Tänkte att det var dags att berätta vad som egentligen hände när nazistiska SMR sjukt nog fick tillstånd att demonstrera i Stockholm och hur händelseförloppet gick till istället för att låta Expressens, nazisternas och polisens lögner stå obesvarade. Jag och min bror anlände vid Karlaplan strax efter tre, före någon annan av antirasisterna. Vi såg hur polisen kom med en, två och sedan snabbt växte till sex piketbilar bara runt parken. De försökte att förhindra antirasisterna från att inta parken men insåg snabbt hur hopplöst det var.
Strax innan fyra så nådde vi cirka 450-500 deltagare och spärrade infarten där nazisterna skulle anlända. Jag stod vid ena hörnet, bredvid Expressens reporter, och redan då så visade han sitt förakt mot de som vågar stå emot nazisterna. När nazisterna anlände och kastade iväg de första flaskorna och bengalerna så uttryckte han förvånat ”oj, demonstranterna började visst” men sket sedan i det i sin rapportering där han ljög och sade att motdemonstranterna påbörjade bombarderingen. Faktum är att majoriteten av det som kastades mot nazisterna(förutom ägg, mer om det senare) var sådant som de kastat mot förbipasserande, poliser samt motdemonstranter. Expressens reporter frågar kvinnan som håller kameran om hon sett ”bladets” reportrar och för att bli av med idioterna så sade jag till dem att de var på andra änden av motdemonstranternas vägg och idioterna gick dit. Skönt.
Nazisterna försökte få polisen till att skingra motdemonstranterna med våld så att de fick inleda sitt tåg på Karlaplan men detta blev fruktlöst, de fick stilla stå och se på medans deras facklor slocknade av regnet en efter en vilket ledde att de få som brann snart kastades iväg. Efter en kvart ungefär så ger nazisterna och poliserna upp och vänder om för att påbörja sitt redan störda tåg mot det Grekiska konsulatet för att hylla nazister som fått betala för det lidande de orsakat i Grekland. Tåget får stanna flera gånger och nazisterna är båda blöta, rädda och frustrerade. De som har gömmer sig bakom deras små träsköldar som de antagligen snickrat ihop på Klas Lunds lilla gård i östra Sverige och resten får helt enkelt stå ut med att bombarderas av ägg. Var kom dessa ägg ifrån? Jo, tåget stannade en längre stund bredvid en ICA så jag gick in och köpte ett antal paket med ägg(ekologiska såklart) och delade ut till motdemonstranterna.
Jimmy Åkesson fick en tårta men så mycket ansträngning förtjänar inte SMR, de fick nöja sig med basala ingredienser. Vid detta laget så möter jag upp med min bror igen och vi och en fem-sex andra går runt den avspärrade gatan för att möta nazisterna vid andra sidan. Polisen springer efter för att bemanna de kravallstaket de satt upp sedan innan men lyckas inte hålla oss borta.
Vi möts av en grupp förbipasserande som stannat för att titta vad idioterna håller på med. Snart så stannar nazisterna vid konsulatet i mitten av en gata som blir avspärrad åt båda hållen. Där håller någon av deras inavlade ledare ett tal som överröstas av motdemonstranterna och en infiltratör på plats har berättat för mig att det är flera som rent av ångrade att de dök upp den dagen. När de talat färdigt så går de mot oss för att bryta av. Polisen kör rakt in i det cirka dussinet människor som är här och delar oss i två; en grupp på åtta-nio som trycks bort åt det håller som nazisterna ska svänga av och resten av oss som står kvar på plats. Några förbipasserande och jag och två andra aktiva motdemonstranter. Den större gruppen körs bort av civilklädda poliser med batong som slår vilt på alla i närheten och en större kille faller av ett av slagen. Motdemonstranterna försöker hjälpa honom upp medans han och de bombarderas av fler batongslag, detta trots att ingen av dem gjort något motstånd alls när de blivit bortförda. Poliserna visade än en gång deras rätta färger och urusla omdöme.
Polisen klantar sig nu, som vanligt, och låter nazisterna bombardera oss med smällare, glasflaskor och bengaler och en tigersmällare landar bredvid ett äldre par som passerade. En tjej i senare tonåren tar kyligt upp smällaren och kastar tillbaka den i deras led och ber sedan ursäkt till paret för vad de fått uppleva. Efter de frågat vad som pågått och vi informerat dem så sade de att de bara skulle gå hem och lämna väskorna för att sedan ansluta sig med oss mot nazisterna. Nazisterna river sedan kravallstaketet med polisens goda uppsyn och stormar ut mot oss. Då de förvånat inser att vi står kvar backar flera tillbaka bakom poliser och staket igen och endast ett par är kvar utanför inringningen. En av deras idioter går på mig med sköld men då han är lika okunnig som resten av hans hantlangare så slår han mig endast vekt(värt att nämna; jag är knappt 1 och 70 lång och väger inte mycket över 50 men idioten lyckas ändå inte göra någon nämnvärd skada) två gånger. Det hela slutar med att han backar tillbaka och jag får låta regnet tvätta blodet av min högerhand. Det var inte mitt blod. Vid det här laget kommer hästpoliserna(igen, de har gjort flera utfall under dagen) och vi väljer att cirkulera för att möta dem vid Karlavägen(tror det är vad gatan hette) och samlas med resten av motdemonstranterna som nu var närmare 1000 än 500.
Polisens bevakning faller sönder än igen och nazisterna gör utfall med batonger, flaggstångar, käppar, en vässad innebandyklubba(!) samt även en kniv som drogs men som snart doldes igen. Efter att jag spottat en av de anfallande, som även jämfört med resten av deras led var ovanligt ful och mest lik en förvriden skit, i ansiktet så sparkar han först mot min baksida och sedan mot magen. Den andra sparken möttes dock av mitt knä och när jag tryckte ner hans ben mot asfalten så skrek han högt och resten av tåget så haltade han; hoppas något bröts där. Värt att nämna att jag inte under hela kvällen anföll någon utan endast skyddade mig själv och mina medmänniskor. Nazisterna får snart retirera till deras led, skyddade av polisen som svingar vilt mot motdemonstranterna som försvarat sig. En av aporna låg kvar på marken efter att ha halkat på blöta löv men får sedan inte bara återansluta ledet men han får ta med sig flaggstången som han slagit mot motdemonstranter med. Det är inte första eller sista gången denna dag som nazisterna obehindrat fått använda sin beväpning med polisens goda öga. När jag sedan pratar med en polis och frågar varför de fått göra detta trots att de vet mycket väl vilka som var inblandade i bråken så rycker han bara på axlarna och går därifrån. Vidrigt. Och folk undrar varför jag inte ser polisen som en auktoritet.
Nazisterna växlar nu mellan att stå stilla länge på grund av avspärrade gator från motdemonstranternas sida samt att springa ifrån när polisen inte längre kan skydda dem; vi hade helt enkelt fått nog av polisens fascistvänliga beteende vid det här laget. Jag tar en omgata och lyckas komma runt avspärrningarna med resultatet att jag i resten av marschen aldrig är mer än tio meter ifrån nazisterna, något de ser men ändå inte vågar göra något åt. Säger inte att jag är skrämmande, för det är jag inte, det är bara de som var jävligt fega när polisen inte gjorde deras skitjobb.
Till slut så får de stanna utanför stadions t-banestation för att invänta ambulans; tydligen så har(vad jag förstått) nazisten Emil Hagberg fått en glasflaska och en smäll i huvudet och behövde ambulans. Nazisterna sade sedan att han drabbats av en hjärnskakning men det tror jag inte på, det kräver att idioterna har en hjärna från första början. Fegt simulerande, antagligen, helt i led av deras fega beteende under resten av dagen. Nazisterna förs sedan ner i tunnelbanan och hela T-centralen i stan stängs ner för att skydda de som aldrig skulle ge sådant skydd åt andra. De fick avbryta en timma före de planerat och de har fått spendera dagen blöta, rädda och flyende så jag skulle säga att det var en bra dag i allmänhet. Värt att nämna är att de INTE nådde 80 deltagare, det var cirka 35-50 stycken enligt de beräkningar jag gjort av inspelningar på plats(där man ser alla gott och väl) och om de skulle representera eliten inom den nazistiska rörelsen så måste jag bara skratta; en grupp fjuniga småpojkar och lönnfeta 40-åringar som inte gör annat än hänger med de tidigare nämnda småpojkarna då ingen annan vill veta av dem. Tragikomiskt faktiskt.
Avslutningsvis, de som vill avskaffa demokratin förtjänar inte demokratins skydd.
Varför publicera detta på Polimasaren? Nazister som marscherar på Stockholms gator en dag när vi minns Kristallnatten, en natt som var startskottet till något vi som mänsklighet aldrig får glömma väcker känslor. Ilska, förtvivlan, sorg, hopplöshet,frustration, rädsla. Den här iaktagelseberättelsen visar några av dom känslorna och anledningen till att jag publicerar denna text är för att den väcker funderingar på ens egen reaktion över hur man reagerade. Blev man arg? Kände man en rädsla? Känns det som om hoppet är ute och det är bara att ge upp inför den ökande högerextremismen som sprider sig över Europa?
/Polimasaren