Den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt bildades 1979 och några av de viktiga profilerna i organisationens begynnelse var Leif Zeilon, Niels Mandell, Sven Davidson, Christopher Jolin och Gösta Bergqvist. Både Davidson och Bergqvist hade ett förflutet i Nysvenska rörelsen där fascisten Per Engdahl var ledare. Bergqvist hade tillsammans med de övriga även en bakgrund i det nazistiska Nordiska rikspartiet.
Allt eftersom tillkom fler personer till BSS, både med förflutet i nazistiska rörelser och skinnskallar med åsikter långt ut på högerkanten. Några år senare föddes iden om att starta ett parti för att kunna nå ut med deras åsikter den parlamentariska vägen. Sverigepartiet bildades 1986 som en hopslagning av BSS och det populistiska missnöjespartiet Framstegspartiet.
Efter interna bråk så splittrades Sverigepartiet och den mer hårdföra nazistiska BSS-falangen samlades på ett möte den sjätte februari 1988. Sverigedemokraterna bildades. Från det datumet och fram till idag är en annan historia som finns berättad på ett flertal andra ställen.
Fyra månader innan bildandet av BSS skrev Per Engdahl följande i sin artikel, ”Invandringens risker” i Nysvenska rörelsens tidnings Vägen framåt’s aprilnummer
”Stryk gärna de rasbiologiska aspekterna. De är svårare att fastställa. Det räcker med de gruppsykologiska. Invandringens risker är uppenbara , om vissa gränser överskrids.
(…) Invandrarfrågorna hör till de mest tabubelagda i en fri svensk debatt. Massmedias representanter bildar en mur kring invandringen, en mur som principiellt inte får ha några gluggar. Politikerna vågar inte trotsa mediafolket, även om en del av dom skulle vilja. De som tagit bladet ur munnen och sjungit ut, har råkat i blåsväder. De har t o m hotats med uteslutning från sitt parti. De som trotsar denna opinion på toppen, får omgående naziststämpeln på sig. Att kritisera den nuvarande invandringspolitiken, att anse att ett svenskt Sverige som ett värde i sig, betecknas utan vidare som nazism och därmed jämförbart med judeutrotningen, koncentrationsläger och massterror. Man har anledning att fråga sig vilka intressen som står bakom denna exempellösa hets.
(…) I kritiken av invandringspolitiken har arbetslösheten spelat väsentlig roll. Varför ta hit mer folk, när vi inte har arbete ens åt våra egna.
(…) Att upprätthålla och vidareutveckla ett gemensamt nationellt beteendemönster är förutsättningen för en statlig utveckling och därmed för en högre kultur. En invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör alltid ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som den representerar.
(…) På 30-talet, när den rasbiologiska aspekten dominerade diskussionen, brukade vi i nysvenska rörelsen tala om rasblandning och rasbrytning. Vi kan lugnt stryka rasbiologin ur sammanhanget, även om den spelar en betydande roll. Vi vet tyvärr för lite om dess roll och dess gränser.
(…) Om för oss Sverige är ett värde i sig, om vi upplever det som en av våra främsta livsuppgifter att vidmakthålla svenskheten, att anpassa den till nya tiders nya krav, att bevara sambandet mellan svenskheten och det stycke jord som blev vårt, då framstår de hysteriska försöken att bromsa eller kväva en saklig debatt kring invandringen som ett förräderi mot Sverige. hetsarna i pressen, i Sveriges radios samhällsredaktioner, invandrarverket och partikanslierna har all anledning att besinna sig”
Här föddes den idé, i den rörelse som ledde till Sverigedemokraternas bildande, att istället för rasbiologi tala om svenskhet tillsammans med kultur.
Resten är tyvärr inte historia…
Från BSS till Sverigedemokraterna
Bevara Sverige Svenskt Wikipedia
Citaten finns inte bara tillgängliga i tidningen Vägen framåt utan även i
Det nödvändiga greppet – Ledaren i Vägen framåt 1968-1992 av Per Engdahl ISBN: 9789163721656
Sverigedemokraterna – Den nationella rörelsen av Stieg Larsson och Mikael Ekman Ordfront förlag ISBN 91-7324-877-0 Sid 67-69.
3 thoughts on “Från rasbiologi till svenskhet och kultur”
Comments are closed.