Nörd som jag är så har jag ju gått igenom i stort sätt allt som Sverigedemokraterna publicerat mellan åren 1988 och 2000. Det jag ligger efter med är SD-Radios avsnitt. Har fått tag i ett flertal avsnitt och härom dagen hittade jag på 6 avsnitt till. Självklart började jag lyssna på dom och jag kom till ett avsnitt från 1990 där lyssnare ringer in och säger sitt. Carl, en av lyssnarna utmärkte sig lite mer än de andra och därför vill jag återge det här.
Det finns ju ett tabu som man sällan berör och det är ju de psykologiska bevekelsegrunderna för många av dom som arbetar med invandrare. Om du ser till exempel, du tänker att du har en ganska ung kvinna som beslutar sig för att göra karriär då, och som går in i socialhögskolan. Hon har inte så mycket tid att ägna åt pojkvänner och sånt som hon kanske borde göra för att hon ska ju göra då som sagt karriär.
Det gör ju det att mot slutet av sin studietid så upptäcker hon helt plötsligt att hon inte längre är den åtråvärda kvinna som hon en gång bedömde att hon var. Och måste ju då när man kommer ut därifrån att kompensera det här. Och det är ju väldigt lätt på det viset att hon har behovet av att ha moderskänslor och hon har också behov av att få ta emot kärlek.
Har ni inte upptäckt hur man kan läsa i tex Dagens nyheter för några dagar sen hur dom intervjuade en kvinna som var där i kyrkan. En av dom här som assisterar och hjälper till hur pekade ut som till exempel en iranier för journalisterna -Där går min iranier – Där går en av mina iranier.
Det här handlar om något som så fint kallas sublimat, sublimering. Alltså hennes drifter, sunda naturliga instinkter har för länge sen övergått i hjälpvårdbehov av en onaturlig art.
Man skulle kunna om man nu inte ville trassla in sig alltför mycket såna här fina ord, psykologisk terminologi säga som till exempel kanske gå ut med flygblad till gamla föräldrar i dom länderna Iran och Irak och så vidare där det stod så här att
-Vill du låta ditt barn bli en svensk socialkärrings leksak
Det är ju liksom ett ganska tragiskt ting. Dom skaffar ju istället en slags psykisk orgasm att få hjälpa. Man skulle ju också kunna avrunda det hela med en liten dikt här
”Ederlund och Leif är ju inte som andra
istället för svenskar dom älskar varandra
Kärlek mellan kvinnor skapar denna sort
där hot mot karriären slutar med abort
Dom tillhör maktens skara en burken överklass
som tar sig nya drängar bland dem som slängt sitt pass”