Läste Gellert Tamas bok ”Det svenska hatet” som handlar om den Sverigedemokratiska riksdagsledamoten Kent Ekeroth för några år sen. Ekeroth påstod i en intervju att det knappt hade funnits några svenskar i hans skolklass, men stämmer verkligen detta? Jag citerar ur boken:
”Den sverigedemokratiske politikern påstår också att han var en av ytterst få ”svenskar” i sin klass. ”Östergårdsskolan i Halmstad [var en] väldigt invandrartät skola. Det var typ två, tre svenskar i min klass.[…] Men stämmer verkligen Kent Ekeroths påstående att det bara fanns ”två, tre svenskar” i hans klass och att skolans elever främst bestod av ”invandrargrupper från Afrika och Mellanöstern”.När jag ringer kommunarkivet i Halmstad för att begära ut Östergårdsskolans klasslistor från 1992 till 1994, åren då Kent Ekeroth gick där, behöver jag inte titta i dem speciellt länge för att inse att Kent Ekeroths påstående inte är med sanningen överensstämmande.Den sverigedemokratiske riksdagsmannens klassfoto från sjätte klass är en gemensam bild av klasserna 6A och 6B. Den visar tydligt att en majoritet av eleverna, runt 60 procent, har namn som Patrik, Joakim, Per, Maria och Sara och därför, för att använda Kent Ekeroths egen definition, är ”svenskar”.Kent Ekeroths påstående stämmer helt enkelt inte.Det fanns inte bara ”två, tre svenskar” i hans klass. De som Ekeroth kallar ”svenskar” utgjorde i själva verket en majoritet av eleverna.Den minoritet, ungefär en tredjedel av eleverna, som kunde ha utländsk bakgrund, återigen utifrån sina efternamn, kom nästan samtliga från europeiska länder som Ungern, Rumänien och Polen. Det innebar att de hade exakt samma bakgrund som Ekeroth själv.”
Detta ger en viss känsla av deja vu. Visst var det en annan högt uppstående SD-politiker som sa samma sak? SD:s partiledare Jimmie Åkesson påstod samma sak, men även där var det en lögn.
När Jimmie Åkesson började i första klass i Falkviksgårdens skola, hösten 1986, hade han inte en enda ”invandrare” i klassen. På hela skolan, från årskurs ett till fyra, fanns bara en pojke, David, som verkade kunna ha utländskt påbrå, att döma av hans polska efternamn. Det var allt. De andra barnen hade namn som Per, Henrik, Therese, Lina och Mattias.Det fanns endast tre utländskt klingande förnamn på hela skolan: Jim, Jimmy och Jimmie. Alla tre hade dock efternamn som slutade på -son.Sex år senare hade Jimmie Åkesson fyllt 13 år och gick i årskurs sex, läsåret 1991–92. Då var bilden liknande. Nu fanns det en pojke i hans klass med rumänsk bakgrund. Dessutom fanns en sjuårig pojke i klass 1B med jugoslavisk bakgrund, samt en åttaårig pojke i klass 2A med ungersk bakgrund. Fler var ”dom” inte.Av klasslistorna framgår det tydligt att det inte kan ha funnits en ”polariserad” uppdelning i ”svenskar” och ”invandrare” på Falkviksgårdens skola. Det kan inte heller ha funnits några våldsamma invandrargäng, eftersom det helt enkelt inte fanns tillräckligt många ”invandrare” i skolan för att bilda några gäng.Om Åkessons minnesbild av gäng stämmer, bestod ”invandrargänget” läsåret 1986–87 av den ensamme, åttaårige David. Och sex år senare skulle det våldsamma gäng, som ”skrämde” Jimmie till den grad att han senare anslöt sig till Sverigedemokraterna, i så fall ha bestått av en jämnårig tonårig klasskamrat till Jimmie, uppbackad av en sjuåring och en åttaåring.Det skulle således ha varit dessa tre barn som slogs och bråkade med den övriga skolans sammanlagt 134 elever.
Både Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson berättar att det var bland annat detta som de påstår varit en av anledningarna till varför de båda började engagera sig i Sverigedemokraterna. Nu har den här boken några år på nacken, men det finns mycket mer intressant i den och jag rekommenderar verkligen er att läsa den. Den finns på Bokus och Adlibris.