Hur det rasbiologiska institutet kom till och vilka som låg bakom motionen som ledde till införandet av institutet har jag skrivit om redan. Jag har också skrivet om Svenska sällskapet för rashygien, lobbygruppen vars arbete ledde fram till att inte bara idén om ett rasbiologiskt institut växte fram utan också var delaktiga i skrivandet av motionen. Det var alltså inte de som skrev under som hade skrivit motionen. Nu tänkte jag gå igenom de turer som ledde till att den rasbiologiska forskningen i statens tjänst lades ned och när den gjord det.
En stor del av den svenska riksdagen blev skeptisk till rasbiologin nästan med en gång. Det fanns också ett missnöje med Herman Lundborg, chefen för institutet. Hans forskning ansågs inte hålla måttet vilket det också ansågs utomlands av andra rasbiologer. Detta ledde till att Riksdagen gav institutet minskade anslagen flera gånger. Han hade snöat in på skallmätningen av samer och nonchalerade sina andra uppdrag. I slutändan så visade sig det att han kom aldrig att avsluta sin studier av det samiska folket.
När Lundborg skulle gå i pension så började letandet av en ny chef. Styrelsen hade flera förslag och då på forskare som hade samma inriktning som den tidigare chefen. Riksdagen var inte överens med styrelsen och ville istället ha en helt annan på den ledande positionen och framför allt ville de förändra det rasbiologiska institutets forskningsområde. Jag har gått igenom Svenska dagbladet och de artiklar där institutet nämns från att det att rashygien och rasbiologi började nämnas i tidningen och fram till efter andra världskriget. Jag ska ta upp några artiklar här nedan för att visa utvecklingen.
Först så valde styrelsen ut en expertpanel som skulle då leta reda på förslag på lämpliga personer och till den panelen ställdes frågan till Harry Federley, en rasbiolog från Finland och Olof Thomsen från Köpenhamn. Andra var Charles B, Davenport från USA, Otto Mohr ifrån Norge och till sist Ernst Rüdin från Tyskland. Lundborg själv blev tillfrågad, men tackade nej då han skulle gå i pension. Gunnar Dahlberg som innan hade arbetat som assistent till Lundborg protesterade mot valet av Rüdin. Han opponerade sig emot den typ av rasbiologi som utfördes i Nazityskland och framför allt den nazityska regimen med allt vad det innebär. Han protesterade också mot antisemitismen i Rüdins hemland. Senare skulle det visa sig att Ernst Rüdin förordade massteriliseringar av människor med olika psykiska sjukdomar och kliniskt dödande av både barn och vuxna med de som han ansåg ha defekter. Protesterna ledde inte till någon åtgärd ifrån regeringen. Vilket vid tillfället var en socialdemokratisk minoritetsregering med Per Albin som statsminister.
I styrelsens omröstning vann Torsten Sjögren, en rasbiolog ur den gamla skolan, alltså influerad av den tyska rasbiologin. Han vann med klar majoritet och styrelsen var nöjd då de ansåg att Dahlberg var inkompetent. Svenska dagbladet skriver så här:
Styrelsen för rasbiologiska institutet, som därefter haft att upprätta förslag, har uppfört Sjögren med 7 röster mot 1 i första förslagsrummet, samt Dahlberg i andra förslagsrummet med 7 röster mot 1, som förklarat honom inkompetent.
Efter att det inkommit protester mot valet av Sjögren så återremitteras ärendet och denna gånger år Dahlberg tjänsten som chef för institutet.
Sjögren blev istället ordförande i International Federation of Eugenics organizations (IFEO). I denna organisation blev 1936 Rüdin, Alfred Ploetz, en annan känd tysk rasbiolog och den norske Jon Alfred Mjoen hedersmedlemmar. Mjoen grundade 1905 ett av de första rasbiologiska instituten, Vinderens biologiske laboratorium i Norge. IFEO upplöstes senare mycket tack vare nazisympatin bland rasbiologerna.
Nu kommer jag till det intressanta. Vad stod i propositionen angående det rasbiologiska institutet och vilka låg bakom?Arthur Engberg, tidigare känd för att uttalat sig antisemitiskt i både tal och skrift, men som ändrat sig efter att ha sett hur Nazityskland behandlade judar, står som undertecknare till proposition 155 från 1934. Närvarande när denna togs upp i riksdagen var bland annat statsminister Per Albin Hansson, utrikesministern Richard Sandler och statsråden Ernst Wigforss, Gustav Möller, Karl Levinson, Henning Leo, Fritjof Ekman. Per Edvin Sköld och Arthur Engberg själv. Alla dessa var socialdemokrater.
Det bestämdes alltså redan 1934 att institutet skulle skippa rasforskningen och börja med att forska i ärftliga sjukdomar. Propositionen är på 34 sidor och jag ska citera några viktiga stycken. Här ser vi att både riksdagen och Engberg, som då var chef för utbildningsdepartementet hade åsikten att vilja förändra institutets riktlinjer.
Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 8 under punkt 104, bland annat, att riksdagen i likhet med departementschefen ansåge anledning förefinnas att verkställa utredning rörande de framtida riktlinjerna för institutets verksamhet och att undersöka möjligheterna för en omläggning av dess arbetsformer.
Uppsala universitet var också för en förändring angående inriktningen. Den medicinska faciliteten ville att institutet skulle fortsätta vara fristående. När institutet upphörde helt och Institutionen för medicinsk genetik kopplades det till universitetet.
Universitetsberedningen erinrar för egen del, att det av rasbiologiska institutets styrelse angivna programmet för forskningen på det rasbiologiska området under den närmaste framtiden innebure, att institutet nu skulle övergå till den huvuduppgift för institutets forskningar, som bestode i den rasbiologiska inventeringen av folkbeståndet. Verksamheten skulle följaktligen så till vida omläggas, att densamma från att tidigare hava varit över vägande antropologiskt inriktad skulle få en företrädesvis ärftlighetsmedicinsk inriktning. Enligt universitetsberedningens mening kunde programmet i stort sett godtagas.
Styrelsen för det rasbiologiska institutet motsatte sig förändringen och de vill mer eller mindre fortsätta som tidigare. De ansåg att rasbiologin var viktig
En förändring av institutet till en med övriga professurer jämställd professur inom medicinska fakulteten skulle i verkligheten vara liktydig med ett nedläggande av institutet och ett upprättande av en institution av annan art och med annat syfte. De vid institutets grundande framhållna synpunkterna om den allmänna och omfattande arten av institutets verksamhet, vilka också ledde till beslut om ett självständigt, fristående institut under egen styrelse, ansåge styrelsen icke allenast alltjämt giltiga utan i samband med det av styrelsen angivna framtida arbetsprogrammet i närvarande stund ännu viktigare att fasthålla än förut. Rasbiologien vore icke blott en medicinsk vetenskap, utan avsåge studium av människans ärftliga egenskaper i allmänhet. Den undersökte sålunda också normala fysiska och psykiska egenskapers (t. ex. olika arter av begåvning) ärftlighetsförhållanden, deras genetiska sammansättning och samband med andra egenskaper
Vi ser alltså att Dahlberg som ville förändra verksamheten och som också fick det uppdraget av regeringen tillsattes mot styrelsens vilja.
En stor del av propositionen går åt att berätta om uppkomsten av institutet, en sorts verksamhetsberättelse och dess ekonomi både före 1934 och hur kommande anslag bör se ut. Som vi ser angående anslagen de senare åren så ser vi en betydande minskning av de ekonomiska medlen. Detta visar att riksdagens intresse för rasbiologi minskade.
