Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson skriver i en krönika i Aftonbladet att S försöker smutskasta dom. Om vi backar och tar och samlar oss en stund och kikar på denna artikel från bloggen Konst och politik som radar upp hela 500 skandaler och mängden med skandaler. Denna lista är långt ifrån komplett och den börjar först 2011 så allt som hände tidigare är inte med och det är också en hel del. Vi i Inte rasist, men har skrivit över 1500 artiklar om skandaler och skit i partiet. FB-sidan Sanningen om Sverigedemokraterna har publicerat länkar till nästan 6000 artiklar och blogginlägg om en bild av ett SD som partiet förnekar finns. Jag har själv innan detta inlägg skrivit 214 inlägg om Sverigedemokraterna.
Åkesson tar upp i sin krönika Peter Hultqvists uttalande ”Hur mycket man än sminkar en gris så är det en gris”, men vad Åkesson missar är att Hultqvist kallar inte honom för gris för detta är ett välkänt ordspråk och inte bara i Sverige utan också internationellt, men det passar inte hans agenda att förklara detta för sina väljare.
Detta med att spela oskyldiga är en taktik de håller på med. De slår i från sig kritiken och de vet att de inte får några följdfrågor och det är de som får sista ordet som vinner. Björn Söder gjorde likadant igår efter att Niklas Orrenius skrivit en krönika om att SD genom åren och alldeles nyligen utmålar små barn som ett hot mot nationen. Sverigedemokraterna har en taktik där de gör allt för att hålla skiten i från partiledningen och det kan man läsa om i Expressens artikel ”SD:s skandaltaktik: ”Hålla kletet från partiledningen””. Vad vi måste förstå är att de som kritiserar partiet gör det alltid med deras egna uttalanden, publikationer, motioner, väldokumenterade bakgrund som grund. De ska inte kunna neka, men de vet också att deras väljare inte är de starkaste korten när det gäller källkritik.
