Avpixlat och hur det påverkar ens mående

Efter att under en tid granskat kommentarerna på avpixlat har jag börjat fundera på hur det påverkat mig för det gör det. Har läst så många kommentarer fulla av hat och rasism som skulle kunna göra en frisk människa tokig. Kanske är jag redan det som gör detta. Rena rama mordhot är vanligt likaså teorier om att det pågår ett inbördeskrig och de ”sverigevänliga” måste ta till vapen mot ”invasionen”. Muslimer får förutom de vanliga rasistiska glåporden negativa epitet som kravmaskiner, raketforskare skrivet på sig. Raketforskare är något de kallar invandrare från vissa länder som de påstår har sämre utbildning i genomsnitt än vi i Sverige ( det kommer ifrån en undersökning som gjorts där det visas att vissa invandrargrupper har väldigt höga utbildningsnivåer), det pratas även om lägre IQ och analfabetism. Ensamkommande flyktingbarn som i vissa fall kan vara ungdomar, men fortfarande minderåriga och barn enligt barnkonventionen kallas för skäggbarn. Romer anses vara undermänniskor med tjuvaktiga gener. Beskrivningar som kan och kör en ganska nedstämd som medmänniska till dessa grupper av människor som utmålas på det här sättet.

Det är inga enstaka kommentarer som är rasistiska och hatiska utan det är väldigt många och jag blir bedrövad över hur många gilla-tryckningar dom får. Det känns också konstigt för visst borde någon ha anmält inläggen och fått moderatorerna att radera dom? Har rasism blivit så pass normaliserat på denna blogg så att ingen bryr sig? Hinner inte moderatorerna radera alla hatiska kommentarer? Det har jag svårt att tro efter som de hinner radera så många av sina antagonisters inlägg. Ett annat argument är väl varför de inte ordnar flera moderatorer för att hinna med allt? Det borde finnas många som skulle vilja ställa upp. Nej, jag tror att det är så att som jag skrev ovan att rasismen börjar bli så pass normaliserad att den är accepterad. När det gäller hatet och hoten på bloggen så ser jag att det eskalerar sakta men säkert och har gjort det ett tag nu.

Vissa dagar blir jag så deprimerad över att så mycket lögner sprids bland dessa kommentatorer så jag har känt mig tvungen att svara dom med en faktalänk eller enbart ett ifrågasättande om det dom skriver verkligen är sant. Alltför ofta ser jag att mina inlägg försvinner, de blir raderade av moderatorerna på sidan. Det gör mig förbannad. Det som gör mig arg är inte enbart det att de påstår sig vilja ta debatten och ändå raderar sina meningsmotståndares kommentarer. Det verkar som om de enbart vill ha det som styrker sin världsbild kvar på bloggen. Varför? Ja, det vi vet vi redan med tanke på vilka personer som ligger bakom sidan. Det som gör mig mest ilsken är att de alltså får stå obestridda med sina lögner som de sedan sprider ut till den stora massan. Här kommer ännu en känsla fram. Förtvivlan. Hur ska man kunna nå fram till alla som gått på dessa lögner som har sitt ursprung från avpixlat? Det blir alltid svårare att övertala någon att det de hört flera gånger från en mytspridare från avpixlat är fel än att visa dom för första gången att detta är ett rasistiskt argument som används i kretsarna runt avpixlat och sd.

Man blir ledsen över allt hat som visat mot vissa folkgrupper. Man blir äcklad av alla avpixlare som önskar att kvinnor ska bli ”kulturberikade” (läs våldtagna) och ofta är deras argument baserade på kvinnornas utseende precis som att det är det som avgör hur en människa är. Oftast är det journalister som råkar ut för sådana här kommentarer. Hatet och alla hot mot politiker inom det de kallar för sjuklövern, de skapar ett vi och dom inom den politiska sfären där dom är det onda, en slags demonisering av sina politiska meningsmotståndare. Landsförrädare är ett ord som oftast ses i samband med politiker som Reinfeldt och de andra partiledarna. Ordet landsförrädare var förr ett ord man såg i kommentarer på nazistiska sajter, men som nu spridit sig till bloggar med sd-sympatier. Ett klimat som alltså blir hårdare och hårdare på avpixlat.

Så visst blir jag negativt påverkad av detta, men jag känner ingen sorg över detta utan tvärtom blir jag glad över att jag har vissa känslor, att jag fortfarande är empatisk och tror på alla människors lika värde. Jag är lycklig över att jag fortfarande vet vad som är verkligt så jag inte dras med i detta virrvarr av konspirationsteorier om Eurabia, massinvandringar och andra minst sagt konstiga idéer som flödar på den blogg jag spendera så mycket tid på att förstå mig på. Tvärtemot vad man skulle tro så tar det faktiskt inte så mycket kraft ifrån mig utan det jag läser ger mig styrka och vilja förändra.

Tack avpixlat för att ni gör så att jag orkar fortsätta kampen mot rasism.