Det handlar om de ensamkommande flyktingbarnen. Vi har ingen aning om vad de har varit med om i sina hemländer. Vi vet heller inte vad de råkat ur för under resan hit till Sverige.I vissa länder pågår det mer eller mindre systematiska övergrepp på flyktingar. De misshandlas, de blir utsatta för sexuella övergrepp.
Ett barn ska inte behöva se krig, ett barn ska inte behöva se människor bli mördade, ett barn ska inte behöva se människor bli misshandlade, ett barn ska inte behöva se kvinnor bli våldtagna.
Detta är saker vi får höra att dessa barn har varit med om. Så det att de inte har ett normalt beteende har sin orsak. Jag vet inte hur det är med barn, men vuxna asylsökanden har inte rätt att få hjälp av psykolog att bearbeta det de har varit med om. Den enda hjälp de kan få är Svenska kyrkans och Röda korsets frivilliga insatser, men tyvärr så handlar det då inte om professionell hjälp.
Den enkla lösningen är att bli arg på barnet, den mer komplexa lösningen är att ta sig en funderare, leta fram fakta, visa förståelse och ta fram sin empatiska del och då kanske man ser vissa saker ur ett helt annat perspektiv
(Jag sätter inte punkt på slutet för troligtvis lär vi återupprepa sista raderna ett par gånger till)