Gustave Le Bons ”Massans psykologi”

Gustave Le Bon Massans psykologi

Gustave Le Bon levde mellan åren 1841 till 1931 och var polyhistor och med det menas att han hade många intresseområden, men det som gjort honom mest känd för eftervärlden var hans kunskaper inom psykologin och då först och främst hans bok ”Massans psykologi” som räknas som ett av verk som har haft störst betydelse i ämnet. Den kom ut 1895 och översattes till svenska 1912. De som läst och påverkats av hans litteratur var bland annat Adolf Hitler, NSDAP:s propagandaminister Joseph Goebbels och den italienske fascisten Benito Mussolini. Trots detta så var Le Bon konservativ och ville varna för just att massrörelser såsom nazismen och fascismen använde sig av de teorier han framförde i sin bok.

I boken beskriver Le Bon först vad han menar med massan och enligt honom handlar det om ”en anhopning av individer, oberoende av nationalitet, yrke, kön eller tillfälligheter som sammanfört dem”. Han menar vidare att om man påverkar denna grupp så utplånas den medvetna personligheten och individernas känslor och tankar riktas åt ett speciellt håll. Men om en grupp människor slumpmässigt träffas så är de per se inte en folkmassa ur psykologisk synpunkt menar författaren. Man kan se samma fenomen bland kommentarerna under en artikel på sociala medier. Ilskan som kommer av en artikel som handlar om ett hett ämne får ”massan” som kommenterar att rikta sin ilska åt ett visst håll oftast invandringen regeringen om man ar samma typ av individer som Le Bon ville varna för. Denna arga pöbel blir som ett istället för individer.

I den kollektiva själen utplånas de olika individernas intellektuella anlag och därmed all individualitet. Det heterogena uppgår i det homogena, det omedvetna egenskapernas blir de förhärskande.

Le Bon tillskriver massan flera primitiva egenskaper och han räknar upp några i varje delkapitel. Han börjar med impulsivitet, ombytlighet och lättretlighet. Folkmassans ombytlighet gör den svår att styra och han menar att individen klarar av att behärska sina reflexrörelser, men att massan inte klarar av det. Han fortsätter resonemanget med att massan ger vika för retelserna. Le Bon fortsätter med att ta upp egenskaper som suggestibilitet och lättrogenhet och han talar om att massan har en stor förväntan och att dessa två egenskaper gör den till en massa som kan svänga åt ett annat håll snabbt.

Le Bon talar om massornas idéer som han delar upp i två klasser. Till den första räknas tillfälliga och övergående idéer. Till den andra räknas enligt honom grundföreställningar om miljön, ärftligheten och olika åskådningar inom religiösa trosläror, sociala och demokratiska idéer. Han skriver att ska man påverka massan så ska idéerna vara enkla och och i bestämd form. Han skriver också att massan har en brist på omdöme och detta gör att massan missar motsägelserna. Massan saknar inte förmågan att överväga, men argumenten som kan påverka dom är av sekundär art. Här skriver också författaren att man inte ska ”tro att en ide vars sanning blivit bevisad, i och med detsamma viner allmänt erkännande” utan den största delen kommer inte låta sig övertygas trots logisk bevisföring. Här få vi beakta att boken är skriven i slutet av 1800-talet, men vi kan se i dagens upplysta samhälle att det finns en viss kategori människor som har en skev världsbild och vägrar tro på saker och ting trots att all forskning säger att det är sant.

När det gäller vilka faktorer som triggar igång massan så talar Le Bon om att massans fantasi påverkas av bilder. Här tänker jag direkt på memes på sociala medier och att de används i kampanjer från visst politiskt håll. Det är också vanligt att på samma medier sprids en bild på en nyhetsartikels rubrik. Folk har ju uppenbart då inte läst artikeln, men blir genast uppretade och arga. Ibland kan man se kommentarer under bilden eller också under själva artikeln och då av folk som inte läst artikeln och många har förutfattade meningar om vad som står i artikeln. Tillbaks till förra sekelskiftet och hur Le Bon talar om bilder. Det handlar inte alltid om en fysisk bild utan en bild skapad av fantasin efter att massan fått höra et budskap. Tänk en talare som står och talar om krig, döda, eld och rök och massan ser genast ett slagfält i sitt inre. Nästa sak som författaren tar upp som triggar igång massan är illusioner och det finns inte så mycket att orda om. Erfarenhet är också något som tas upp och det sägs vara det enda som varaktigt kan pränta in en sanning i medvetandet eller skingra en illusion.

Hur ska då massan styras? Författaren menar att det behövs en folkledare och av dessa finns det två varianter enligt boken. Den ena ledare som är lidelsefulla, modiga och djärva och de är snabba att agera. Den andra versionen är ledare med ihärdig vilja och kanske inte ett så till synes slipat yttre. De medel som dessa ledare använder sig av är kategoriska påståenden, upprepningar och tankeöverföring. Här kan man ta upp ett citat ”om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning” som felaktigt tillskrivs Goebbels har blivit precis det citatet menar. Tankeöverföring är något som kanske måste förklaras lite mer i detalj. Det handlar om så enkelt som att börjar en tro på ett påstående så för han över dessa tankar på nästa som i sin tur för över det på nästa. Auktoritet och prestige anses också goda egenskaper för en ledare som ska styra sin ”massa”. Med auktoritet kan både betyda beundran eller fruktan för ledaren. Här kan vi gå tillbaka till de personer som jag nämnde i början som hade läst hans bok. Hitler var fruktan mycket på grund av den terror han utsatte sitt folk för medan Mussolini var mer beundrad av folket.

I slutet av boken delar Le Bon upp massan i olika klasser där den första består av individer med inte så mycket gemensamt förutom då viljan att viljan bestämd över. Nästa klass är den där individerna har fått mer gemensamma drag genom olika faktorer.Dessa två klasser kan övergå till organiserade och psykologiska massor. De kan sen delas upp i och här väljer jag att citerar hela resonemanget.

1. Heterogena massor
a. namnlösa (t.ex. folkhopar på gator och torg).
b. Namngivna (jurydomstolar, parlamentsförsamlingar).
2. Homogena massor
a. sekter (politiska och religiösa m.m.).
b. stånd ((militär-, präste- och arbetarstånd).
c. klasser (borgar, bondeklassen m.m)

Jag fann boken väldigt intressant och jag hoppas jag har gett lite klarhet i vad Le Bon menade när han skrev sin bok om massans psykologi, men skulle så inte vara fallet så hoppas jag att jag åtminstone väckt ett intresse för er att läsa boken själva. Med innehållet i boken i minnet och när man tänker på de stora massmötena som 30-talets auktoritära ledare använde sig var ett ypperligt tillfälle att använda sig av massans psykologi. Nu sker inte sådana möten idag på samma sätt, men vi har ett riksdagsparti som anser att torgmöten är viktiga och är ute turnéer flera gånger innan varje val. Kanske har de läst Le Bons verk, kanske inte.

Kommentera