Sverigedemokraterna själva säger sig vara emot mångkultur, alltså att den svenska kulturen blandas upp med element från andra kulturer. De är särskilt emot kulturer från utomeuropeiska länder. De har inte alltid varit det och de är sprungna ur rörelser där ras har varit ett framstående element i deras ideologier. Det är nu inte partiet som har rätten att definiera vad de är utan det är deras åsikter, uttalanden och reella politik som avgör det.
Flera uttalanden och utspel från Sverigedemokraterna på senare tid gör att vi eventuellt måste omvärdera bilden av vad SD är för parti. Kritiker har genom åren hävdat att partiet inte har lämnat rastanken bakom sig utan att motståndet mot mångkulturen är bara en fasas för att inte förknippas med en rasistisk ideologi. Sverigedemokraterna grundades ju av medlemmar från Bevara Sverige Svenskt som i sin tur grundades av bland annat folk från Per Engdahls nysvenska rörelse. Engdahl skrev i sin tidning Vägen framåt bara ett par månader före bildandet att han ville att den nationella rörelsen skulle tala den av invandringen hotade kulturen istället för ras.
Jimmie Åkesson gjorde för några år sen ett uttalande att teorin om ”folkutbytet” var en nationalsocialistisk konspirationsteori. Idag används dessa idéer dagligen i propaganda bland alltifrån deras företrädare i riksdagen och bland kommunerna till deras sympatisörer. Det har blivit en mainstreamåsikt bland SD:are. Det som gör att denna teori handlar om etnicitet/ras är valet av just denna teori. De skulle kunna hävda att det handlar om ett ”kulturutbyte”, men i samband med att de uttalar denna teori nämns inget sådant. Istället talas det om att det kommer för många från andra länder hit och infödda svenskar blir för få.
En fortsättning på ”folkutbytes”-teorin är flera uttalanden om att det finns för få etniska svenskar. SD:s migrationspolitiska talesman Ludvig Aspling sa i en intervju
Sverige har för många personer som inte är en del av den etniskt svenska befolkningen.
Detta uttalande fick en del mothugg inom partiet vilket vi kunde se i en intervju med en SD-politiker som har utländsk bakgrund. Andra som t.ex. Martin Kinnunen höll med Aspling med orden ”– Vi behöver så många svenskar som möjligt i samhället”. Han förklarade vad som då Aspling ska ha menat
Jag har fått förklarat för mig att han har tydliggjort vad han menar. Vi vill ha en hög grad av gemenskap i den svenska befolkningen. Människor ska känna samhörighet med varandra
Det är nog fler än jag som tolkar det här att med Asplings ursprungliga kommentar och ursäkten att det handlar om att ska man få ingå i gemenskapen, alltså nationen, att få kalla sig svensk så ska man vara etnisk svensk
Den sverigedemokratiske EU-parlamentarikern Charlie Weimers publicerade en migrationskarta där han ner på kommunnivå visar hur många med utländsk härkomst det finns. Meningen med detta projekt ska vara att visa att det pågår ett så kallat folkutbyte. Statistiska centralbyrån benämner de med utländsk bakgrund de med båda föräldrarna födda utomlands, men Weimers anser att det räcker med en förälder.
Denna karta definierar utländskt ursprung enligt SCB:s gamla modell, dvs som en individ född utomlands eller född i Sverige av en eller två utrikesfödda föräldrar.
Här är det tydligt att du kan inte ens bli svensk i deras ögon ens om du är född här. På samma karta kan du också se var i Sverige det finns moskéer. Det ska visa på en påhittad islamisering. Det är väldigt få av den lilla del av de utrikesfödda som är troende muslimer som besöker moskéer. Det blir inte heller så värst många etniska svenskar som blir omvända av att det ligger en moské i ett industriområde som den i Fittja. Många moskéer är så kallade bönlokaler i källare och inte alls riktiga byggnader som debatten kan göra sken av.
Till sist har vi debatten om ”tvångsblandningen” som började med att de skulle bygga flerfamiljshus intill ett villaområde, men som snabbt både bland SD-sympatisörer och SD-vänliga medier förvandlades till någon sorts diskussion om rasblandning. I en krönika på Samnytt skriver skribenten
Under många år har den svenska debatten kring migration, integration och stadsplanering präglats av en nästan reflexmässig idé om “blandning”, nu senast genom socialdemokraternas tydliga ambition att tvångsblanda det svenska folket med den massinvandring…
och
Om människor bara placeras tillräckligt nära varandra – i samma bostadsområden, samma skolor och samma sociala miljöer – så ska nya harmoniska gemenskaper uppstå.
Som vi ser så handlar det inte om att byggnader blandas utan det handlar om människor, etniska svenskar och de med invandrarbakgrund som blandas. I en debatt i Sveriges riksdag talar Jimmie Åkesson om tvångsblandningen av den svenska befolkningen. Han säger
Människor byter inte värderingar. Man byter inte beteende för att man byter mark under fötterna.
Här ser vi Åkesson tala om värderingar och beteende som något oföränderligt och det är införstått att det handlar om att det är dom med invandrarbakgrund som ska ändra beteende. Nu har han fel i sak då det är precis det som sker i och med integration. Människor möts i möten och tar intryck av varandra. Eftersom de i hans ögon inte går att förändra beteenden och värderingar så är det kanske den nedärvda essensen han talar om.
I en undersökning av de olika partiernas väljarkårer visade det sig att Sverigedemokraternas väljare anser att det finns olika raser och dessa har olika inneboende nedärvda egenskaper. Både Forskning och framstegs undersökning från 2015 och och undersökningen från Vetenskap och folkbildning gjord 2021 visar samma sak. Den senare undersökningens resultat är illustrerad i bilden nedan och som vi ser så är skillnaden mellan de olika partierna enorm.
Sverigedemokraterna har sin ”öppna svenskhet” och med den menar de att vem som helst kan bli svensk, men den känns mer som en nödfras de måste ha med för att kunna friskriva sig från den biologiska rasism de sprider i både text och tal.