelsen har uppstått.
Efter nationalsocialismens terror kollapsade Europa och förlorade sin vilja att leva. Nästa generation, 68-generationen, fördömde allt de ärvt av föregående generationer: alla traditioner, tron på sitt eget folk, varje vilja till en riktig identitet.
[…]
68-rörelsens idéer är en sjukdom, som infekterat Europa. Den kommer att döda oss om vi inte hittar ett botemedel.
Förordet avslutas med att denna bok inte är en program utan en krigsförklaring.
Varje kapitel avslutas med frasen ”För vi är Generation identitet”
I stycket om det mångkulturella samhället så ser vi hatet mot människor med en annan etnisk bakgrund och här lär vi komma ihåg att de ser invandringen som en fientlig invasion.
Kom inte med andra världskriget och Hitler när det handlar om Mustafa Erövraren. Och försök inte tala om för oss att främlingar är precis som vi, när vi ser det varje dag att de inte är det.
[…]
Europa tillhör européer. Vi är denna kontinentens rättmätiga arvingar, och vi tänker inte ge upp vår arvsrätt.
I stycket etnonationalism förklarar de sina idéer om att att blanda olika kulturer leder alltid till krig.
Den som trycker in alla kulturer och folk på ett och samma territorium, orsakar i det långa loppet de blodigaste av krig. Bara så kan de förödande Balkankonflikterna och de ändlösa krigen i Mellanöstern förklaras.
Det finns en annan aspekt och det är det att dessa konflikter beror på att visa grupperingar anser att olika folk inte kan och ska leva tillsammans och att det är det som är ursprungsorsaken till det som skett på Balkan. Men identitärerna ser det inte på det viset.
Författaren fortsätter i ämnet etnonationalism och här känns tankarna om livsrum igen.
Ni förstod aldrig essensen av identitet och kultur. Ni begrep aldrig att människan behöver utrymme för att kunna leva ut sin identitet, att det behovet är beständigt och definitivt. Att hon, om inget annat alternativ ges, själv kommer att bereda sig det utrymmet.
I sin iver att skärma sig från sin ideologiska historia vänder de och vrider på vissa argument. I kapitlet ”Nationalsocialism” så
Nationalsocialismen bestämde hur ni skulle tänka. ingen har präglat er världsbild lika mycket som Adolf Hitler. Nazismen var rasistisk, så ni ville bli antirasister. var nazismen nationalistisk? Självklart blev ni internationalister. Nazismen var militaristisk, fascistisk och imperialistisk, så ni blev antimilitaristiska, antifascistiska och antiimperialistiska. Om nazismen förespråkade traditionella familjevärderingar var ni tvungna att fördöma dessa också. På så sätt blev Adolf Hitler er största ledstjärna.
Era ansträngningar för att förkasta nationalsocialismen ledde till skapandet av er egen extremistiska ideologi. Fanatiska och med den djupaste tro på er egen rättfärdighet började ni förstöra Europa.
I kapitlet ”Det romerska rikets nedgång och fall” handlar om idén om att det var rasblandningen som ledde till det romerska imperiets söderfall. Författaren beskriver att samma sak sker idag och här ser vi att de hänger sig också till den nazistiska myten om folkutbytet och myten om att muslimerna ska ta över genom barnafödande.
Det romerska rikets fall har många likheter med den process Europa nu genomgår. Kommer vi en dag tala om västvärldens nedgång och fall?
Förhärjade och försvagade av andra världskriget sökte till synes klarsynta europeiska politiker hjälp från utsidan. Gränserna öppnades för miljoner muslimer, tänkta att blåsa nytt liv i Europa med nedgående födelsetal, och hjälpa kontinenten att utmana USA och Sovjetunionen, senare växande stormakter som Kina och Indien, ekonomiskt. Muslimerna lät sig inte integreras, utan bildade istället parallella samhällen. De födde betydligt fler barn än européerna; de växte till antal utan uppehåll, genom nya födslar, och en ny invandring.
I stycket om integration så visar de vilka de ser som fienden till den gemenskap de vill ha, det folk de anser att ha rätten att bo i Europa.
Muslimer och afrikaner! Ta ned era tält och lämna denna kontinent.Stora delar av världen tillhör redan er. Vi hjälper er gladeligen att göra era hemländer till bättre platser, att bygga upp och forma dem. Och än mer än europeisk hjälp behöver Afrika och östern er och er styrka.
Återvänd till era hemländer, de tillhör er.
Europa, däremot, kommer aldrig att tillhöra er. Europa tillhör oss.
För vi är Generation Identitet.
I stycket döpt till ”Kön” så ser vi ett agg emot genusforskning och jämställdhet och det är tydligt att de anser att männen ska vara de dominerande i samhället.
Istället för harmonisk och dynamisk enhet mellan män och och kvinnor införde ni de könlösas allians, de halvas partnerskap, intigheternas förening. Ni har berövat männen deras manlighet, uppfostrat dem till klena nallebjörnar utan kraft att agera, utan styrka, kort sagt: utan någon önskan om att leda, utan vilja till makt.
[…]
Det kan verka gammaldags och omodernt i era ögon, men det är så vi vill ha det. Kvinnor vill bli erövrade. Längtan efter Honom, han som kan vinna dem och knyta dem till sig, vilar djupt i dem.. Men istället för heroiska riddare skickar ni ”fina vänner” och svaga fegisar.
I mångt och mycket handlar identitarismen om en generation som förlorat hoppet om framtiden och som anser sig blivit tvingade att tappa fotfästet i nuet. Jag får dock känslan av att det handlar om de är bortskämda och rastlöst jagar dåtidens själsliga och materiella bekvämligheter som egentligen aldrig fullt ut funnits. De skyller avsaknaden av dessa på föregående generationer och då först och främst den så kallade 68-generationen som då enligt dom har pådyvlat dom mångkultur, förstört möjligheten att tro och nekat dom rätten till en identitet.