Detta program från 1932 för det tyska sällskapet för rashygien (Gesellschaft für Rassenhygiene) grundat 1907 är översatt av Herman Lundborg och återgivet i hans häfte ”Västerlandet i fara” från 1934. Bilden föreställer Alfred Ploetz, grundaren till sällskapet.
All mänsklig verksamhet, den enskildes likaväl som folkens har till utgångspunkt och drivfjäder de ärftliga anlagen
Den största faran för ett folk består i urartning, det vill säga ett utdöende av värdefulla arvsanlag. Urartning inträder, när dugliga medborgare ha ett mindre antal barn än de utrustade.
Rashygienens viktigaste uppgift är att bevara de värdefullaste arvsanlagen i alla samhällslager. Ett tryggat bestånd av fast hopfogade familjer är ett oundgängligt villkor för ett filks utveckling i gynnsam riktning. Tendenser, som gå ut på att uppluckra familjelivet, äro förkastliga och folkfientliga.
Födelsetalet i de arvsdugliga familjerna i Tyskland räcka icke längre till för att trygga dessa familjers bestånd. Om det tyska folket vill ha en framtid, måste födelsetalet i dessa familjer ökas.
Det är av avgörande betydelse för bevarandet av dessa familjer, att ett utjämnande sker av de bördor, som åvila familjerna. En tills vidare framkomlig väg består i en tillräckligt verksamhet procentuell nedsättning av skatter för hustru och barn och en motsvarande ökning för dem, som ej hava några barn eller endast alltför få sådana. Familjer med tre eller flera böra helt befrias från arvsskatt.
En annan väg till utjämnande av familjebördorna går i den riktningen, att alla landets medborgare i mån av sina inkomster lämna bidrag till en kassa, ur vilken större familjer (I förhållandet till barnantalet) kunna erhålla bidrag. Lika stora barnpremier till alla (utan åtskillnad) äro ur eugenisk synpunkt förkastliga, då de företrädesvis öka de mindervärdigas fortplantning.
Så länge inte en allmän utjämning av familjebördorna kommit till stånd, äro familjetillägg för ämbetsmän av nöden. Dessa bör dock tillmätas procentuellt i förhållande till lönerna, då de eljest utöva verkningar endast i de lägre lagren.
Av särskild vikt är ett utjämnande av familjebördorna i den besuttna bondeklassen. Om dessa ej förmå hålla sig vid liv, har vårt folk ej någon framtid. En storstilad bondebebyggelse är alltigenom behövlig. Eugeniskt mycket betydesfull skulle en bebyggelse genom s. k. bondeförläningar vara, för vilka arvsrätt finge gälla endast om fyra eller flera barn fötts och uppfostrats på gården. En nödvändig förutsättning för varje sån förläning vore att rashygieniska synpunkter tillämpades.
Den framskridna giftesmålsåldern i yrken med lång utbildningstid är eugeniskt skadlig. Utbildningen bör förkortas så att familjegrundande möjliggöres i en gynsamma ålder. En inskränkning i akademikernas överdrivna rätt till tjänster och en skärpt rashygieniskt urval bland dem bör man söka uppnå.
Alla, som har för avsikt att ingå giftermål, bör i tid låta undersöka sig och taga råd av en sakkunnig läkare (äktenskapsrådgivare). Människor tillhörande ärftligt dugande familjer böra gifta sig med likvärdiga och ha ett relativt stort antal barn.
Man bör söka förhindra fortplantningen av sådana människor, av vilka man kan vänta sig undermålig avkomma. Ett lämpligt hjälpmedel i denna riktning utgör steriliseringsförfarandet, vilket må utföras med den ifrågavarande personen eller dennes lagliga målsmans samtycke. En sterilisering av sunda och arvsdugliga människor bör lagligen förbjudas. Asylering under begränsad tid (utan sterilisering) är eugeniskt ej tillrådlig.
Utgifterna för alla möjliga ärftligt belastade, stå ej längre i minsta proportion till de medel, som i genomsnitt stå rasdugliga familjer till förfogande. Därför måste med nödvändighet den sociala omvårdnaden av folket få en rashygienisk inriktning. De genom de dugliga arbete inflytande medlen böra i första rummet användas i förebyggande syfte.
Ett oeftergivligt rashygieniskt villkor är eugenisk undervisning och uppfostran. I alla skolor, som besökas av ungdom i mer utvecklad ålder, bör en tillräcklig och eugeniskt inriktad biologiundervisning införas. Vid alla högskolor böro lärostolar och forskningsmöjligheter för mänsklig ärftlighetslära och rashygien inrättas. Rashygien måste bli läro- och examensämne för läkare och för alla andra yrken, som har till uppgift att kulturellt ledare folket.
Det är av avgörande betydelse, att en helt ny livsåskådning med eugeniskt ansvarskänsla uppstår. Släkternas blomstring och fortbestånd led efter led måste komma att betraktas som ett folks högsta mål, för vilka staten trots det nuvarande nödläget bör spänna alla sina krafter.