Den gamla Sverigedemokraten Jimmy Windeskog som har ett förflutet som grundare av den andra versionen av SDU (en första lades ner för att de var för extrema), redaktör för SD-bulletinen och partisekreterare. Han blev utesluten ur partiet 2005. Han är även författare till en självbiografi som handlar om hans tid i Sverigedemokraterna. Den kom ut 2011, men tog ett par år innan jag läste den. Vad jag tyckte om den ska vi inte ta upp här utan det är några intressanta stycket ur boken som jag kommer att återge här.
Det första stycket handlar om hur Söder kom in i partistyrelsen.
Jimmie (Åkesson) kom in på sina egna meriter, men det gjorde inte Björn. Att han kom in i styrelsen redan då berodde enbart på hallandsaktivisten Gösta Svensson. Styrelsen var inte speciellt imponerad av Söder vid denna tid. Gösta hade ett stort inflytande i partiet. Detta berodde på att han ständigt skänkte pengar partiet så mycket pengar och själv var väldigt aktiv. Att han inte hade en offentlig post berodde på att han ville inte skada SD. Han hade nämligen både innan och efter andra världskriget varit med i Sven-Olof Lindholms svenska nationalsocialistiska parti SSS (Svensksocialistisk samling). Vi själva tyckte det var överspelat men Gösta höll sig borta från poster av detta skäl. Det är ju lite ironiskt att Björn Söders karriär byggdes av en person som han helst ville utesluta, i alla fall om man ska ta hans utspel på fullt allvar. Han har vad jag vet aldrig ifrågasatt Gösta efter att han gjorde Björn denna tjänst
Vad Windeskog menar med ”i alla fall om man ska ta hans utspel på allvar” när det gäller att utesluta nazister ur partiet får vi väl aldrig veta.
Det finns ett till intressant stycke text om Björn Söder och detta uttalande ska ha skett på ett partistyrelsemöte i Jan Leanderssons HGF-föreningslokal i Helsingborg 2004.
Plötsligt kom Björn Söder på att han varit sionist i hela sitt liv. ”Mest för att reta ND (Nationaldemokraterna)”, sa han, men tillade också på ett diplomatiskt sätt att ”om judar inte är mer värda än andra folk så är de i alla fall mer värda än araber
Det tredje och sista stycket jag tar upp handlar om när Sverigedemokraterna med Windeskog i täten delade ut flygblad i Magnus Åbergsgymnasiumet i Trollhättan. Vad de inte visste var att skolan var invandrartät och många blev upprörda över deras närvaro och det ska ha blivit våldsamt. Det är efter Windeskog beskrivit att de flytt från skolan dessa rader står
När vi återfått andan var det dags att fortsätta arbeta och göra vad som anstår en god SD:are i en sådan här situation: att ringa media och sprida nyheten på nätet för att plocka så många politiska poäng som möjligt medan järnet är varmt
Det är alltså en mediestrategi detta?
Huruvida det här är sant får stå för författaren av boken.
Källa:Jimmy Windeskog Non, je ne regrette rien sidorna: 96, 237 och 256. ISBN 978-91-979377-0-2 utgiven 2011 av Ostara Förlag.
Intressant läsning om Björn Söder och hans resor till Israel och vilka han egentligen träffar när han är där