Sveriges nationella ungdomsförbund var Allmänna Valmansförbundets ungdomsförbund fram till 1934 då moderpartiet bröt med organisationen efter en radikalisering mot det mer nazistiska. Det är lite svårt att på nätet hitta deras program och därför ska jag i två inlägg lägga upp deras program från 1929 och 1934 och jag börjar med det förstnämnda.
Sveriges Nationella Ungdomsförbunds program
Antaget vid förbundsstämman i Örebro 1929.
Sveriges Nationella ungdomsförbund ser som sin främsta uppgift att hos svensk ungdom väcka en ansvarsfylld insikt om Sveriges uppgifter såsom levande nation med förpliktelser mot sig själv och den västerländska kulturen. Detta är en nödvändig förutsättning för att den konservativa åskådningen skall kunna föras gram till seger i svensk politik.
Sveriges Nationella Ungdomsförbund har på denna grundval antagit följande
Program
1.
Konungadömets riskvårdande befogenheter måste vidmakthållas. Regeringsmakten bör stärkas och den maktutövning inriktas på uppgifter, väsentliga för rikets välfärd. Folkets självstyrelse i stat och kommun är en oförytterlig beståndsdel i det svenska samhällsskiktet. Den får icke äventyras genom diktatoriska strävanden från enskilda maktkrävare eller partier.
*
Monarkin är den för Sverige givna styrelseformen, byggd på vårt folks urgamla uppfattning, att konungen företrädare fäderneslandets majestät. I konungadömets hägn har den svenska rättsstaten vuxit fram. Konungadömet är en borgen för lugn och traditionsbunden utveckling. Svenska folkets beskaffningsrätt och medbestämmanderätt i lagstiftning äro historiskt givna, nödvändiga grundvalar för det svenska statsskicket. Riksdagen bör begränsa sig till dessa befogenheter. Dess uppgift är att kontrollera, icke regera. För utövande av politiska och kommunala rättigheter måste krävas fullgörandet av medborgerliga skyldigheter. Onödigt statsingripande hämmar den enskilde medborgarens verksamhetslust som är utvecklingens omistliga kraftkälla. Riksstyrelsen får icke leda till statens mångsyssleri. Staten ovidkommande uppgifter böra därför överflyttas till lokala förvaltningsorgan.
2.
Den svenska kyrkan skall bevaras. De religiösa krafterna hos vårt folk måste, i kamp mot njutningslystnad och materialism, samlas till vidmakthållande av kristen tro och etiska grundsatser. Kristendomsundervisningen i skolorna skall bibehållas. De kyrkliga församlingarnas rättigheter måste värnas
*
Religionen är oundgängligen nödvändig för att skapa och vidmakthålla en sedlig grundval för samhällslivet. Religionens outtröttliga möjligheter till fostrande och förädlande insatser i folklivet måste tillvaratagas. Härför erfordras en förtroendefull samverkan mellan staten och en självständig kyrka. Alla strävanden att undergräva kristen tro och kyrklig auktoritet måste motarbetas. De religiösa samfunden skola stå utanför de politiska partistriderna. Största möjliga frihet att bestämma i egna angelägenheter bör tillerkännas dem.
3.
Rikets fulla oberoende skall till det yttersta hävdas. Krigsmakten måste kunna fylla sin uppgift att bevara rikets frihet och säkerställa freden. Ett starkt försvar är den säkraste fredsgarantien.
*
Svensk utrikespolitiks främsta uppgift är bevarandet av rikets självständighet. Sverige bör, fullföljande sina traditioner, medverka till en mellanfolklig rättsordning, grundad på respekten för folkets frihet och egenart. Sverige måste göra en målmedveten insats i det internationella arbetet för minskandet av krigsriskerna i Europa och bör därför medverka till upprätthållande och befästandet av det kring Östersjön skapade läget, i den mån detta ökar vår egen och grannfolkens säkerhet. I avvaktan på säkerställandet av en internationell rättsordning får Sverige såsom ansvarsmedveten medlem i Nationernas Förbund icke rygga sin militära försvarsplikt. Vårt nationella oberoende vilar ytterst på vårt folks egen vilja till liv, sådan denna vilja kommer till uttryck i våra försvarsanstalter. Sveriges läge gör det möjligt att skapa en betryggande värn för vårt land. Försvarsväsendet skall under hänsynstagande till ansvarig sakkunskap anpassas efter krigets krav. Den allmänna värnplikten får icke endast syfta till vinnande av färdighet i vapnens bruk. Den bör därjämte vara ägnad att utveckla och stärka fosterlandskärleken och försvarsviljan. Det frivilliga, nationella försvarsarbetet måste i statens eget intresse stödjas.
4.
Statens auktoritet skall obetingat och under alla omständigheter upprätthållas. Betryggande lagstiftning till samhällets skydd mot revolutionär propaganda måste genomföras.
*
Genom lagstiftning, rättsskipning och stark ordningsmakt skall staten hävda sin myndighet. Det är ett oeftergivligt krav, att samhällets rätt till nödvärn bringar till uttryck genom lagstiftning mot revolutionär agitation. Särskilt måste samhällsupplösande propaganda inom krigsmakten och bland minderåriga effektivt stävjas. Missbruk av gällande förenings- och mötesrätt måste förhindras. I förhållande till de mäktiga intressesammanslutningar, som framvuxit under den sociala och ekonomiska utvecklingen, skola statsmaktens organ intaga en överordnad och fullt självständig hållning.
5.
Folkuppfostran skall byggas på den svenska kulturens grund. Dess mål skalla vara att dana fosterlandsälskande medborgare och dagliga yrkesmän.
*
Folkuppfostran skall bibringa Sveriges ungdom full förståelse för de stora och omistliga värden, som ligga i begreppen familj, hembygd och fosterland. Den skall vila på grundvalen av kristen tro och livsuppfattning. Vårt folk skall fostras till aktning för varje yrke och stånd. Skolan skall tillgodose såväl den allmänna medborgerliga utbildningen som ock kravet på viss facklig utbildning. Den skall bibringa det kunskapsmått och den karaktärsdaning, som äro nödvändiga för att varje medborgare må bli väl skickade att fylla sin plats i samhället. Skolorganisationen skall låta begåvning och duglighet komma till sin rätt. I densamma bör folkskolan infogas såsom ett naturligt begynnelseled utan att därför den fria, med kompetenta krafter arbetande enskilda skolans i många hänseenden betydelsefulla verksamhet förhindras. De olika utbildningslinjerna böra, så långt möjligt är, anpassas efter arbetsmarknadens krav, så att uppkomsten av arbetslöshet bland ungdomen förebygga. Den fria, vetenskapliga forskningen som utgör vår kulturs grundval och i sig innesluter dess framtidsmöjligheter, samt det frivilliga, opolitiska folkbildningsarbetet bör av staten kraftigt stödjas. Samarbete mellan såväl universiteten och det frivilliga folkbildningsarbetets organ som mellan universitetet och skola bör eftersträvas och främjas.
5.
En stark och blomstrande näringsliv, byggt på enskild äganderätt och fritt från statstvång, är en förutsättning för vårt lands välstånd och kulturella framåtskridande. Det produktiva arbetet bör uppmuntras och främjas. Det får ej betraktas som skatteobjekt. Jordbruket måste såsom grundval för vårt folks försörjning beredas effektivt stöd.
*
Enskild företagsamhet och enskild äganderätt äro nödvändiga betingelser för ekonomiska och kulturella framsteg. Näringslivet har de största förutsättningarna att självt tillvarataga sina intressen. Tullskydd äger berättinganden såsom led i rikets försvarsåtgärder eller såsom stöd åt näringsgrenar, som befinna sig i tillfälligt betryck. Vid tullskyddens bestämmande måste tillses, att det leder till avsett mål och icke medför sådana följder för andra näringsgrenar eller eljest för det allmänna, att det därigenom blir till skada. Med hänsyn till jordbrukets betydelse böra statens skyddsåtgärder i första hand gälla denna näringsgren. En oberoende och välvårdad bondebefolkning är vårt samhälles fasta grund och den svenske folkrasens bästa kraftkälla. De ekonomiska villkor, under vilka i jordbruksnäringen för närvarande arbetar, måste därför förbättras. Endast därigenom kan jordbrukarnas bekymmersamma läge avhjälpa och lantarbetare uppnå förbättrade levnadsförhållanden.
7.
Individens rätt att försörja sig och de sina genom självvalt, hederligt arbete måste hävdas. Den sociala omvårdnadsplikten måste grundas på den enskildes självansvar. Den måste organiseras, att den blir de verkligt behövande till effektiv hjälp utan att överskrida de gränser, som uppdragas av sunda ekonomiska principer. Mellan arbetare och företagare bör skapas ett större samförstånd, som dock under inga förhållanden får utnyttjas till förfång för berättigade medborgerliga intressen.
*
Socialpolitiken har trots stora anslag och en omfattande lagstiftning medfört, att anspråken på det allmänna ytterligare stegrats. Den utlovade solidaritetskänslan med samhället har däremot icke i motsvarande grad skapats. De sociala åtgärderna ha icke alltid varit de behövande till verklig hjälp, och den nödvändiga anpassningen efter arbetsmarknaden har ofta förhindrats. Socialpolitiken måste därför revideras och den sociala förvaltningen rationaliseras. Statens åtgärder till förmån för verkligt behövande få icke präglas av ensidigt gynnande av viss klass. Offentlig hjälpverksamhet till förmån för oförvållat arbetslösa måste syfta till deras snara sysselsättande på den fria arbetsmarknaden. Lag om normalarbetsdag inom industrin bör under erforderligt hänsynstagande till den enskildes rätt till arbete och den internationella utvecklingen definitivt införas. Fackföreningsorganisationen, i sig berättigad såsom reaktion mot liberal individualism, får dock icke inskränka den medborgerliga friheten. Förhållande på arbetsmarknaden måste hållas fjärran från de politiska striderna. Sträng neutralitet i fackliga lönestrider måste därför iakttagas, förutsatt dock att samhällets intressen eller enskilda medborgarens fri- och rättigheter icke därigenom kränkas. Lagstiftningsåtgärder, avsedda att reglera intressekonflikter mellan arbetare och företagare, få icke vidtagas, med mindre de kunna påräkna stöd av verklig folkmening, och få ej heller förhindra arbetsmarknadens naturliga anpassning efter rådande konjunkturer. Samhällsfarliga strejker måste förbjudas.
8.
Kommunernas självbestämmanderätt måste försvaras och befästas. Den skall vara klar avgränsad med skydd mot maktmissbruk. En fast gräns mellan kommunal och statlig förvaltning måste upprätthållas. De kommunala organen böra självständigt få handhava sina förvaltningsuppgifter. Dock måste tillses en majoritet icke utövar den kommunala självstyrelsen så, att allmän ordning, medborgerlig frihet och sunda ekonomiska grundsatser därigenom kränkas. Förvaltningsuppgifter, som icke kunna överlämnas till kommunala organ, böra helt övertagas av staten och kostnaderna för deras ombesörjande bestridas av denna. Den utjämning av det kommunala skattetrycket, som härigenom uppnås, bör ytterligare befordras genom överflyttandet av de kommunala uppgifterna på den ekonomiska förvaltningens område till större förvaltningsenheter.