Åkesson säger i intervjuer att det var för EU-kritiken han började intressera sig för det då öppet nazistiska och rasistiska Sverigedemokraterna. En EU-kritik som var så viktig att han gav sig in i ett parti där han strax innan han gick med visste att partiet hade en nazist som partiledare. Om detta skriver Åkesson om i sin bok så han kan ju inte hävda att har har en annan upplevelse eller är felciterad. Hur stort var då EU-motståndet i partiet? Tittar vi i principprogrammet som gällde då på den tiden. Det var skrivet 1994 och antaget vid årsmötet den 26/27 februari och innehöll 14 sidor. Det som är intressant är kapitlet ”Sverige och Europa där EU nämns
Sverige har många naturliga kulturella och politiska band med Europa. Det är viktigt att vi kan delta i samarbetsprojekt och utvecklingsarbeten som kan gagna förutsättningarna för handel, miljö och brottsbekämpning. Den europeiska unionen innebär en långt gången integrationsprocess som i många avseenden innebär att dess medlemsländer tappar mycket av sin förmåga att bedriva en självständig politik med nationell omsorg som grund. Sverigedemokraterna anser att Sverige inte skall vara anslutet till EU då det allvarligt skulle inkräkta på vårt nationella oberoende och den frihet vi haft i hundratals år.
Som ni ser är det inte så mycket skrivet om det ämne som Åkesson intresserade sig så pass mycket i. Nedan är en skärmdump från själva programmet
I ett infoblad som skickades ut tillvalet 1994 så såg det ut så här
EU kommer aldrig att kunna bevara den demokratiska ordningen. Sverigedemokraterna eftersträvar ett Sverige byggt på närdemokrati i ordets rätta bemärkelse, ett Sverige med folkomröstningar i frågor av stor vikt, som kommer att påverka vårt land under generationer framåt. Förutsättningen för ett europeiskt samarbete är inte ett EU-medlemskap
Inte mycket där heller. Värt att nämna är att i stycket nedanför ”Ett mångkulturellt Sverige” är 3 gånger så stort. Nedan en skärmdump på ovan citat
Lite längre ner i infobladet hittar vi iallafall lite mer text
Vad kommer EU att tillföra Sverige?
1987 lade Jaque Delores fram enhetsakten och vitboken. Det innebar en utveckling av EG mot en betydligt mer långtgående integrationsprocess än tidigare. EG blev istället en union. Nu går man vidare med att bl a införa en gemensam valuta, gemensam centralbank och realisera ett Europas förenta stater. Organisationen har alltså förändrats och ett medlemskap medför mycket mer än vad det gjorde tidigare. Men är det en utveckling till det bättre eller sämre? Nu skall EU sätta upp mininivåer på lönesättningen och EU:s inflytande på arbetsmiljöfrågor kommer att öka. Argument för en internationalisering på dessa område är svårt att finna för svenskt vidkommande. Sverige, en framtida randstat?
Skärmdump
Nu till det sista om EU i infobladet
Studier visar att inom en ekonomiska enhet sker successivt en inflyttning av kunnande och företagsledning och därefter arbetstillfällen och arbetskraft mot centrum. I EU blir regionen: sydvästra Tyskland, Beneluxländerna och norra Frankrike vinnare, Sverige kommer tappa delar av sin produktion och arbetslösheten kommer att leda till utflyttningar söderut. Ingen kan idag garantera att vi inte tvingas skicka iväg unga män till ett krig för att kämpa för intressen
som ligger mycket avlägset från de svenska. Mycket pekar på att framtidens konflikthärdar kommer uppträda inom gamla nationsgränser, som t ex forna Sovjetunionen eller fd Jugoslavien. Argumenten för och emot kan mätas. Klart är att vi som medlemsland har en mycket lång och svår väg ut. Danmark har inte gynnats ekonomiskt av sitt medlemskap, miljön inte i någon större utsträckning. Inte heller Danmarks sysselsättning och jordbruk har påverkats positivt. Allt talar för ett nej till EU.
Sista skärmdumpen
Detta var inte så heller så mycket. Läs gärna mitt inlägg om hur partiet såg ut under åren 1994-1996 då Åkesson började intressera sig för SD och hur SDU såg ut kan ni se här och här.
Källa: