Fram till och med 1999 (Åkesson gick med partiet 1994) hade Sverigedemokraterna en regel som i folkmun kallades 1970-regeln. De ville att alla som invandrat till Sverige efter det året skulle på ett eller annat sätt återvända till de land de flytt eller flyttat ifrån. Det handlade alltså om människor som bott i Sverige upp till 30 år. Här är texten från 1996 års program:
Stora resurser måste avsättas för att skapa förutsättningar för att de etniska främlingar som invandrat till vårt land efter 1970 skall kunna återvända till sina respektive hemländer. Betalning för återresan och en schablonersättning för sex månaders uppehälle i hemlandet skall utgå till dem som repatrieras. Äktenskap med svensk medborgare medför inget undantag från repatriering. Barn tillsammans med svensk medborgare som tillkommit efter erhållande av permanent uppehållstillstånd upphäver däremot repatrieringskravet, under förutsättning att föräldrarna sammanbor. Invandringen från den västerländska kulturkretsen skall vara reglerad, med undantag av de nordiska länderna varifrån invandringen skall vara helt fri.
Idag är Jimmie Åkesson inte nöjd med de som invandrat från forna Jugoslavien till Sverige i början av 90-talet. Alltså för nästan 30 år sedan. De är inte helt assimilerade enligt honom. Han vill ju även assimilera svenskar. På frågan ”Men löser sig inte detta över tid: om vi ser 20-25 år tillbaka,
de som kom då är väl hyggligt integrerade i dag?” svarar Åkesson i en intervju
Jag hävdar att det inte är så. Balkanflyktingarna har man inte lyckats så bra som man ibland kan få bilden av. Och sedan kan man inte jämföra Balkanflyktingarna med dem som kommer från Nordafrika och Mellanöstern i dag. Det är flera steg, både kulturellt, språkligt och utbildningsmässigt från oss. Det är någonting helt annat, människor som egentligen saknar alla förutsättningar att snabbt kunna bli en del av samhället.
Som ett litet stickspår så om man skulle förenkla de olika formerna av nationalism så skulle man kunna dela upp dom i fransk/amerikansk nationalism där man kan vara t.ex svenskamerikan eller fransklibyer och i den andra varianten den tyska nationalismen som är mer av en ”blut und boden” eller på svenska blod och jord. Alltså man föds in i nationen. Detta poängterade SD i sitt program som gällde fram till och med 2011 alltså det program de gick till val med när de kom in i riksdagen. Så här löd det i 2005 års program
För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk,
religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom
tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart.
SD friskriver sig lite ifrån denna form av blut und boden-nationalism genom att ha den de kallar ”öppna svenskheten”. Med den menas att alla kan bli svenskar eller som det står ”uppgå i nationen”. Men som i Åkesson-citatet innan detta stickspår så gäller den i praktiken inte alla människor. Nålsögat människor måste igenom för att ingå i nationen är alldeles för litet och för vissa hålet helt obefintligt. Slut på stickspår.
I SD:s näst senaste principprogram från 2014, ja de envisas med att kalla sitt partiprogram så, så delar de upp Sveriges innevånare i tre olika grupper: Svenskar, assimilerade och ickesvenskar. Det betyder alltså att regeln fortfarande gäller om än inte på papper, men i praktiken. Skillnaden är också att människor inte slängs ut utan får stanna, men absolut inte kalla sig svenskar och få tillhöra nationen. För enligt samma program krävs en 100%-ig lojalitet alltså att du är helt assimilerad för att få tillhöra nationen.
Visst de har ändrat språkbruk i många frågor, men än idag känns den gamla retoriken kvar.
Vill påminna om ett stycke ur Torbjörn Kastells internmejl som han skickade inför valet 2004 till sina partikollegor
Man säger inte ’sparka ut svartskallarna´, man säger, till exempel, ’verka för repatriering av etniska främlingar och kriminella eller icke assimilerbara element´; man säger inte att man skall ´hänga landsförrädarna’, man säger att man skall ’utkräva ansvar av de politiker som agerat i uppenbar strid med sitt lands intressen’; man säger inte ’bögarna tillbaka in i garderoben’, man säger ”bevara kärnfamiljen”.
Ett annat citat från samma SD-företrädare från Dagens nyheter 2002.
Inte om utan när vi kommer till makten. Vi kommer inte att tvångsdeportera invandrare och flyktingar – de kommer att flytta självmant, eftersom vi ska göra det mindre attraktivt för dem att bo i Sverige. Vi ska slopa alla integrationsprojekt och ”gulliga” kulturträffar mellan svenskar och invandrare. Vård, omsorg och arbete till svenskar först. Ingen hemspråksundervisning. Ingen specialmat i skolorna, ingen ledighet till elever och andra som till exempel vill fira sina religiösa eller kulturella högtider. Vi ska också förbjuda sjalar på arbetsplatser och ute i samhället och inte ge bygglov till etniska kulturhus eller till religiösa byggnader. Moskéer till exempel ska rivas … Kanske skulle man behålla en moské, som en symbol för ett historiskt skede, för att påminna kommande generationer om en olycklig tid då politiker försökte bygga ett mångkulturellt samhälle.
Det senare citatet ska man tänka på när man läser deras budgetförslag både på riks och kommunnivå.
Sverigedemokraterna är långt ifrån det enda parti som har krav på återvandring i sitt program och jag tänker ta upp två partier här. Först ut är nazistiska Nordiska rikspartiet.
Invandring av rasfrämmande måste motverkas, och de som idag befinner sig i Sverige måste återsändas till sina hemländer/hemregioner, då dessa skiljer sig för mycket från vårt biologiska och kulturella arv för att kunna assimileras och bli en del av vår nation.
Svenskarnas parti som hade ombildats från Nationalsocialistisk front hade satt året till 1975. Detta parti är nu mera nedlagt.
Nordiska motståndsrörelsen är väldigt tydliga med krav på återvandring. Även dom har satt årtalet till 1975.
Det är den sammanlagda folkkroppens överlevnad och genpool som måste säkras. En mindre mängd människor av främmande ras skulle inte skada denna i stort. Massinvandringen har dock redan nu nått sådana proportioner att det vore omöjligt att göra Norden till en sund nation igen genom att bara stoppa invandringen och sedan låta de rasfrämlingar som redan befinner sig inom Nordens gränser få stanna kvar. Ett återsändande av merparten av alla de som inte är etniska nordeuropéer eller av närbesläktade folkslag måste inledas snarast möjligt efter det att invandringen stoppats.
I Värmland 1924 bildades Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet och de krävde att alla judar som kommit till Sverige efter 1914 skulle repatrieras.
För att återgå till Sverigedemokraterna så stod det så här i deras föregångare BSS:s medlemsbulletin från 1984.
Vi måste precisera oss. Vad är det vi vill egentligen. Jag föreslår helt seriöst att vi måste kräva repatriering med TVÅNG. Repatriering av alla invandrare och flyktingar av utomeuropeiskt ursprung, som har kommit in i landet efter 1960.
Mikael Jansson som var partiledare innan Åkesson sa så här 1996
Vi måste tvinga dem att återvända när de kan återvända vi kan inte som riksdagspartierna tro att frivilligt återvändande är en mänsklig rättighet.
Sverigedemokraternas senaste utspel är enligt Jimmie Åkesson att de ska använda sig av ”uppsökande verksamhet”. De ska alltså aktivt få människor att flytta härifrån, människor som har flytt för sina liv och fått en fristad här i Sverige. Det luktar inget annat än etnisk rensning.
Vilken skrämmande läsning!