Här i dagarna släppte Arena idé, Frisinnade klubben en analys av Sverigedemokraterna. ”Den farliga mångfalden” är skriven av Håkan Holmberg och behandlar bland annat SD:s ”Öppna svenskhet”, Mattias Karlssons språkbruk, Linus Bylunds Novemberpogrom-uttalande.
Det är några stycken i denna analys som jag tycker är viktiga att ta upp. Bland annat denna som visar att SD fortfarande är rasister.
”Ingen lär dock ifrågasätta att SD som parti före Jimmie Åkessons och den nuvarande partiledningens tid var ett uttalat ”etno- nationalistiskt” parti. För ett parti med rötterna i den öppna nazismen var detta ett ofrånkomligt arvegods och de bestående kopplingarna och parallella medlemskapen mellan SD och öppet rasideologiska grupperingar påtalas gång på gång. Före Åkesson var det självklart också inom SD att människors bakgrund, ett annat uttryck för ”rastillhörighet”, beskrevs som den avgörande faktorn när svenskheten skulle definieras. Ett belysande exempel är det resonemang som fördes om adopterade barn och som kortfattat speglades i det partiprogram som gällde fram till 2002. Barn som adopterats från utlandet i späd ålder kunde aldrig bli svenska – trots att de självklart tillägnade sig den svenska kulturen genom att växa upp i Sverige. SD:s tal om ”kultur” i stället för ”ras” eller ”etnicitet” som avgörande för svenskheten gällde alltså inte i praktiken – kulturen var medfödd och påverkades inte av var man växte upp. Men alltjämt finns dunkla formulering-ar om människors ”essens” – delvis gemensam, delvis beroende av grupptillhörighet – med i partiets principprogram:
”Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser.
Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper …”
Den nuvarande ledningens tillträde innebar dock en avsevärd förnyelse eller utveckling av retoriken, eller av beskrivningen av vad man menade med svenskhet. Nu är definitionen alltså kulturell. Det är därmed, i teorin, möjligt också för muslimer, judar, kurder, samer eller andra kategorier som uppfattas som ”osvenska” att skifta identitet. Men man måste skifta – ingen kan i SD:s föreställningsvärld ha flera identiteter parallellt. Det är fortfarande omöjligt att vara jude eller muslim, kurd eller same och samtidigt vara svensk – men den avgörande faktorn är inte ”rasen” utan ”kulturen”. Partiet kan därmed, med ett ofta använt uttryck, säga sig stå för en ”öppen svenskhet” och kan avvisa alla anklagelser om rasism. Det är ju inte ”rasen” det handlar om längre. Men den ”nedärvda essens” som påstås särskilja olika grupper är ju uppenbarligen något annat än resultatet av att man vuxit upp i en viss kulturell miljö. ”Essensen” kan rimligen inte skiftas. Eller vill man, precis som före 2002, fortfarande säga att skillnader av kulturell karaktär ändå, i sista hand, är ärftliga? Vilket svar man än väljer så står det klart att rasismen i detta ords traditionella mening lever vidare inom SD.”
I stycket nämns partiprogrammet från 2002 och stycket om adoptioner, men detta med ursprung fortsätter att gälla ända fram till 2011, alltså ett år efter det val som gjorde att de kom in i riksdagen. Från detta program:
För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart
Tillbaks till analysen.
Holmberg tar upp Mattias Karlssons användande av ordet ”kosmopolitiska” som han använde sig av när han analyserade EU-valet 2014 och dess resultat. Det Holmberg syftar på är dessa rader som är starkt influerade av en av Karlssons ideologiska förebilder Samuel P. Huntington och hans bok Clash of the civilizations
Den politiska huvudkonflikten står inte längre mellan höger och vänster, utan mellan ”värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
Ordet kosmopolitisk betyder världsmedborgare, men har använts både i den antisemitiska kampanjen i Polen 1968 och även i det övriga kommuniststyrda Östeuropa. Kosmopolit var en synonym för jude. De ville kunna få fortsätta attackera de polska judarna som överlevt Förintelsen. De sades delta i en internationell konspiration ledd av USA, Västtyskland och ”världssionismen”. Det ”patriotiska” – det uttryck som också används i Karlssons valanalys – polska folket skulle nu göra sig av med dessa fiender till landets civilisation och kultur. Ordet kulturmarxist är också något som används av Sverigedemokrater som har ett antisemitiskt ursprung. Läs Dagens nyheters artikel Gårdagens ”kulturbolsjeviker” har blivit dagens ”kulturmarxister” text om detta.
Rapporten tar också upp Linus Bylunds uttalande om att det var de politiskt inkorrektas fel att Novemberpogromen skedde. I analysen står det så här
Vad han helt klart säger är att de som motsatte sig nazisternas judepolitik och som vägrade se det dödliga hot mot mänskligheten som nazisterna påstod att judarna utgjorde bär ansvaret för att det tyska folket till sist fick nog och spontant gav sig på judar, judiskägda butiker och synagogor överallt i Tyskland. Nazistregimen drev på med intensifierad propaganda och med alla de medel som staten och partiet nu disponerade, men det egentliga ansvaret påstods bäras av dem som låtit judar leva i och invandra till Tyskland
Nazistregimens propaganda som idag liknar den som Kent Ekeroths Avpixlat för mot EU-migranter, muslimer och invandrare. Jag har i det här inlägget visat att det kan finnas ett samband mellan partiets EU-kampanj mot tiggare, Avpixlats intensiva rapporterande av EU-migranter och det ökande antalet fysiska attacker mot dessa människor.
Denna analys var väldigt läsvärd och finns alltså att ladda ner här. Ju mer man läser om Sverigedemokraternas ideologi, politik, historia och deras företrädares uttalanden så börjar man få en bild av vad det egentligen är för parti och sätter man också in allt i en kontext så blir det än mer skrämmande.