Etnisk nationalism eller etno-nationalism definierar nationen på etnisk grund, där etniciteten alltid inbegriper ett element av härkomst från tidigare generationer (ius sanguinis). Den inbegriper också tankar om en kultur som gruppmedlemmarna delar med sina förfäder, och vanligen ett gemensamt språk. Medlemskap i nationen anses ärftligt
Så står det om etnonationalism på Wikipedia.
Förändringar i Sverigedemokraternas partiprogram.
I Sverigedemokraternas principprogram från 2011 står det att partiet är ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn och det är något som märks när man går igenom programmet. Nationalismen är tydlig. Hur har deras partiprogram förändrats genom åren? Flera i partitoppen hyllar det första programmet, men anser att partiet radikaliserades i början av 90-talet. David Nyström från Gefle dagblad har gått igenom och granskat olikheterna mellan programmet från 1994 och 2011 års program. Han visar att programmet har radikaliserats efter att Åkesson och Karlsson tog över skrivandet.
[…] läsningen visade att dagens SD-program är mer radikalt än det som antogs för 20 år sedan, har mer exkluderande skrivningar om icke-svenskar, är mer nationalistiskt och snävar in definitionen av den svenska monokulturalismen ännu mer
Programmet från 1994 innehåller 32 ämnesrubriker och endast 8 av dom innehåller skrivningar som ger invandrare individuellt eller i grupp skulden för olika problem. 24 av dom är i princip fria från invandringskritiska aspekter.
När vi går igenom 2011 års program finner vi att 15 av 22 programpunkter handlar om föreställningen om ”hotet” från den invandrade kulturen eller så landar resonemanget i denna slutsats. Hälften av av programpunkterna som också är hälften av sidantalet i programmet handlar om kultur-, nationalism- och invandringsrelaterade ämnen.
Det är också i det senare programmet som ”den nedärvda essensen” återfinns. Den som definierar vilka vi är och vilka egenskaper vi bär med oss.
Partiets historia.
Redan 1994 gick Åkesson med i partiet och Mattias Karlsson gick med några år senare och det dröjde inte många år förrän dessa två blev ansvariga för partiprogrammet. Det första programmet de var med och författade var det som skrevs 2002. 2005 tog Åkesson och hans kamrater över och Åkesson valdes till partiledare. De var några kamrater som höll ihop på den tiden och det var framför allt Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder. Redan från början stod det klart att deras intuitioner var att förändra partiet.
När Åkesson gick med i parti hade det en partiledare som hade ett förflutet i nazistiska och fascistiska organisationer, det såldes nationalsocialistisk musik i partitidningen och det gjordes så kallad hitlerhälsning på deras manifestationer. Fram till 1995 hade 60 procent av partistyrelsen på olika sätt kopplingar till nazism och fascism. 1994 hade fyra av tio av samtliga kandidater före, under eller efter kopplingar till den svenska nazismen.
Den öppna svenskheten.
Mattias Karlsson har vid flera tillfällen yttrat att den öppna svenskheten är en av de viktigaste punkterna i Sverigedemokraternas ideologi. Med den öppna svenskheten menas att alla kan bli svenskar. Ändå missade han att skriva in den i programmet 2005. Samma program de gick till val med 2010.
För att vi ska få en mer fullständig definition av nationen, måste sådant som språk, religion, lojaliteter och ursprung tillfogas. Man ska alltså också kunna känna igen varandra såsom tillhörande samma nation. Nationen utgörs av folket och dess särart.
Den öppna svenskheten sägs vara så pass snäv så att knappt någon kommer igenom det nålsöga som krävs för att bli svensk. Det krävs bland annat att människor ska assimileras alltså de ska lämna sin egen kultur och arvet från sitt ursprung och anamma det svenska. Det kan ta flera generationer heter det i deras partiprogram. Så i praktiken kan inte alla bli svenskar. Vi minns Björn Söders uttalanden om judar och samer som inte kan bli svenskar vilket även finns förankrat i deras program.
Jimmie Åkesson.
På bilden ser vi en ung Jimmie hållandes en banderoll med texten ”Sverige åt svenskarna” en känd slogan från deras tid då nazism var vanligt i partiet och den tidigare partisymbolen facklan som sägs ha varit influerad av det engelska fascistiska National fronts symbol. I flera insändare från före valet 2010 skriver Åkesson om hur viktig det är med ett etniskt homogent samhälle. Först ut är en insändare från 1997.
Vi är däremot övertygade om att ett kulturellt homogent samhälle har bättre förutsättningar att genomgå en fredlig och demokratisk utveckling än en etnisk heterogen statsbildning. I ett homogent samhälle uppstår inga etniska konflikter, ingen rasism, ingen främlingsfientlighet.
och från en annan insändare från 1997.
Massinvandringen har omdanat ett etniskt homogent Sverige till ett mångkulturellt, med våld, droger och etniska motsättningar – ett land där framtiden ser allt mörkare ut…
Läs gärna mer om Jimmie Åkessons insändare i Inte rasist, mens artikel Jimmie Åkesson – En halv miljon etniska främlingar har invandrat till Sverige.
”Mitt folk”.
Listar upp några kommentarer som företrädare har gjort på senare år
”Ni har fråntagit oss rätten att vara ett eget folk” Björn Söder till Tufvesson
”Föringa inte mitt folk” Björn Söder till Adnan Debrani
”Håll inte på och jävlas med svenskarna” och ”I mitt syfte så beter du dig som en babbe just nu och du har inget här att göra. Men det är mitt land” Erik Almqvist till Soran Ismael.
”Jag menar att svenskheten kan inte vara en sådan där allemansidentitet som vem som helst kan bli. Jag kan inte bli alban, inte aboriginer eller kines” Åkesson i intervju med tidningen Dagen
”Också många svenskar skulle behöva utsättas för assimileringspolitik.” Åkesson i en intervju med Dagens samhälle.
”Nej, jag använder inte det uttrycket (Bevara Sverige Svenskt [red. anm]), det är en så befläckad devis -Jag säger: Låt Sverige förbli Sverige!” Intervju i Dagens samhälle
”Inte bara Sverige utan hela Europa håller på att gräva sig egen grav och förvandlas till oigenkännlighet. Det svenska folket riskerar en mycket dyster framtid där man förpassats till att vara ett minoritetsfolk i sitt eget land.” Richard Jomshof på sin egen blogg.
De svenska äldre nazisternas råd till efterkommande.
Den svenska fascismen och nazismen har förändrats genom åren och det är stor skillnad mellan partierna som fanns under 30 och 40-talet och dagens nationella partier Jag har tidigare skrivit om Per Engdahl, ledare för fascistiska Nysvenska rörelsen och hans uppmaning till den tidens fascister och nazister att skippa den biologiska nazismen och istället börja prata om svenskhet och kultur. Denna uppmaning skrevs i Nysvenska rörelsens tidning vägen framåt 1979. Samma år som Bevara Sverige Svenskt bildades av personer med ett förflutet i just Nysvenska rörelsen. Flera BSS-medlemmar bildade senare Sverigedemokraterna. Jag har också skrivit om den före detta WaffenSS-soldaten Ingemar Somberg som även han ger råd åt den svenska extremhögern.
Det är inte som på 30-talet (…) Tänk därför på att nazisymboliken från 30-talet inte är gångbar längre och dessutom straffbar (…) Min förhoppning inför 1999 är att alla kan samlas under en sammanhållande ledning och bakom ett icke enbent partiprogram. Låt oss sammanställa ett tusenfota program där inte främlingshat och vit makt är det enda viktiga, bredda därför argumenteringarna till alla områden. Till er unga vill jag bestämt vädja: Häng in uniformen, ställ ifrån Er ölburken och sluta skråla om judeslakt. Måste ni marschera så gör det i takt. Ni framhäver inte den vita rasens överlägsenhet genom att gå som en fårskock.
I en tredje artikel berättar jag om hur den italienska extremisten Mario Borghezio från Lega Nord föreläser för den franska fascistiska nya högern om att de ska ha en politik utåt, men under ytan ha samma ideologi. Så denna ide att ha en finare fasad utåt är även spridd utomlands.
Hur var det med Sverigedemokraterna och deras uniformsförbud 1996? Ville de få bort de heilande och skränande skinnskallarna, men inte åsikterna? Det har skett en förändring i partiet, men är det enbart på ytan?
En ny förändring
Dock har vi på senare tid sett att partiet förändrats igen, men denna gång åt andra hållet. Håller fasaden på att raseras? De har bland annat frångått sin ide om att begränsa invandringen till 90 procent. De vill numera stoppa invandringen helt och flera röster inom partiet har också börjat prata om repatriering. De vill också förändra grundlagen så att ett svenskt medborgarskap ska kunna återtas. Det motioneras och uttalas om att de vill styra media alternativt byta ut media mot en mer SD-vänlig sådan. I flera avseenden kan man alltså hävda att partiet håller på att radikaliseras ännu mer. Tidningen Expo har recenserat Jimmie Åkessons tal i i politikerveckan i Almedalen 2016
Ett lika militaristisk och radikalnationalistiskt tal har inte hållits från Almedalens scen sedan nazisterna i Svenskarnas parti talade inför valet 2014
Etnonationalism.
Det har nu gått över tio år sen de fyra tog över partiet. En förvandling har skett och de försöker också göra sken av att förändringen till ett rumsrent parti är en pågående process Samtidigt som vi ser retoriken i deras politik blir ännu hårdare. Är det en tillbakagång till det gamla Sverigedemokraterna? Finns de gamla åsikterna kvar under ytan? Fanns det en anledning till varför de fyra gick med i partiet från 1993 och några år framåt? Det finns många frågor och det handlar om deras trovärdighet när de påstår att de har förändrats Jag har visat att för den absoluta partitoppen har etniciteten spelat stor roll och de har alltså haft etnonationalistiska åsikter. De har menat att olika folkgrupper inte kan leva tillsammans utan ska leva isär. Ett folk, en nation.
Att bända på sina grundåsikter.
Jag avrundar med ett vittnesmål från en tidigare partiföreträdare. Björn Söder har alltid ansetts vara för frispråklig och detta har mer eller mindre gjort honom osams med Jimmie Åkesson och de andra. Han vägrade rätta sig in i ledet. Men de kunde inte sparka honom utan gjorde honom till vice talman i Riksdagen samtidigt som de tog ifrån honom uppdraget som partisekreterare genom att göra det omöjligt för honom att fortsätta och hans plats i verkställande utskottet. Kenneth Sandberg, distriktsombud för SD syd i början av 2000-talet förklarar skillnaden på den tiden mellan Björn Söder och de övriga i de fyras gäng.
Då var det viktigt för dem att hålla sams och stötta varandra. Men de var olika, om jag ska vara ärlig så hade Björn Söder redan då mer av ett sanningspatos i sig och var den som hade svårast för att skjuta det åt sidan. De andra var mer beredda att schackra med sina övertygelser för att nå sina mål.
”schackra med sina övertygelser”?