När man läser forskning om människor som sympatiserar med Sverigedemokraterna så slås man av flera saker. Förutom då att invandrare ges en kollektiv skuld för allt dåligt de upplever i sina liv. Jag har läst en bok om mediekritiker och varför de har åsikter som de har. Fler av de som blev intervjuade i boken sympatiserar med Sverigedemokraterna.
Det talas mycket om Bullerbyn alltså en mer eller mindre skapad bild som vuxit fram i kommentatorsfält där nostalgiker talat om hur det var bättre förr, men underligt nog glömt bort allt som var dåligt. Vi har ju selektivt minne och vi tenderar att glömma bort sådant som vi inte tycker om. Vårt samhälle har också utvecklats och vi når information på ett helt annat sätt än vad vi gjorde förr. Köpte man inte en tidning så kunde man skymta en löpsedel. Idag matas vi av nyheter på Tv och radio och för att inte tala om sociala medier där artiklar delas så flödet fylls av i stort sätt samma nyheter under en hel dag. Ett mord om vi ska ta ett exempel kan fylla ens flöde under flera dagar. Jämför i tanken på hur det skulle se ut för 30 år sen med löpsedlar överallt för att vi ska få samma effekt.
Ett återkommande inslag i deras åsikter är att de har en känsla av att ha förlorat tillhörighet, en sammanhållning som de tidigare haft är borta.
Här lägger jag in lite fakta om SD-sympatisörer och arbetslöshet. 30% av de arbetslösa som går på A-kassa sympatiserar med SD. Ungefär lika många av andelen som är långtidssjukskrivna sympatiserar med samma parti.
Ett exempel på varför dessa SD-sympatisörer misstror media är varför media slösar resurser på att skriva om influensers.
Här lägger jag in en tanke. Sociala medier har blivit stort de senaste 20 åren och i takt med detta så har också ett nytt sätt att leva och tjäna pengar på dykt upp; influencers. Det är, och nu killgissar jag mestadels tonåringar som följer dessa. Många av dom har 100’000-tals följare och har en stor inverkan på dessa ungdomar. Kanske därav också medieintresset? Är det så att några inte riktigt har följt med utvecklingen? Är det flera saker som det gått lite för fort med för en del?
Ett annat argument som jag också fastnade för var att man ska inte kunna bli politiker om man aldrig har arbetat.
Min fundering blir då varför rösta på ett parti vars partiledare inte har fullgjort sina studier på högskola och aldrig haft ett riktigt jobb? För min egen del så tror jag att en ungdom som blivit skolad i ett ungdomsförbund kan mycket väl bli en bra politiker. Det har nog inte så mycket med arbetslivserfarenhet att göra utan det är nog mer en fördom att man måste ha gjort rätt för sig, producerat något.
En svarade i en intervju att hen saknade auktoriteter alltså myndigheter och organisationer som styrde Sverige.
Min enkla fråga då är att om något egentligen har förändrats eller om personen helt enkelt inte riktigt har koll på hur saker fungerar. Vi är ett av de mest demokratiska länderna i världen och har varit i många år. Vi har inte total anarki där folk får göra som dom vill. Vi har samma auktoriteter som vi haft hela tiden.
En annan talade om att journalister skriver bara sånt som andra journalister gillar för de går på samma fester,
Här tror jag att de journalister som går på samma fester är väldigt få. De har nog egna umgängeskretsar precis som vi alla andra och går de på samma fester som andra journalister så handlar det nog bara om Guldspadeprisutdelningen som sker en gång per år och då är det långt i från hela kåren som går på den festen.
Funderade lite på det här med åsikterna som beskrevs i boken och det här med hönan och ägget. En person beskrev sitt motstånd mot media med att media har mer makt än politiker. Tror inte denna person riktigt tänkt igenom detta då politiker har makten att skapa en framtid för landets medborgare medan media bara kan granska makten. Visst kan en granskning leda till att makten byts ut, men makten kommer fortfarande att finnas kvar. Det känns lite grann att åsikterna hos vissa som blev intervjuade är skapade i efterhand, att agget, hatet kom först, sen måste de rättfärdiga detta med en berättelse om hur det går till. Denna berättelse är inte alltid logisk.
Flera undersökningar visar att människor som sympatiserar med auktoritära partier har lättare att ta till sig konspirationsteorier, eller om man ska använda sig av en lightvariant av det, alternativ fakta. För att få ihop sin världsbild måste vissa knutar lösas med teorier/fakta och för att få ihop det kanske måste sanningen bändas på lite. En filterbubbla gör underverk med detta. Problemet blir ju med media att de kommer med en annan lösning än den som man redan har skapad i sin världsbild. Ljuger ens egen världsbild eller har media fel? Detsamma gäller legitim forskning som avfärdas av samma personer.
För att avsluta dessa funderingar så vill jag påpeka att samhället har förändrats och förändras även i detta nuet. Det kan vara svårt att hänga med. Men måste man hänga med i all utveckling? Livet handlar mycket om prioriteringar och vi blir äldre och får en annan livssituation och måste därför göra andra prioriteringar än vad man gjorde när man var ung. I vardagen måste man välja sina strider för utvecklingen går inte att stoppa. Det gäller att göra rätt vägval. Jag tror att de som väljer att skylla allt på invandringen skyler sikten och missar att ta tag i sådant som skulle förbättra ens tillvaro.
Alla auktoritära åsikter som en viss del av väljarkåren har kanske inte har sitt ursprung i en ideologi utan utvecklas allt eftersom man vävs in i den världsbild man skapar och formas av andra i kommentatorsfält.