Pehr Lithander och antisemitismen i riksdagen 1906-1907

I förra sekelskiftets Tyskland var antisemitismen mer än vanlig, men hur var det i Sverige? Många har sett bilden där texten ”Judar och halvjudar äga ej tillträde” står på en skylt i fönstret. Ägaren till affären var Einar Åberg. Han startade 1941 Sveriges antijudiska kampförbund. Men antisemitismen i det offentliga rummet i Sverige om vi bortser från de nazistiska organisationerna började inte där.

En av de tidiga som yttrade antisemitism var Pehr Lithander som 1886 motionerade om gårdfarihandel och i debatten riktas den mot bland annat polska judar vilket också märks i klartext under debatten.

Litet hvar har sig bekant hurusom vårt land kringsvärmas af s. k. polska judar, af vin och andra varuagenter och schackrare, som utprångla sina vanligen falska och usla varor bland en lättrogen landtbefolkning och äfven i städerna.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll_CJ9O39/html

Debatten fortsätter

Det förefaller mig, att den uppfattning, som i afseende derå är rådande i landet, och som får sitt uttryck i denna Kammare vid detta tillfälle, egentligen har sin grund i den omständigheten, att — hvad skall jag säga — den ohyra, som förekommer under namn af polska och ryska judar, otvifvelaktigt föröfvat och föröfvar mycket ofog.

Den konservativa Pehr Lithander (1835-1913) började sin politiska karriär i det Protektionistiska partiet som efter flera sammanslutningar uppgick i Högerpartiet, alltså dagens Moderaterna. Innan dess grundade han Sveriges allmänna handelsförening vilket han först var ordförande och sedan styrelseledamot. Denna förening kom till att bli en av Lithanders plattformar för att sprida antisemitism.

Lithander använde sig också av riksdagen för att sprida sin antisemitism. 1906 skrev han motionen 1906:30 som handlar om begränsningen av invandringen till Sverige. Motionen innehåller illa dold rasism och grovt nedsättande epitet. Motionsförfattaren grämer sig över den emigration som skedde i Sverige under denna tid och ondgör sig över invandringen.

Samtidigt pågår en invandring af det slag, som ej tillför oss någon ersättning för hvad vi förlorat, utan tvärtom belastar oss med en del folkelement, som befunnits mindre nyttiga i de land, hvarifrån de komma, och därföre blifva en börda i det land, där de till allt större antal slå sig ned. Jag menar de många främlingar, oftast i utblottade omständigheter, som hälft bettlande, hälft schackrande, hos oss utan inskränkning finna en fristad och utan kontroll eller beskattning utöfva en mycket tvifvelaktig handelsverksamhet eller föra ett rent äfventyrarelif. I båda fallen är detta skadligt för hederliga svenske medborgares ärliga förvärf, dels genom en osund konkurrens, dels genom den ökade fattigvårdstunga, som härigenom faller på kommunerna, för att ej tala om den moraliska depravation, som på detta sätt sprides bland vårt folk.

Med schackra menas att sälja varor av dålig kvalitet till ett dyrbart pris. Denna beskrivning användes ofta om judar. Lithander förtydligar lite längre ner vad han menar.

Därför har vårt land också blifvit en flitigt använd afstjälpningsplats för allt det afskräde, som våra båda grannar i söder helst vilja, vara af med. Kommer ett band af bettlare eller löst folk fast för polisen i Tyskland eller Danmark, så är det den allra enklaste sak att bli af med dem bara genom att sända dem öfver gränsen till Sverige.

Han jämför de då nya lagarna i England som gav restriktioner i invandringsfrågan. Han skriver att till stor del handlar det om judisk invandring från Ryssland på grund av de pogromerna och förföljelserna som de utsattes för där. Den engelska främlingslagen är skriven med den amerikanska lagarna som förebild. I dessa lagar förbjuds brottsdömda, människor med smittsamma sjukdomar, polygamister och tiggare. Man skulle kunna kalla det för de med bristande vandel. Även invandring från asiatiska länder förbjöds. Han är kritisk mot att andra länder stiftar hårdare lagar och att vi inte hänger med.

Antagonismen mot judarne och särskildt de barbariska bestraffningarna af judarnes utsugningsarbete i Ryssland äro i detta afseende hotande för oss, som icke vetat förse oss med nödiga skyddsåtgärder. Det torde t. o. m. kunna hända, att hänsynslösheten mot mindre aktade folkelement i utlandet varder större i samma mån det finnes länder, hvilka, såsom fallet är med Sverige, lämna åt dessa folkelement obehindradt tillträde.

Lithander gör det klart för motionsläsaren att det är judarna som han ser som de onda.

Den judiska gårdfarihandel, bedrifven under ett okontrolleradt kringstrykarelif, har börjat blifva en verklig landsplåga och hotar i synnerhet på landsbygden att göra all ordnad handel omöjlig. Den bofaste köpmannen, som är hårdt beskattad för sin rörelse, lider ett plågsamt intrång af dessa kringstrykande judar, som begagna alla utvägar att pracka kram på en lätt bedragen allmänhet, men gå fria för så godt som all beskattning.

Året efter skriver han ännu en motion 1907:25 och han börjar med att hänvisa till den tidigare motionen.

Såsom jag redan här ofvan antydt, skulle jag visst icke nu i år ha framkommit med en med min meromnämnda motion besläktad framställning, därest jag icke nu som då haft fullt klart för mig, af hvilken oerhörd betydelse den nu pågående utvandringen från Sverige och den ingalunda förminskade invandringen af främlingar hit innebär för vårt land, icke blott för närvarande stund, utan äfven för kommande tider, faror så stora och oöfverskådliga, att fosterlandsvännen måste intagas af de allvarligaste farhågor och största bekymmer för vårt folks och vårt lands framtid, därest icke något i tid och med kraft göres för att i möjligaste mätto förebygga båda dessa osunda och på samhällskroppen tärande företeelser.

Vidare i denna motion beklagar han sig över emigrationen och han skriver ”Huru försvagande är icke denna aldrig sinande emigrantström för vårt land, som ju formligen åderlåtes på sitt bästa blod?” vilket är en insinuation om blut und boden i ren rasbiologisk anda. Som en liten avstickare i ämnet så kan det vara intressant att 1907 startas Emigrationsutredningen upp i unghögerns Adrian Molins regi. Den skulle ge svar på hur de kunde lösa problemen som en allt för stor utvandring enligt dom leder till och vad de skulle behöva göra för att stanna upp den.

Nedan så nämner Lithander de polska ryska judarna vilket senare inte bara var de tyska nazisternas största hatobjekt utan de var inte heller speciellt omtyckta av assimilerade judar.

Bland de invandrande finnes en hög procent, bestående af polska och ryska judar. När dessa, man kan tryggt säga öfver hela världen illa kända individer, hit invandra, icke ha de då för afsikt att på minsta sätt främja eller visa tacksamhet mot det land, som så beredvilligt lämnar dem icke blott en fristad, utan därjämte ett nytt fält för sina spekulationer i dumheten och beskedligheten. Sammanslutningen bland dessa judar är, som man vet, sådan, att de formligen bilda en ren liga, afsedd att ekonomiskt bekriga det kristna samhället och att suga till sig det af dem hemsökta landets näring och must. Ingen af dessa judar kommer hit för att arbeta — har man väl någonsin sett en sådan jude taga ett spadtag här? — och ingen af dem presterar här något produktivt arbete. Ett är dock visst, att den svenska handeln, särdeles minuthandeln på landet, undermineras och totalt fördärfvas af dessa parasiter, som tränga in öfverallt, anlita hela sin ras’ stora förslagenhet, när det gäller att lura svenska bönder, hvilket går desto lättare, som dessa äro godtrogna och svaga för allt utländskt.

Det handlar inte enbart om judar som utför gårdsfarihandel utan om judar I allmänhet som invandrare till Sverige. Hela den judiska ”rasen” ansågs ha negativa egenskaper.

Utan tvifvel är denna judiska invandring den farligaste af det slags inkräktningar, hvarom här är fråga. Denna fara beror nämligen ej blott på den osunda och illojala konkurrens, som medelst ambulatorisk handel bedrifves, utan äfven på det judiska folkets allmänna skaplynne och utpräglade tendens att hänsynslöst slå under sig allt, som utan åtkomlig kränkning af lagens form kan ernås, och på detta sätt eröfra makten i samhällena.

Mina andra inlägg om antisemitism.