Helene Lööw, en av de främste historier och forskare i svensk nationalsocialism har i dagarna släppt den tredje boken om nazismen i Sverige ””Nazismen i Sverige 2010–2014”. Som titeln anspelar på så handlar boken om nazismen i nutid och har man läst de två tidigare så får man alltså en inblick om vart den bruna ideologin har lett till. I ”Jag trodde inte att nazismen skulle kunna återfödas i vår tid” intervjuas Lööw om sin bok och om den svenska nazismens historia. Artikeln börjar med…
De bruna är på frammarsch igen, men inte som 1930-talets massrörelser. Historikern Heléne Lööw säger att dagens nazister påminner mer om 1920-talets elitistiska grupper. Boklördags Sverker Lenas har träffat henne.
Välstrukna brunskjortor, stöveltramp i militärparader, cigarrdimma på jazzklubbar och Führerns darrande överläpp – nazismen bär på många associationer till en gammal tid. Men det är också en världsåskådning som alltid har stått populärkulturen nära och har varit fenomenal på att ömsa skinn. Under 80-talet anammade nazister skinnskallekulturen, på 90-talet kom vit makt-musiken och under 00-talet blev många nazister digitala ensamkrigare på nätet. Med tanke på det moraliska utgångsläget efter andra världskriget är det ett pr-mässigt bravadnummer att nazismen över huvud taget har överlevt.
Det var två stycken som verkligen fastnade och som ger en bra bild över hur nazismen har lärt sig hur de ska sprida sin propaganda och ideologi
Hörnstenen i det nazistiska världsåskådningen har alltid varit antisemitismen, men i dag ackompanjeras den även av islamofobi och antiziganism. Det är framför allt i synen på tiggeri och romer som nazisternas linje ibland genljuder i den allmänna opinionen
och
Enligt Heléne Lööw lyckas dagens nazister ofta fortplanta sina idéer utan att mottagaren alltid förstår avsändaradressen
Flera organisationer och även ett riksdagsparti har anammat denna retorik eller anammat och anammat de har väl mer och mindre haft det med sig sen partiets begynnelse. Åter till boken. Om den håller samma kvalité och intressanta innehåll som de två tidigare så kommer boken ge både kunskap och insikt i den rörelse som nu vädrar luft i vårat samhälle. Boken ligger på tur efter att jag har läst ut Stellan Bojeruds bok ”Nazismen i Sverige 1924-1945” vilken jag inte riktigt ser som en vidare bra bok. Det är tydligt att författaren vill förminska nazismens omfattning i Sverige under den här tiden och allt för ofta ger han epitetet högerextrem istället för att kalla dom nazister. Föraktet mot socialism är också en tydlighet. Bojerud är snabb med att ta med negativa smeknamn och det när namnet återkommer och det är en av sakerna som avslöjar Bojerud att han inte är objektiv.