Samlingsregeringen under andra världskriget och huruvida S hade egen majoritet

Oftast i diskussioner får Socialdemokraterna skiten för allt som Sverige gjorde under kriget. Vissa saker är felaktiga såsom J-passen, Aftonbladets påstådda kopplingar till S och att Sverige hjälpte Nazityskland att anfalla vårt grannland Norge. Flera av skeendena under kriget är också invecklade och allt för många vet inte bakgrunden, omständigheterna som ledde till saker och ting. Mycket av lögnerna som sprids härstammar ifrån SD:s propaganda film Ett folk, ett parti och sajten S-sanningen, bådas skapare som inte skäms för att ljuga och förvanska sanningen.

Men varför får då Socialdemokraterna ensamt stå som skyldig för allt? Det verkar finnas de som är okunniga om Sverige och hur det såg ut under kriget. Vi hade ju en samlingsregering och en utrikesminister som inte tillhörde något parti.

Som vi ser på bilden nedan så hade vi i Sverige elva ministrar i samlingsregeringen och fem av dom var socialdemokrater under hela kriget. Ytterligare en ministerplats hade de endast under åren 1941-43. Så under åren 1939, 1940 och 1945 och delar av 1941 och 1944 var inte Socialdemokraterna i majoritet.

Den partilöse Christian Günther hyllades när det begav sig, men fick också en hel del kritik. Mycket var på grund av den tyskvänlighet han visade och detta ska inte förväxlas med nazivänlighet eller en pro-nazistisk hållning. Detta syntes i samband med de beslut han tog under sin period som utrikesminister.

Per Albin hade vissa viktiga ståndpunkter han arbetade för. Det var att hålla Sverige utanför kriget och att hålla ihop samlingsregeringen. Han var rädd för att en Högerkoalition skulle dra in Sverige i kriget och då på Tysklands sida. Det handlade om att hjälpa Finland mot ryssarna först och främst.

Det fanns starka politiska viljor på båda sidorna i samlingsregeringen och för att hålla ihop den så togs en del beslut som idag kanske inte ser så bra ut med facit i handen, men på den tiden kändes det nödvändigt. Tänker på det som kallas för Midsommarkrisen som skedde under de dagar som det bestämdes att Sverige skulle tillåta tysk väpnad trupptransport över landets gränser. För att få inblick i vad som skedde så rekommenderar jag filmen ”Fyra dagar som skakade Sverige – Midsommarkrisen 1941”. En kort beskrivning av vilket politiskt spel som skedde går att hitta på Wikipedia.

Protokollet från den socialdemokratiska riksdagsgruppen sammanträde om frågan, den 24 juni 1941, visar att gruppen med 159 röster mot två beslöt meddela de borgerliga partierna att gruppen förordade ett avvisande av de tyska kraven. Dessutom framgår att man med 72 röster mot 59 såg sig nödsakad att säga ja, om de borgerliga partierna inte avsåg att rösta nej. 59 socialdemokratiska riksdagsledamöter ville med andra ord rösta nej till den tyska begäran oavsett hur de borgerliga partierna ställde sig i frågan.