I boken Landet utanför – Sverige under världskriget 1939 – 1940 skriven av Henrik Berggren beskriver han Sveriges militära status så här.
Hösten 1939 kunde Sverige värna sig mot lättare neutralitetskränkningar, men hade inte kapacitet att stå emot ett direkt angrepp. Manskapet bestod av 3 000 aktiva officerare, 4 600 underofficerare, 14 000 anställda samt 40 000 värnpliktiga som genomgick sin grundutbildning.
Utrustningen var ålderdomlig. Infanteristerna hade fortfarande 1910 års ljusgrå uniform med mörkblå revärer på byxorna, en rund stålhjälm med brätten och långa mausergevär från 1896. Det fanns få stridsvagnar, bedömningen var att den svenska terrängen var ogynnsam för pansarförband. Kustflottan, som var baserad i Stockholms södra skärgård, bestod av två pansarskepp, tre jagare och sex ubåtar. Flygvapnet förfogade över omkring 150 plan men de flesta var omoderna och saknade nödvändig radioutrustning för samordnande aktioner. På de flesta punkter som handlade om utrustning och vapen var den svenske soldaten underlägsen.
Under det finska vinterkriget som pågick mellan 30 november 1939 och 13 mars 1940 så skickade Sverige 84 000 gevär, 575 kulsprutor, 85 pansarvärnspjäser, 104 luftvärnspjäser, 112 haubitsar och fältkanoner, 30 000 artillerigranater, 50 miljoner patroner och 25 flygplan. Trots detta förlorade Finland mot ryssarna och de tvingades skriva på ett fredsavtal där de förlorade stora landområden. Sverige hade alltså inte så god militär beredskap från början och inte blev den bättre när vi skickat hjälp till vårt grannland.
Källa till Sveriges beredskap Sverige under andra världskriget – Myter och legender