1968 publicerades Sven Olof Enquist sin roman Legionärerna. Den skildrade den så kallade Baltutlämningen som skedde strax efter andra världskriget. När Nazityskland var på väg att förlora flydde lettiska SS-soldater över till Sverige. Dessa 146 soldater hade tillhört lettiska 15:e och 19:e Waffen-Grenadier-Division der SS. Han nämner i sin roman att ett antal avrättades, men aldrig någon exakt siffra. De 30’000+ civila balter som flydde till Sverige fick alla stanna.
Det finns numera bevis för att dessa två divisioner som tillhörde den så kallade Lettiska legionen utförde krigsbrott. Det handlar om att tänt eld på polska krigsfångar, dödat någonstans mellan 160 och 200 krigsfångar i den polska byn Podgaje och under åren 1943 och 1944 så ska 19:e lettiska SS-divisionen ha mördat 1300 civila i olika straffaktioner. Detta var dock inte klarlagt tiden för utlämningen. Sverige var inte tvungen att lämna ut några soldater då de var neutrala och detta kan man tycka vad man vill om. Detta inlägg handlar mer om de ”fakta” som spridits efter Enquists roman publicerades.
I romanen skriver Enquist att alla utom fyra personer frigavs redan i augusti 1946 alltså drygt ett halvår efter att de lämnats ut till Sovjetunionen. Dock i april året efter arresterades och här har han namngivit arton personer och dömdes i olika rättegångar för olika krigsförbrytelser. Sovjetunionen hade egna rättegångar och var inte inblandade i Nürnbergrättegångarna som är de mest kända i sammanhanget. De som arresterade hade tillhört lettiska polisförband och att dessa förband hade varit delaktiga i Förintelsen är klarlagt utom tvivel. Det var också på grund av detta de dömdes och inte för att de tillhört den lettiska legionen. Av de 90’000 lettiska judarna mördades närmare 75’000 och under Wannsee-konferansen där Förintelsen avhandlades benämndes Lettland ”judenfrei”.
2008 kom Enquists självbiografi ”Ett annat liv” och han tar upp sin roman en hel del i den. På sidan sidan 214 skriver han om den skuld han ansåg Sverige och de civila balter som fick stanna borde ha så de utlämningen av de de militära balterna sades då ha räddat livet på de civila.
Och att Sverige hade en skuld. i viss mån var denna skuld en politiskt kraft som de hoppades skulle legitimera deras existens i det nya landet. Och i varje fall borde historieskrivningen inte revideras. I 20 år var denna fastlagd. Hur gick det for de utlämnade. Alla avrättade. Det kunde vara sant, eller inte sant.
10 sidor framåt i boken berättar han om ett samtal med en gammal lett, Bruno Kalnins. Kalnins berättade att han visste vad som hade hänt med de utlämnade. Det står så här i boken
Ute i Hässelby strand bor en gammal lettisk socialdemokratisk partiledare i exil, Bruno Kalnins. Han är nu gammal, men ännu vice ordförande o Socialistinternationalen, och har goda förbindelser i svensk socialdemokratis topp. Kalnins säger lugnt att han mycket väl vet vad som hände med de utlämnade: ingen blev avrättad, men ett ganska stort antal sända till läger i Sibirien.
Kalnins vet dock inte hur många som hamnade i läger. Enquist frågar varför ingen har berättat för honom och Kalnins svarar
alla inom exilen ju vet, men av politiska skäl håller tyst
Författaren berättar att han bestämmer sig för att åka och ta reda på mer och söker och får tillstånd hos den sovjetiska ambassaden. På denna resa talar han mycket med flera av de utlämnade. Meningen med denna resa var även att ta reda på mer till den del i hans bok som skulle handla om det som skedde i Sovjet. Den svenska delen var redan klar. Där träffar han Fricis Menders även han socialdemokrat som berättar om de utlämnade och tiden i Gulag.
26 maj 1947 avskaffades dödsstraffet i Sovjetunionen vilket räddade livet på två av de utlämnade personerna som dömts till döden. Översatt till svenska står det så här i en ”ukas” vilket betyder ungefär påbud.
Sovjetunionens Höga Råds Presidium förordnar:
1. Dödsstraff, som är stadgat för brott mot i Sovjetunionen gällande lagar, upphäves under fredstid;
2. För brott, vilka enligt gällande lag skulle bestraffas med avrättning, stadgas under fredstid inspärrning i korrektionsarbetsläger för 25 år;
3. Avkunnade dödsdomar, vilka ej gått i verkställighet före utfärdandet av denna ukas, förändras genom beslut i högre instans till sådant straff, som stadgas i artikel 2.
Presidenten i Sovjetunionens Höga Råds Presidium N. Sjvernik.
Sekreteraren i Sovjetunionens Höga Råds Presidium A. Gorkin.
Moskva, Kreml, den 26 maj 1947.
Varför Enquist bestämmer sig för att sin roman skriva att flera balter hade avrättats trots att han fick veta hur det låg till innan boken var färdigskriven är oklart. Kanske ville han göra sin historia mer spännande. Oavsett skäl så har detta påstående fastnat i det svenska forskningen. Var det fel av Sverige att utlämna soldater till Sovjetunionen? På den tiden tyckte det svenska folket det och frågan är vad vi gjort om det vare de allierade som krävt av oss att utlämna dessa människor. Fick de som dömdes en rättvis rättegång? Det är något någon annan får ta reda på om intresset finns efter så här lång tid.
Källor:
Legionärerna av Per Olov Enquist, Norstedt ISBN: 9789113042701 E-bok
Ett annat liv av Per Olov Enquist, Norstedt ISBN: 978911302135-5 E-bok