Jag satt som mål att läsa 100 böcker 2019 och jag klarade det med en marginal på drygt en vecka. Det handlade om böcker med ett 20-tal sidor och upp till 600 sidor. Man tyckte ju att jag borde ha tagit en paus resten av året, men det finns alldeles för mycket kunskap där i min bokhylla som jag vill ta del av. Den hundrade bok jag läste var Rasismens ideologer – från Gobineau till Hitler av Leo Kramár och det är en självklarhet att jag måste skriva en kort bokrecension om den hundrade jag läst. Författaren är en Förintelseöverlevare och har alltså känt på rasismens yttersta verkningar och han beslutade sig att skriva en bok om rasismens uppkomst och det som ledde till Hitlers rasistiska ideologi och detta är tyvärr hans enda verk. Den är slutsåld i affärerna , men hittas med lätthet på Bokbörsen.
Kramár börjar sin resa i boken med Joseph Arthur de Gobineau (1816-1882) och hans ”Essän om människorasernas ojämlikhet som anses vara startskottet till det rasistiska i nationalsocialismen. Andra intressanta figurer han går igenom är Houston Stewart Chamberlain, Wilhelm Marr, Édouard Drumont, Richard Wagner och innan han kommer fram till Adolf Hitler så går han igenom NDSAP’s ideologer såsom Hans Günther, Alfred Rosenberg, Karl Haushofer, Walther Darré och Julius Streicher för att nämna några av de många namn han går igenom. Författarens tillvägagångssätt är så att han går igenom de kändare namnen och sedan deras större och de mer betydelsefulla verken som de skrivit och det väldigt väl genomgånget. Även de mindre får plats i boken, men inte i samma omfång. Det som kännetecknar flera av dessa personer är att de hade egentligen ingen reell kunskap inom det område de har skrivit sina böcker. De har hittat på själva eller så har de förlitat sig på tidigare rasbiologer. Som en liten sidostickare så var Haushofer som var inte bara general utan också geograf inspirerad av den svenske Rudolf Kjellén och hans geopolitik.
Väl framme vid Hitler så finns det egentligen inte så mycket att tillgå vilka böcker han har läst då hans flera till antalet bibliotek rensades av de militära styrkor som intog de platser där biblioteken befann sig. De böcker som hittades kan man läsa om bland annat i s ”Böckerna som formade Hitler: Führerns bibliotek” vilken jag rekommenderar. Kramár går iallafall igenom de influenser som är tydliga både av de böcker som Hitler med säkerhet läste och de synliga ideologiska kopplingar till de personer som nämns i boken.
Jag tyckte boken var väldigt intressant och gav en bra insyn i rasister (i ordets rätta bemärkelse) och rasideologer som lade grunden till nationalsocialismen. Boken är ett gediget och välarbetat verk och den lär ha tagit sin tid att skriva. Jag rekommenderar den verkligen och den finns alltså att köpa begagnad på Bokbörsen och på Antikvariat.net.
Läs gärna mina andra bokrecensioner.