Sveriges nationella ungdomsförbund var Allmänna Valmansförbundets ungdomsförbund fram till 1934 då moderpartiet bröt med organisationen efter en radikalisering mot det mer nazistiska. Det är lite svårt att på nätet hitta deras program och därför ska jag i två inlägg lägga upp deras program från 1929 och 1934 och här tar jag upp det från 1934. Det första hittar du här.
Sveriges Nationella ungdomsförbunds och Nationella förbunds arbetsprogram 1934
Sverige är en levande nationen med förpliktelser mot sig själv och den västerländska kulturen. Under nuvarande brytningstider står vi liksom Västerlandets övriga kulturnationer inför de ofrånkomliga uppgifterna att i viktiga hänseenden anpassa odling, samhälle och näringsliv efter det förändrade läge, vari vårt folk på grund av de senare årtiondenas utveckling med eller mot sin vilja försättes.
Den nuvarande andliga, sociala och ekonomiska krisen, är säkerligen icke övergående utan av djupt genomgripande natur. Kulturradikalismen har förintat dyrbara livsvärden. Nya äro i varande och livsdugliga gamla föres åter till heders. Dne ekonomiska liberalismen, som lätt leder till ett allas krig mot alla, och marxismen, som utmynnar i klasskamp och klasshat, äro de båda främsta hindren för nydaningsarbetet. Därför måste de avlösas av en verklig folkgemenskap, grundad i medveten nationell åskådning, Den enskildes önskemål och krav måste bestämt underordnas hänsynen till samhällsintresset. Krisen och dess mest fruktansvärda symptom, massarbetslösheten, ställer stora krav på samhällsdisciplin och samhällssolidaritet.
Nuets uppgift är att främst att säkerställa medborgarnas berättigade krav på trygghet och frihet. Därför gå vi mot ett samhälle, kännetecknat av stramare organisation och strängare samhällelig ledning. Där kommer att råda mindre ekonomisk och moralisk löslighet och egoism, men mera arbetsglädje och framtidstro.
Samhällets politiska och ekonomiska ledning ställes i denna situation inför nya och vidgande uppgifter, som icke kunna lösas av en vacklande och klassbetonad regeringsmakt. Det samhälleliga förfallet och främst faran för röd diktatur kan icke övervinnas genom s.k. borgerlig samling, vilken även den innebär ett accepterande av klasskampen, utan endast genom förverkligandet av en nationell samling, som omfattar alla medborgare, och därmed skapar en folkgemenskap, buren av nationell solidaritet och social förståelse.
Motbakgrunden av dessa förhållanden vill Sveriges nationella ungdomsförbund i anslutning till sitt principprogram framlägga sin uppfattning i några av vårt svenska samhällets viktigaste frågor, främst gällande en politisk, social och ekonomisk nydaning. Dessa reformer måste uppbäras av
En ny folkanda
och en ideell trosvisshet, som är stark nog att möta anstormen från en fanatisk kulturell och politisk bolsjevism, vilken söker utnyttja det nuvarande samhällets svagheter och betryck. All agitation, syftande till nationell upplösning, skall effektivt hindras, statens auktoritet obetingat upprätthållas och frihetens missbruk stävjas. Hög samhällsmoral och religiöst allvar äro grundförutsättningarna för kulturen.
Regeringsmakten
Förbundet, som principiellt delar den av förbundets tillsatta kommitténs ståndpunkt till författningsproblemet, hävdar, att det svenska folkstyret måste anpassas efter den moderna tidens förhållanden. En fast, över parti- och särintressen stående ledande regeringsmakt skall skapas med makt och möjlighet att ingripa, så snart privat- och klassegoism bliva en fara för nation och folk. Ansvarighetsmomentet skall helt komma till sin rätt i författningslivet.
Folkrepresentationen
Jämvikten mellan statsmakterna återställes. Riksdagen återgår till sin egentliga uppgift som rådgivande, kontrollerande, anslagsbeviljande organ. Den får icke regera. Den skall representera folket, icke partier. Riksdagsbyråkratien med utskotts- och kommittévälde nedskäres. Minskning av riksdagsmännens antal och förkortning av den tid riksdagen årligen är samlad.
Sakkunskap och duglighet skola komma till sin fulla rätt. Samhället skall tillgodogöra sig en ansvarig sakkunskap, representerande dess naturliga korporationer, arbetsorganisationer och intressesammanslutningar samt kulturlivets olika grenar.
Försvaret
Med hänsyn till det utrikespolitiska läget måste omedelbara åtgärder vidtagas för försvarets stärkande. Positiva förslag till förbättringar av vårt försvar få icke längre avvisas under hänvisnings till försvarskommisionens pågående utredningar.
Kommunistpropagandan
De kommunistiska sammanslutningarna, vad namn de än bära, upplösas och den samhällsfientliga propagandan förbjudas. De lagar och förordningar, som reglera de militära och civila myndigheternas verksamhet, böra fullständigas, så att ett effektivt ingripande mot kommunistiskt undermineringsarbete möjliggöres. Ordningsmakten stärkes, laglydiga medborgares naturliga önskan att i orostider biträda vid ordningens upprätthållande är förtjänst av samhällets stöd.
Näringslivet
skall vila på enskild företagsamhet och äganderätt. Det produktivt verksamma kapitalet skall äga frihet att inom ramen av nationell solidaritet arbeta i folkförsörjningens tjänst utan onödigt byråkratiskt ingripande. Staten skapar skydd både mot marxistiskt kapitalutsugning och asocial spekulationskapitalism. Moralisk och på lagstiftningens väg måste samhället långt kraftigare än tidigare reagera mot ohederliga och nationellt illojala affärsmetoder. De mindre näringsidkarna måste åtnjuta skydd och stöd.
De åtgärder, som staten i reglerande eller produktionsfrämjande syfte vidtager på näringslivets område, måste präglas av planmässighet och inbördes sammanhang. Stelhet i formerna undvikes. Varje ingripande skall ha karaktären av hjälp till självhjälp, så att icke den personliga ansvarskänslan förslappas, vilket för närvarande ofta blir följden.
Handelspolitik
Med hänsyn till strukturen av Sveriges näringsliv med den starka beroende av utrikeshandels är en nationell självhushållning i full utsträckning för vår del otänkbar, En harmonisk och såvitt möjlig allsidig utveckling av vårt näringsliv bör eftersträvas, och intet stöd från det allmännas sida får ges åt på längre sikt ohållbara konjekturindustrier. Beträffande livsmedelsproduktionen bör Sverige sträva att bliva i största möjliga utsträckning självförsörjande. Nationellt intresse bjuder att utveckla handelsutbytet med utlandet, ty av våra exportnäringars avkastning bero i väsentlig mån våra möjligheter att fylla behovet av nödvändiga importvaror och vidmakthålla sociala välfärdsanordningar och hög standard.
I nuvarande världsläge kan möjligheterna för detta handelsutbyte i hög grad gestaltas. En tendens till direkta avtal mellan staterna angående utbyte av vissa kvantiteter varor framträtt. Statens medverkan i ansträngningarna att öka handelsutbytet med utlandet blir sålunda av väsentligt ökad betydelse. Lämpliga former böra skapas för att förläna denna medverkan största möjliga effektivitet. Intim samverkan med det svenska näringslivets organisationer bör härvid kunna leda till goda resultat, och regeringsmakten får icke tveka att genom lämpliga handelspolitiska åtgärder och genom en framsynt traktatpolitik hävda det svenska näringslivets intressen.
Yrkesorganisationer
Den Starkt framträdande tendensen till skapande av organiserade yrkesgrupper bör av statsmakten befrämjas i riktning mot en samhällets naturliga indelning i yrken och korporationer. Olika organisationer böra stå öppna för alla i facket arbetande. Den svenska fackföreningsrörelsens betydelse för arbetarna är uppenbar. Den har framkommit som en naturlig reaktion mot den ekonomiska liberalismens samhälle, men med den maktställning fackföreningsrörelsen nu uppnått har mången gång under inverkan av marxistisk klasskampsförkunnelse påtagligen missbrukats och hotar rubba jämvikten inom vårt nuvarande samhälle. Jämvikt kan återställas genom att alla löneanställda och övriga grupper inom folket oå organisationens väg tillförsäkra sig ett berättigat hänsynstagande till sina intressen. Särskilt stor är faran för en proletarisering av samhällets mellanskikt. Statens auktoritet över samtliga organisationer inom folket måste emellertid obetingat hävdas, så att de icke kunna genom maktkoncentration utnyttja sin ställning till förfång för andra gruppers berättigade intressen och därigenom äventyra det helas väl. Nationen kan icke tolerera organisationer, som ha till mål klasskamp och nationell söndring.
Jordbruket
Jordbrukets spörsmål äro nationella angelägenheter av synnerlig vikt och få därför icke betraktas såsom enbart jordbrukarnas sak. På grund av jordbruksproduktionens betydelse för landets självförsörjning och därmed för självständigheten vid internationella konflikter, samt på grund av allmogehemmens riksgagnande betydelse flr samhällets stadga och fasthet och för rekryteringen av alla befolkningsgrupper är omvårdnad om jordbrukets sak liktydig med vårt svenska folks vilja att leva. Ett bärkraftigt jordbruk har stor förmåga at direkt och indirekt skapa arbetstillfällen och bereda lantarbetarbas drägliga levnadsbetingelser.
Skyddsåtgärderna äro ännu i många hänseenden på experimentstadiet, men de måste utbyggas och förankras i folkets medvetande, så att de icke bli beroende av tillfälliga kompromisser. Jordbrukets organisation bör på allt sätt understödjas. En reform av garantiskattesystemet bör övervägas så att jordbrukarna med hänsyn till sina inkomster bli likställda med övriga skattedragare, varigenom även orättvisan mot barnrika jordbrukarfamiljer avlägsnas. Proletariseringen av egnahemslånetagare och andra småbrukare förhindras genom åtgärder på lång sikt och under uppmuntrande av yrkesskicklighet inom jordbrukargrupper. Möjligheterna för alla inom jordbrukets skuldbörda måste bringas till lösning och därvid särskild hänsyn tagas till att ek starten för unga företagare inom yrket blir över hövan riskfylld. Åtgärder böra vidtagas för att säkra jordens bevarande åt familj och släkt.
Arbetslösheten
Massarbetslösheten, icke minst bland ungdomen, är den västerländska kulturens allvarligaste fara, undergrävande för ansvarskänsla, samhällsmoral och folkhälsa. Dess övervinnande framstår därför som en av samhällets viktigaste uppgifter. Detta kräver i första hand sådana åtgärder, som leda till näringslivets sunda återhämtning. Lån och höjda skatter, understöd och nördhjälpsarbete erbjuda blott tillfällig hjälp. Garanterad arbetsro under fast statlig ledning är en förutsättning för att den nationella produktionsapparaten skall komma i full verksamhet.
De arbetslösa. särskilt de unga, måste infogas i produktionen genom en rationell fördelning av arbetstillfällena. Medborgarens rätt att försörja sig genom hederligt arbete får icke förhindras. Plikten till självförsörjning skall hävdas. Vägar ur krisen som böra närmare undersökas äro en lönedifferentiering mellan olika åldersgrupper, åtgärder mot mångsysslering, samhällsskadligt s.k. dubbeltjänstsystem och olika organisationers avstängningspolitik ävensom pensionering av äldre åldersgrupper bland såväl som tjänstemän som arbetare. Uppmärksamhet måste även ägnas åt den alltmer hotande trängseln och arbetslösheten inom de intellektuella yrkena.
En nationell positiv arbetslöshetspolitik och social omvårdnad efter linjer, som förhindra missbruk, blir för lång tid ett av samhällsintresset och samhällssolidariteten dikterat krav. Stor uppmärksamhet måste ägnas frågan om de ungar yrkesutbildning, och det praktiska arbetets ära måste återupprättas. Arbetslöshetsproblemet kan icke lösas utan strängare samhällsdisciplin och praktisk tillämpning av verklig folkgemenskap och en ny anda av social förståelse.
Skattepolitik
Samtliga medborgaregrupper måste efter förmåga och i gemensam solidaritetskänsla bära kostnadernas för det offentliga livets uppgifter. Skattepolitiken skall vara enhetligare. Kapitalkonfiskatoriska åtgärder måste undvikas, enär de äro ekonomiskt och socialt skadliga för alla. Av största vikt är att att icke genom en lättsinnig lånepolitik bördorna skjutas över på framtiden, så att därigenom en annan generation får bära bördorna av nutidens kris. Sträng sparsamhet måste iakttagas vid offentliga utgifter.
Familjen
För nationell och konservativ åskådning är samhället icke byggt på enskilda individer. Framför allt är familjen en samhällets grundval och intet får åsidosättas för att bevara och stärka denna institution. Familjebildande folkelement böra gynnas genom bl.a. en radikal omläggning av familjebeskattningen. En sådan reform är icke blott socialt och ekonomiskt utan även etiskt betydelsefullt.
Befolkningspolitik
Svensk befolkningspolitik bör även syfta till den svenska folkstammens skyddande. Invandring av mindervärdiga raselement bör förhindras. Svenska folkets fysiska och moraliska hälsa bör skyddas genom rashygieniska åtgärder, i den mån vetenskapen härför erbjuder tillräcklig grund
Det är vår fasta förvissning, att en utveckling efter ovan utkastade linjer skall skapa en fast grundval för ett samhälle, som är i stånd att bereda varje ärligt strävande medborgare gynnsamma levnadsvillkor. Ett nationellt uppbyggnadsarbete under målmedveten ledning kommer omöjliggöra privat- och klassintressets ohejdade spel och därmed undanrycka grunden för marxistiskt samhällsmissnöje. Samhällets praktiska arbetsuppgifter avpolitiseras och lösas, icke på klasskampens, utan på folkgemenskapens grund.
I framtidens samhälle råder folksolidaritetens tecken en förening mellan frihet och statsauktoritet. Som likaberättigade arbetare i nationens tjänst räcka olika folkgrupper varandra handen till inbördes stöd och hjälp i den nationella samhörighetens andra. I denna andra vill Förbundet göra sin insats i nationens liv i fast tro på det levande fäderneslandets framtid.