Herman Lundborg och hans ”Degenerationsfaran och riktlinjer för dess förebyggande” från 1922 inleds med:
Det gives två slag av fiender, som i mer eller mindre hög grad hota varje folk. Det är dels yttre, dels inre sådana. Om landets yttre fiender — rovlystna grannar eller hela maktgrupper — behöver ej här ordas; det hör politiker och statsmän till att så vitt möjligt avvärja faror av detta slag. De inre däremot, som äro minst lika betydelsefulla, sammanhänga på det allra närmaste med frågor rörande orsakerna till ett folks urartning (degeneration). Här menas en ärftlig betingad undermålighet, som medför rasfördärv.
Detta är ren rasideologisk fascistiskt tankegods. Sverigevännerna vill gärna smeta det rasbiologiska institutet på sossarna. Detta texthäfte är det 9:e i Svenska sällskapet för rashygiens skriftserie och detta sällskap är en lobbygrupp som förespråkade och utbildade i rashygienfrågan. De lobbade också för att det Rasbiologiska institutet för rasbiologi skulle grundas vilket det senare också gjorde. Det handlade om ett beslut som togs av en enig riksdag och det var inte så konstigt då denna kunskap var vedertagen forskning i hela västvärlden. Lundborg blev också chef för detta institut.
Svenska sällskapet för rashygien grundades och hade det tyska liknande sällskapet som grundades 4 år tidigare som förebild. Det rasbiologiska institutet var inte heller det första i världen som många tror. Det var det första statsfinansierade, men det fanns institut i Norge och i England redan 1906 alltså ganska många år före det svenska som kom igång 1922. Det fanns också institut i USA, Ryssland och Tyskland innan det svenska.
Iallafall så listar Lundborg upp flera orsaker som en orsak till den degeneration han talar om.
Den andra punkten lyder:
Nativitetens sjunkande till en sådan gräns, att folknumerären avtager. Tomrummen, som uppstå, fyllas genom invandring varvid ogynnsamma rasblandningar mellan olikvärdiga folk uppstå.
Alltför ofta ser man både sverigedemokratiska företrädare och sympatisörer prata om ett folkmord på svenskar på grund av invandringen.
Tredje punkten lyder:
Uppkomsten av skarpt markerad klasskillnad. Avståndet mellan fattiga och rika skärpes undan för undan.
Förutom klassföraktet och invandringen så skriver Lundborg om bland annat avbefolkningen av landsbygden, narkotiska medel och en förslappad fosterlandskärlek som orsaker.
Lundborg skriver lite längre fram i häftet:
Kultur är uttrycket för ett folks innersta väsen, och den kan ej ändras eller bytas lättvindigt.
Här vill jag också citera SD:s principprogram i kapitlet Sverigedemokraterna och nationen:
Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.
och
På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.
Jag backar lite i programmet till stycket Sverigedemokraterna och människan:
Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.
Det är inte med ett leende på läpparna jag läser dessa textrader från SD:s program samtidigt som jag har Lundborgs texthäfte i färskt minne utan med rädsla.