Jimmie Åkesson säger till Expressen att Sverigedemokraterna aldrig varit ett rasistiskt parti. Det går inte att lita på honom. I deras egen vitbok finns bevisen för motsatsen. Vitboken har förövrigt 3200 fotnoter alltså källor till det som sägs i boken. Forskaren Christer Mattson säger i en intervju med SvT.
Christer Mattsson säger att det fanns kvar sediment av rasideologi, nazism och antisemitism i det tidiga partiet samt att det både uttrycktes av olika personer och syntes i partiets interna och externa aktiviteter.
Matsson säger i en annan intervju att vitboken tar upp ”Det är deras nationalsocialistiska arv, deras rasideologiska arv, deras antisemitiska arv och även inslagen av förintelseförnekande”.
Åkesson stod ju själv och bad om ursäkt till Sveriges judar för partiets antisemitism i vilket jag analyserade hans ord och kom till slutsatsen att ursäkten var ganska tunn. Nu verkar han redan ”glömt” den. Det går i den linjen de alltid gjort, förnekat alternativt förminskat sitt förflutna.
Åkesson glömmer också bort att hans parti har granskats av flera aktörer i många år. Kunskapen om den nationella rörelsen är stor inte bara hos statsvetare, journalister, experter utan även bland vanligt folk. Han påstod ju att han aldrig hade träffat en vanlig person som är antisemit trots att han är vän med flera stycken. Han har också vid tillfälle yttrat att han inte set något av den nazism som funnits i partiet trots att den var tydlig när han gick med i partiet 1994.
Det har skrivits över 70 böcker om Sverigedemokraterna både av andra och av dom själva. Jag har tagit kort på de böcker jag har läst och har i min bokhylla på bloggens ”Om”-sida. Vi har också sajten SD-arkivet som lagt ut en stor del av deras partimaterial sen starten fram till sekelskiftet. Det går alltså att kolla upp många av de påståenden som finns i vitboken.
Åkesson och de andra försöker inte bara förminska sin historia utan de förvanskar också rasism.begreppet genom att endast tala om den ”riktiga rasismen” vilket är och detta har Åkesson kopierat från BSS:s publikationer.
Det blir lite märkligt kan jag tycka i hela den här diskussionen därför att riktigt rasism har ställt till det väldigt för väldigt massa människor genom historien. Vi har Sydafrika, vi har den amerikanska södern och vi har inte minst Nazityskland, där vi har haft riktig rasism.
Bara det att de har en debatt inom partiet där flera högt uppsatta personer har ställt sig på den etnonationalistiska sidan till motsats till den ”öppna svenskhet”-sidan visar ju att det fortfarande finns rester kvar av när partiet var mer öppet radikalnationalistiskt. Vilket också märks i det ofantligt stora antal med rasistskandaler som SD har dragits med. Det är inte enstaka företrädare utan en gedigen partikultur. Vi har också ultranationalismen som blir allt tydligare.
När partiet började kalla sig för ett socialkonservativt parti med en nationalistisk grundsyn var många kritiska både företrädare och sympatisörer. De ville inte se sitt parti förvandlas till mellanmjölk. Åkesson och Karlsson har ju förstått att med de åsikter som fanns öppet i partiet tidigare gick det inte att bli större. De var tvungna att lägga vissa delar av sin ideologi på hatthyllan. Dock så lyser verkligheten igenom ibland. Detta med etnonationalismen är endast ännu ett sådant tillfälle.
