Sven Hedin och brevet till Svinhufvud

Sven Hedin

Den svenske upptäcktsresande Sven Hedin (1865-1952) skrev förutom ett stort antal böcker om sina resor runt om i världen ett par böcker där han varnade för den röda faran från öster och några böcker där han hyllade Tyskland. Dock kritiserade han nazisternas antisemitism i en av böckerna “Tyskland och världsfreden” från 1937 och hamnade lite i onåd hos Hitler. Det slutade med att boken inte gavs ut i Tyskland. Motståndet mot antisemitismen kan ha att göra med att Hedin hade judiskt påbrå på sin mors sida. Han var alltså trots detta en gedigen Tysklandsvän och vek inte av denna väg trots det som hände före och under kriget. Han fick ett rasbiologisk institut kallat efter sig (Sven Hedin-Reichsinstitut für Innerasien und Expeditionen). Dock hade han inte så mycket annat med institutet att göra. I Sverige var han med i det nazianstrukna Riksföreningen Sverige Tyskland.

I den nazityska propagandatidningen Der Norden augustinummer 1941 publiceras ett brev skrivet av Hedin och i brevet kan vi läsa dessa ord om Adolf Hitler. Brevet som var skrivet 1940 var adresserat till den förre finske presidenten Pehr Evind Svinhufvud

“Också efter det nu rasande kriget kommer vi att uppleva en fredskongress. Denna kommer utan tvivel att dikteras av en diktator, men efter helt andra principer än dem som man följde i Versailles. Vid den nya världsfredens bord komma avundsjuka och elakhet icke att finna någon plats och även hatets och hämndens stolar komma att stå tomma. Den tyska rikskanslern , som själv i sin meteorliknande snabba och glänsande bana följts av lycka och framgång, och som kommer, sedan han uppnått en större maktfullkomlighet en som efter Kristi död förunnats någon människa på jorden, icke på att den höjd han befinner sig gripas av svindel. Han kommer icke att missbruka sin makt och kommer icke att svika den dygd, för vilken germanen sedan gammalt prisat – mildhet och försonlighet mot den besegrade och rättrådighet och rättsskydd för världens folk.”

Brevet fortsätter

Med den kännedom jag har av rikskanslern och med den tilltro som jag sätter till hans storsinta ridderlighet och till det krav på rättfärdighet som utmärker hans sinnelag är jag övertygad därom att han känner sig lika vuxen att stifta en fast och varaktigt världsfred som att genomföra ett världskrig till seger. Den oförgängliga glans som han i kriget som triumfator tillkämpat sig, kommer i sinom tid att överstrålas av den ära som han skall uppnå som stiftare av ett klokt och rättvist fredsslut.
Den krigiska väg, som Adolf Hitler vandrat under det sista året, för till ett nytt tidsskede, ett ljust och lyckligt i mänsklighetens historia. Ett nytt och mäktigt rike är oss nära, en sällsam stjärna lyser över dess ingångsport. Denna rättrådighet som likt en örn på utbredda vingar skall sväva över den nya världsordningen Europa.

och fortsätter

Då skola också de tusentals tungor tiga, som i tid och otid under den prisade demokratiens och parlamentarismens förslitna fanor tadlade tredje riket och dess geniale Führer, och det under åratal utspridda giftet skall förlora sin verkan. Världshistoriens egna mäktiga slaktningar visa oss dagligen den rätta vägen, och de massor som hos oss och i andra länder lyssnat till de falska profeterna börja inse att de icke längre ha användning för deras förkunnelse.

Efter Hitlers död skriver Hedin i Dagens nyheter bland annat denna rad

Den store Ledarens minne skall leva i det tyska folket under årtusenden.

Beundran var ömsesidig. Hitler hade läst flera av Hedins böcker när han var yngre. När Hedin fyllde sjuttio år fick han ett telegram av Hitler och han fick också lyckönskningar på 40-årsjubileet för hans första upptäcktsresa. Hans böcker såldes mer i Tyskland än i något annat land. Men det skulle dröja ända tills den nionde oktober 1935 innan de träffades personligen.

Vill man veta mer om Hedins Tysklandsvänlighet och hans positiva syn på Hitler så rekommenderar jag dessa.

Vi som beundrade varandra så mycket av Axel Odenberg

Tyskland och världsfreden av Sven Hedin

Kommentera