Rasbiologi är ett nationalistiskt projekt där vilka som är folket utreds och vilka som är ”dom”. I det här inlägget ska jag visa hur radikaliserad det rasbiologiska institutets chef Herman Lundborg blev och hur han närmade sig nationalsocialismen.
Redan i det första kapitlet ”Allmän orientering” talar författaren Herman Lundborg om den yttre och inre fienden. Den yttre handlar oftast om andra stater medan den inre fienden enligt fascistiskt tänkande handlar om det som de anser vara ”degenererad” kultur och olika människorasers genetiska inflytande på folkstammen. Idag talar vi inte om ras på samma sätt som då på 20- och 30-talet. Det handlar istället om upplevda rasskillnader, då det inte finns tillräckligt med skillnader för att vi ska kunna tala om ras. Han förklarar rasbiologin så här
Rasbiologin är läran om släkternas, folken och rasernas utveckling.
och det är när det enligt Lundborg och de andra rasbiologerna kommer in ”undermåliga” ärftligt betingade element som den högre stående rasen blir degenererad.
Han fortsätter i kapitlet med att citera Eugen Fischer, den tyske rasbiologen, och William Darré. Den förre var nazist och chef för det rasbiologiska Kaiser Wilhelm-institutet. Den andre var de tyska nazisternas jordbruksminister och den främste förespråkaren för ”Blut und Boden”, blod och jord-nationalismen. Det han citerar av Darré är meningen
Det gives ej något värdefullare på jorden än ädelt blod
Lundborg skriver att eugenikens främsta mål är att förädla människosläktet och endast de mest lämpade bör bli fäder och mödrar och han varnar för att imbecilla barn släpps ut i samhället och fortplantar sig. Detta är inget annat än socialdarwinism. Han fortsätter resonemanget med att de folk som inte förstår värdet av friska barn bör se till att de går under och lämna plats åt andra folk som är medvetna över sin plikt gentemot fosterlandet.
Han nämner kulturens vikt för att få ett bra folkmaterial och här citerar han Adolf Hitler;
Rasfrågan ger oss icke blott nyckeln till världshistorien utan även till den mänskliga kulturen överhuvudtaget
Här ser vi att redan i det första kapitlet kan vi alltså se en tydlig glidning mot det nationalsocialistiska.
Barnafödande och då det minskande födande är ett hett ämne som författaren diskuterar i flera kapitel. Han citerar nazisten Hilma Hansegård gällande kvinnans del i barnafödandet
Vad moderskallet angår börjar detta med barnafödande, som icke är en djurisk funktion utan en helig, smärtfylld, en hela släktet och rasen tjänande handling. Det är varje frisk kvinnas plikt att när stunden är inne giva liv åt så många barn som möjligt under de förhållanden försynen ställt henne, dock att märka dock endast sådana barn, som på grund av hennes egna och makens släktegenskaper ha utsikt att bli sunda till kropp och kärl.
Han fortsätter med egna ord resonemanget ”Man kan inte starkt nog betona att ärftligt väl utrustade kvinnor bäst tjänar sitt land som hustrur och mödrar”.
Han vurmar likt nationalsocialisterna om människor från landsbygden och ger flera orsaker till varför folk flyttar till städer och varför detta inte är optimalt ur ett rasbiologiskt synsätt. Bönder sågs som de som stod närmast jorden och hade bäst förutsättningar för att föra rasen vidare. Detta är en genomgående tråd genom hela häftet.
Han avslutar ett av kapitlen med att räkna upp olika symptom på ett döende folk. Här menar han att invandringen ger en…
tillströmning, oftast av lågt stående, ja icke sällan av mindervärdiga folkelement, som av kulturfolket betraktas som ”barbarer” eller hänsynslösa och ej önskvärda parasiter.
I kapitlet Rashygieniska åtgärder benämner han Tysklands ledare som ”rashygieniskt väl orienterade”. Tänk att Hitler har suttit vid makten över ett år när Lundborg skrev och publicerade detta häfte. Han beskriver också de två olika varianterna av rashygien vilka han kallar positiv och negativ rashygien
Kärnpunkten i hela rashygienen är en eugeniskt inriktad födslopolitik. En dylik verksamhet följer två linjer.
- Ett nedbringande, resp. upphävande av de ärftligt mindervärdigas fruktsamhet (negativ rashygien).
- En höjning av de biologiskt bäst utrustades fruktsamhet (positiv rashygien).
I den negativa rashygienen är sterilisering ett viktigt verktyg, men på institutet förekom inget sådant.
Här hyllar han också den lag Hitler och Darré införde i oktober 1933 som kallades ”Reich erbhofgesetz” vilket betyder Riksarvsrätt. Han tar upp några av de punkter han ansåg vara de viktigaste. En av de vidrigaste styckena kan vi hitta här.
De sämst utrustade, de mindervärdiga folkelementen i det egna landet måste av helt naturliga skäl stanna hemma och där försörja. Man kan ej rimligtvis begära att, andra stater eller kolonier skola mottaga och draga försorg om bottensatsen (dräggen) från kulturländerna. Denna talrika grupp måste steriliseras eller interneras, om statens och de efterkommandes välfärden det kräver.
Han har också översatt hela det tyska sällskapet för rashygiens program från 1932 vilket jag har tilldelat ett eget inlägg
De enda svenskar som citeras är ovan nämnda Hansegård och professor Otto Nordenskiöld som dock följs direkt av ett citat av Hitler. Några andra europeiska rasbiologer citeras såsom engelsmannen Francis Galton, annars är det bara tyska rasbiologer och nazityska politiker.
Inte helt oväntat dyker också argument om judar upp.
Storstädernas judar (nästan överallt) använda sig i mycket stor utsträckning av de rika studiemöjligheter, som hemstäderna erbjuda, för att skaffa sig förmåner och ämbeten av olika slag till förfång för landets ursprungliga invånare. Häri ser jag för min delen fara som borde avhjälpas.
Häftet avslutas med en lista med litteratur ”Vägledande litteratur i urval” som han rekommenderar och det är övervägande tyska rasbiologers skrifter. Det går att finna ett par häften utgivna på det nazistiska Svea rikes förlag och några texter utgivna av hans lobbyorganisation Svenska sällskapet för rashygien. Lite otippat finns också en bok av fascisten Per Engdahl med.
Det är tydligt att Lundborg radikaliserats och färgats av de tyska nazisterna. Det är också detta och det att styrelsen för det rasbiologiska institutets kandidat för att ta över efter Lundborg också var pro-nazistisk som den svenska regeringen valde att kuppa in en känd antinazist som också förkastade nazisterna och Lundborgs syn på rasbegreppet och som även förändrade institutets forskning till att handla om nedärvda sjukdomar i syftet att förbättra folkhälsan.