Radikalkonservatismen är en intressant idéströmning med namn som Oswald Spengler. Ernst Jünger, Martin Heidegger, Carl Schmitt med flera. Dessa stod för en esoterisk nationalism och de avvisade parlamentarismen och kapitalismen. Vill man läsa om dessa så är Göran Dahls ”Radikalare än Hitler de esoteriska och gröna nazisterna : inspirationskällor, pionjärer, förvaltare, ättlingar ett bra tips.
På Wikipediasidan för radikalkonservatismen kan man läsa om den svenska falangen av denna ideologiska inriktning. Där ser vi att Föreningen Heimdal och Sveriges Konservativa Studentförbund är de mest framträdande. ” Föreningen Heimdal är en konservativ förening bildad i slutet av 1800-talet och bland dess medlemmar under åren hittar vi en hel del intressanta namn: Gunnar Myrdal, Gunnar Heckscher, Gösta Bohman, Alf Svensson, Anders Borg och Staffan Danielsson. Sveriges Konservativa Studentförbund bildades 1942 och heter numera Fria Moderata Studentförbundet och under en viss tid var Carl Bildt ordförande för förbundet.
Andra svenskar som skulle kunna läggas in i denna ideologiska mapp är Unghögern och dess förgrundsfigurer Vitalis Norström, Adrian Molin, Rudolf Kjellén och Teodor Holmberg. Denna idésfär är idag Sverigedemokraternas ideologiska förebilder. Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson har förövrigt föreläst på ovan nämnda Heimdal.
Det finns ett annat förbund som har ett förflutet som ett ungdomsförbund till Allmänna valmansförbundet, Sveriges nationella ungdomsförbund som efter att ha uteslutits 1935 för att ha närmats sig nazismen och fascismen. Det bytte då namn till Sveriges nationella förbund och det ses av dom själva som en fortsättning på den ovan nämnda unghögern. Vill man läsa deras program så kan man göra det här: 1929 års program och 1934 års program och till sist 1938 års program. Det finns några kända namn bland förbundets ordföranden. Vi har Per Engdahl, Teodor Holmberg och Rütger Essén. SNF lanserade den så kallade antiliberala och antidemokratiska Lundakonservatismen. Bland filosoferna och politikerna i denna rörelse hittar vi ett stort antal ifrån Högerpartiet. SNF slogs vid tillfälle ihop med Engdahls Riskförbundet det nya Sverige.
Den svenska linjen var en pamflett som skrevs av företrädare för SNF och den publicerades 1940. Dessa rader kunde hittas i pamfletten.
I nära samband med befolkningsfrågan stå frågorna om rashygien och immigration. Det finnes enligt vår uppfattning ingen anledning att på grund av avskräckande exempel utomlands förneka vårt behov av en sund raspolitik. Det gäller för oss till exempel att komma till rätta med frågan om mindervärdiga elements fortplantning, som framförallt gör sig påmint i våra sinnessjukhus och på våra sinnesslöanstalter. Det övervägande flertalet yngre svenskar – och vi utgöra intet undantag – anse vidare vårt folks enhetliga sammansättning vara ett oförytterligt värde. Försök att i större antal placera judiska flyktingar som yrkesutövare i vårt land ha vållat stark irritation och skulle även i framtiden skapa konflikter. Immigrationsproblemet är helt avhängigt av befolkningsfrågan. Det gäller för oss att se till att något behov av immigration ej finnes. […] Men kan man förändra en så komplicerad process som befolkningsutvecklingen utgör? Med Tysklands exempel för ögonen vågar man svara ja.
En annan förening som är intressant är Klubben Brunkeberg som var en konservativ patriotisk ”tankesmedja” där en hel del kända högermänniskor har varit medlemmar. Vill man veta mer så kan man läsa Ivar Anderssons” Klubben Brunkeberg 1917-1967. Andersson var var inte bara författare utan han satt också i Högerns partistyrelse och kandiderade också för partiledarrollen. Han var också ordförande i SNU som jag nämnt ovan. Klubbens syfte var att stödja de frivilliga det finska inbördeskriget som pågick under den första halvan av 1918. Detta gjorde de bland annat i Göteborgs aftonblad som räknades som en av unghögerns tidningar. När flera av dessa aktivister återvände så gick många med i Sveriges fascistiska kamporganisation. Iallafall så sägs det att denna aktivistgrupp var fröet till den svenska extremhögern. Mer om denna brigad kan man läsa om i Niclas Sennertegs bok om ” Finska inbördeskriget”.
Detta är lite om radikalkonservatismen, men det går att fördjupa sig en hel del i det jag tar upp i inlägget.