Teodor Holmberg, en av förgrundspersonerna i den så kallade socialkonservativa idékretsen Unghögern som var en samling statsvetare, filosofer och högerpolitiker i slutet av 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet. Holmberg och de andra utgör till viss del den socialkonservatism som Sverigedemokraterna har som ideologiska förebilder. Andra kända namn inom denna grupp är Rudolf Kjellén, Adrian Molin och Vitalis Norström.
I detta inlägg ska jag gå igenom Holmbergs ”Ungdomslivet” från 1921. Holmberg var en förespråkare för sedlighet och nykterhet och det märks väl i detta korta häfte på 16 sidor som också ingår i Svenska riksförbundet för sedlig kulturs skriftserie.. Han ansåg att ungdomen på den tiden var på väg att bli degenererad. Det som han ansåg vara fel i det som ungdomarna sysslade med beskrev han så här.
Det åligger utan tvivel myndigheterna att se till, att detta icke går vind för våg samt förvandlas till ett smittämnen utdunstande träsk. Det är en samhällsuppgift att hindra uppkomsten av sociala och moraliska träskmarker. Det är en plikt att utdika och torrlägga dem som finnas, ja, att stödja, kanske t.o.m. grunda lämpliga anordningar för goda ungdomsnöjen.
Han ville alltså att staten skulle bestämma hur människor skulle leva och man får känslan av att han hade en stark aversion mot det sätt som ungdomarna levde på den tiden. Han ansåg att all tid efter avslutad arbetsdag var nöje och som exempel på det ungdomarna skulle syssla med på sin fritid var ”slöjd för studiemannen, musik, läsning eller strävan å jordlotten i koloniträdgården”. Men skulle detta drivas för långt skulle det enligt honom stjäla hälsa och arbetslust. Arbetet ville han också skulle kännas som ett nöje.
Holmberg tar upp några av de saker som får ungdomen att förfalla och anledningen säger han vara förändringen av landsbygdens utseende. Mindre gårdar och byar försvann och avståndet till andra blev längre. Han beskriver det så här.
Nackdelarna voro, att människorna isolerades från varandra, livet fick en prägel av ensamhet, tyngd och enformighet, det blev en viss glädjefattigdom. Ungdomen sökte, ju mer tiden gick, att lysa upp tillvaron, men dryckeslagen, slagsmålen, kortspelen och i vår tid, dansbanorna inneburo inga kulturvinster.
Detta skulle då ha fått ungdomarna att flytta in till städerna och det beskrivs i häftet som ”folkförtunnande och kraftstjälande” och medförde både nationell och social ohälsa.
Han ger sig också på sporten och han anser att vissa sporter går bra och andra är mer eller mindre farliga för utvecklingen. I häftet låter det så här.
Det är och kan ej vara nog med sport och idrott, hur högt de än måste skattas såsom främjande ungdomshurtighet och mandomsanda. Höjd- och längdhopp, dragkamp och snabblöpning m.m. kunna ej enbart förslå till ungdomslivets pånyttfödelse; ja, ej ens själva fotbollsspelet bör få ett alltför stort utrymme i det unga släktets omdöme och tankegång samt i tidningarnas spalter, ty utvecklingen går framåt genom arbete och själskultur men ej genom sparkning.
Han tar upp det han anser skulle skapa problem och det är ifall ungdomarna skulle börja anse att arbetet skulle bli en ledsam nödvändighet och nöjet däremot bli människans enda riktiga uppgift och livslust.
Blir en sådan åskådning allmän i ungdomens led, då står kulturbarbariets skede för dörren, och ungdomen förvandlas till kulturpöbel.
Förutom att denna och andra gamla texter är väldigt intressanta så tycker jag om språket som kanske inte syns så väl här, men i ännu äldre texter. I vissa av de böcker och häften jag införskaffar så stöter man på en hel del galenskaper åtminstone när man ser med dagens ögon och värderingar. På den här tiden talades det om rasbiologi och rashygien där degenererade element skulle raderas ur samhällskroppen och Holmberg var ju starkt emot vissa beteenden och kanske skulle dessa personer som hängav sig till dessa enligt honom avarter till nöjen inte tvångssteriliseras, men väl utsättas för statlig skolning till ett bättre och korrekt leverne. Jag har tidigare gått igenom andra texter av Teodor Holmberg om ni vill ha flera lästips om denna man och med detta sätter vi punkt för detta häfte och jag avslutar det med ytterligare ett citat ur häftet.
På grund av vad nu sagts bör ungdomens förströelseliv ej växa vilt, ty då skapas sociala sumpmarker, samt icke heller omhändertagas blott geschäftsandan hos innehavare av nöjeslokaler utan av verkliga ungdomsvänner. Ty ont skall med gott fördrivas