Det rasbiologiska institutet tillskrivs ofta ensamt Socialdemokraterna, men…

13 maj 1921 klubbas förslaget om att instifta ett rasbiologiskt institut igenom dock dröjde det till året efter innan institutet var färdigställt och verksamheten kunde startas. Detta institut var det första statligt finansierade, men innan det grundades så fanns det åtminstone sex olika privatfinansierade runt om i världen. Några år tidigare närmare bestämt 1909 grundades ett rasbiologiskt sällskap med namnet Svenska sällskapet för rashygien och det var inspirerat av det tyska ”Deutsche Gesellschaft für Rassenhygiene” som grundades redan 1906. Det rasbiologiska institutet tillskrivs ofta ensamt Socialdemokraterna, men det är inte riktigt sant. Jag ska här i detta inlägg gå igenom lite mer om ursprunget och de politiska krafterna bakom institutet.

Om vi börjar från början och kikar lite på den lobbyverksamhet som föregick motionen om att instifta ett rasbiologiskt institut. Förutom då att det låg i tiden då helt enkelt en stor del av västvärlden såg rasbiologin som vedertagen forskning så var det de som tyckte att det behövdes spridas mer kunskap om raser, rasbiologi och rashygien och då framför allt behövdes det påverkan på politikerna. 1909 bestämde sig en grupp forskare, läkare, advokater och politiker göra slag i saken och de bildade Svenska sällskapet för rashygien. Eftersom inlägget ska handla om vilka krafter det var som låg bakom det hela så vill jag ta upp det att en övervägande del av de som satt i styrelsen och de som var medlemmar tillhörde socialgrupp ett. De som hade en bakgrund i politiken var socialdemokraten Alfred Petrén, liberalen Hjalmar Öhrvall, Ivan Bratt även han liberal, högerpolitikerna Pontus Fahlbeck och Johan Thyrén. Här syns det tydligt åt vilket politiskt håll det pekar.

Det fanns ytterligare en grupp som förde lobbyverksamhet för att sprida de rasbiologiska tankarna och det var Mendelska sällskapet. Här hittar vi Herman Nilsson-Ehle och Ivar Broman som senare var med och bildade pro-nazistiska Riksföreningen Sverige–Tyskland. Den sistnämnda var också medlem i Svenska sällskapet för rashygien och det visar hur de båda verksamheterna samarbetade och samexisterade. Här hittade jag inte så många politiker, men återigen välutbildade män och kvinnor från socialgrupp ett.

Nu har vi kommit till motionen och den skrevs förmodligen av bland annat socialdemokraten Wilhelm Björck, Herman Lundborg och som också blev chef för institutet de första åren. Bland de politiker som skrev under motionen kunde man hitta återigen den socialdemokratiske Alfred Petrén, bondeförbundaren Nils Wohlin. När motionen nådde andra kammaren så var den underskriven av socialdemokraten Hjalmar Branting och högerledaren Arvid Lindman, men också av liberaler som Jacob Pettersson, Raoul Hamilton och Knut Kjellberg. De som sen drev på frågan i riksdagen var förutom Petrén och Wohlin även socialdemokraten Edvard Wavrinsky. När beslutet tog så skedde den med acklamation alltså ett ljudligt övervägande ja då alla partier var mer eller mindre överens. På den tiden fördes det inte protokoll utan det kom först senare så det är omöjligt att se hur de olika ledamöterna röstade. Som vi ser här så var både motionen och omröstningen något där alla partier var representerade i.

Nu kommer vi till riksdagen och vilken regering som hade makten. Här får vi ofta höra att det var den socialdemokratiska regeringen som låg bakom institutet, men om vi går igenom Sveriges regeringar och vi kan börja redan 1920 alltså året innan motionen klubbades igenom. Mellan mars och oktober så var socialdemokraten Hjalmar Branting och hans parti som var de som hade makten. Men i oktober tog liberalen Louis de Geer den yngre över och då fick vi en så kallade ämbetsmannaregering, Med det så menas att och här citerar jag Wikipedia ”Ämbetsmannaregering är en regeringskonstellation som inte består av politiker, utan huvudsakligen av ämbetsmän.” och ämbetsmän är inget annat än tjänstemän och de är inte som politiker förtroendeutvalda utan tillförordnas. Denna regering höll till februari 1921 och där tog Oscar von Sydow som då också var en ämbetsmannaregering över, men von Sydow hade tidigare varit minister i både regeringen mellan åren 1914 och 1917 som också var en ämbetsmannaregering och mellan mars 1917 och oktober samma år och då som minister i Allmänna valmansförbundet alltså det som idag heter Moderaterna. 13 oktober alltså ett halvår efter motionen klubbades igenom så fick socialdemokraterna chans att bilda regering och det blev Hjalmar Branting som blev statsminister. Dock så var denna regering en minoritetsregering och hade alltså ingen egen majoritet.

Detta friskriver inte Socialdemokraterna, men jag ville visa att det var flera ideologiska inriktningar inblandade i resan mot ett rasbiologiskt institutet. Vi får tänka också på att för hundra år sen så var det så här världen såg ut och hur forskningen fungerade. Det som är intressant är om det skulle vara nått parti som idag anser att visa raser är bättre än andra och vill att staten ska göra urvalet och avgöra vilka som skulle vara välkomna in i nationen.