Boken Kris i befolkningsfrågan skriven av makarna Gunnar och Alva Myrdal kom ut 1934 och kom till att bli en viktig del i debatten angående bland annat tvångssteriliseringarna. Jag tänker gå igenom lite vad som står i boken angående just dessa tvångssteriliseringar och rent allmänt rashygien mestadels för att det är när dessa teman tas upp som boken blir nämnd.
Författarna Gunnar och Alva Myrdal borde väl de flesta hört talas om, men jag skriver ändå en kort representation av dom. Gunnar (1898-1947) var professor i nationalekonomi och sociolog och Alva (1902-1973) var diplomat. De båda var också socialdemokratiska politiker. De har även förutom den bok som detta inlägg handlar om skrivit ett stort antal böcker. De träffade varandra 1919 då de båda fortfarande gick i skolan och de gifte sig 1924. Gunnar fick 1974 Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Alva fick Nobels fredspris 1982.
När det gäller steriliseringar så är det bara i ett kapitel på tio sidor som detta avhandlas. Makarna Myrdal beskylls ofta ha hjälpt till i och med sin bok att få igenom den steriliseringslag som kom 1934. Problemet med detta är att boken kom i november och steriliseringslagarna redan i maj.. I övrigt så tas andra ämne upp som den sjunkande nativiteten, svenska folkets levnadsstandard, arbetslösheten, barnuppfostran, löner och inkomster. De båda hade olika ansvarsområden i boken. T.ex skrev Alva om barn och familjer medan Gunnar hade de mer teoretiska och statistiska ämnena.
I folkupplagan av boken tas steriliseringarna upp i det sjunde kapitlet Socialpolitiken och folkets kvalitet under delkapitlet Steriliseringsfrågan. Kapitlet inleds med de samhällsåtgärder de anser måste göras för att nå ett ”kvalitativt uppehållande och höjande av människomaterialet”.
I det närmaste planet ligger då givetvis den radikala utsovring av höggradigt livsodugliga individer, som man kan åstadkomma med sterilisering.
Dock så menar paret inte att dessa som redan är födda inte ska få leva. Några rader fram i kapitlet kan man läsa detta.
Socialpolitiskt helt hopplösa äro ej ens alla de ärftligt belastade individerna, eftersom man genom metodiskt avpassade miljöimpulser faktiskt kan länka deras liv i önskligare banor.
Paret Myrdal menar att dessa ”svårartade fall av defekta individer” inte är något socialpolitiskt problem. Utan de menar att dessa individer under den tidens förhållanden har svårt att klara sin existens. Men menar också att de flesta skulle klara sig.
Av praktisk betydelse är vidare, att en väsentlig del av dessa undervärdiga individer måste antagas ha i och för sig tillräckligt goda arvsanlag att icke behöva duka under ens inför dessa skärpta kvalitetskrav.
De skriver att den rasbiologiska frågan är svår. De vill utrota (ett med facit i handen illa valt ord) all slags mindervärdighet både fysisk och psykisk, men att det är svårt att veta vilka som är dåliga arvsbärare. De skiljer också på sterilisering på grund av arvsbiologiska och socialpedagogiska och i de 10 sidor om steriliseringar i boken så dominerar den senare orsaken. När det gäller den rasbiologiska orsaken talar de mycket om att utrota ärftliga sjukdomar och då framför allt psykisk sjukdom och det som på den tiden kallades för sinnesslöhet (intellektuell funktionsnedsättning). Den socialpedagogiska handlar mer om att vissa människor inte är lämpade att vara föräldrar eller att barnen inte skulle få ett värdigt liv. De menar att samhället hade inga resurser eller kunskap att ta hand om dessa barn på den tiden på ett bra sätt.
Jag vill ta tillfället i akt och låta makarna Myrdal förklara skillnaden mellan negativ och positiv rashygien.
Ett uppresande av hinder för de mindervärdigas fortplantning brukar kallas den negativa eugeniken. Den positiva eugeniken, som i första rummet skulle innebära ett främjande av övervärdiga individers fortplantning.
Det handlar alltså inte om resultatet av de rashygieniska åtgärderna utan om att man främjar eller stoppa de bra eller dåliga anlagen. Sterilisering är ett bra exempel på den negativa och skattelättnader för de med ”godkänt folkmaterial” som föder flera barn är ett annat. I Nazityskland hade de Mutterkreuz (Moderskorset) vilka de delade ut till mödrar som fött många barn. De skriver också att steriliseringar är inte den enda åtgärden de vill ha utan de vill också ha en utdelning av preventivmedel. De menar också att dessa metoders resultat ska inte överdrivas.
När det gäller sjukdomen schizofreni menar dom att anlagen när så spridda i befolkningen så det är omöjligt att steriliseringar göra något åt denna sjukdom. De manodepressiva däremot anser de är lättare då sjukdomen är ärftlig.
1919 skrev rasbiologen Herman Lundborg pamfletten Degenerationsfaran och riktlinjer för dess förebyggande som var alarmistisk och varnade för att rasen och samhället var i förfall. Lundborg radar upp åtgärder som krävs för att rädda rasen. Till viss del påminner Lundborgs resonemang om Madison Grants rasistiska verk The passing of a great race som publicerades 1916. Denna bok inspirerade inte bara Hitler som skrev ett brev till författaren och kallade boken för ”sin bibel” utan också flera rasbiologer både i Amerika och i Europa. Makarna Myrdal avvisade dock Lundborgs degenerationsteori vilket man kan läsa om i dessa rader.
Någon ”degenerationsfara” – åtminstone i avseende i sinnessjukdomar – är befolkningen därför knappast utsatt för ens nu, fastän vi icke ha sterilisering av sinnessjuka.
Ska ta upp lite mer om Gunnar och Alva Myrdal som visar vad de har för åsikter i olika frågor. Gunnar var inblandad i att få bort Herman Lundborg från chefsrollen på det Rasbiologiska institutet och ersätta honom med den öppna antinazisten Gunnar Dahlberg. I citatet nedan står det om vetenskapliga utbyte och personkopplingar. Flera tyska rasideologer bland annat H.K Günther var och föreläste på institutet.
Den som seglar upp som motkandidat till posten som chef för Uppsala-Institutet är medicinaren Gunnar Dahlberg (1893–1956), som redan arbetat där under några år (1922–1924), men lämnat efter kontroverser med Lundborg. Dahlberg var aktiv socialdemokrat, och allt talar för att det var Gunnar Myrdal som, under-stödd av Herbert Tingsten, i en serie brev till ansvariga politiker lobbade för att Dahlberg skulle få tjänsten.
https://www.levandehistoria.se/wp-content/uploads/2022/10/Omanskligt-En-fordjupande-faktatext-av-Ola-Larsmo.pdf
Vad man ville var att bryta institutets koppling till Nazityskland, även om den inte varit uppe vid ytan fanns den där – inte minst genom det vetenskapliga utbytet och genom personkontakter. Att Dahlberg dessutom sagt till bland annat ecklesiastikminister Engberg att han kunde klara verksamheten för betydligt mindre summor än Lundborg försvagade knappast hans position
1935 tillfrågades Alva av Ernst Wigforss, då finansminister om sekreterarrollen i den utredning om en gift kvinnas rätt till arbete som tillkom efter ett antal motioner som var emot kvinnoarbete. Hon var för kvinnors frigörelse och jämställdhet mellan man och kvinna i hemmet. Framför allt menade hon att kvinnor ska ha samma rättigheter i arbetslivet.
I serien Häften för kritiska studier och numret Fascism och ideologi hittar vi detta citat vilket visar på ett bra sätt att anklagelserna att paret skulle vara nazister är felaktiga.
Det fascistiska ligger i en specifik kombination och sammansmältning av vissa element, inte i elementen vart för sig. Det innebär att t.ex makarna Myrdals syn på befolkningsfrågan trots vissa eugenetiska idéer etc inte skulle kunna kallas nazistisk eller ens protonazistisk enligt detta synsätt
https://libris.kb.se/bib/1766683
Efter ett år gavs boken Debatt i befolkningsfrågan ut där de diskuterar Gunnar och Alva Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan och de medverkande var bland annat Gunnar Myrdal, rasbiologen Nils von Hofsten och Sven Wicksell. Den sistnämnde var son till Knut Wicksell som var en förespråkare för nymalthusianismen. En annan som medverkar var Dr Alex Höjer som var generaldirektör på Medicinstyrelsen under den tid kariesexperimenten pågick på Vipeholmsanstalten. Georg Andrén representerade Högern 1925-1927 och 1938-1951. I Uppsala universitet efterträdde han Rudolf Kjellén som skytteansk professor. Medförfattaren till Kris i befolkningsfrågan Gunnar Myrdal talade om den ekonomiska aspekten både i ett samhällsperspektiv och på familjenivå. Oron för befolkningsminskningen och det sjunkande barnafödandet som skedde på den tiden vilket också är anledningen till varför Myrdalarna skrev boken som detta inlägg handlar om. Den enda av debattörerna som tar upp rasbiologi och rashygien är von Hofsten. Han var förutom medlem i det Svenska sällskapet för rashygien även styrelseledamot i det rasbiologiska institutet och i mitten av 40-talet blev han ordförande i institutets styrelse.
Lite kort om de steriliseringslagar som stiftades på 30 och 40-talet. Första gången det lades en motion om tvångssterilisering var 1922 och den skrevs av socialdemokraten Alfred Petrén och bondeförbundaren Nils Wohlin.. Den ledde till en utredning, men inget mer. Andra gången så var det också Petrén, men då själv som låg bakom motionen. Den lades 1933 och riksdagen röstade igenom lagen i maj året efter. 1941 var det dags igen. Högerpolitikern Georg Bissmark la en motion som ledde till att lagen utvidgades. Det skulle dröja ända tills 1975 innan lagen togs bort.