1927 års utlänningslag som ingår i proposition 198 och som var Sveriges första riktiga stora lag angående migration. Dock fanns det en från 1914 som kom till under en ämbetsmannaregering. Den från 1927 lämnades in av justitieministern Johan Thyrén, Frisinnade folkpartiet och Sveriges liberala parti. Då var Carl Gustaf Ekman från Frisinnade folkpartiet statsminister.
Rastänkandet var i vissa stycken tydliga. Vilket på den tiden inte var helt ovanligt. i Bondepartiets (Centern) partiprogram från 1933 kunde man även där läsa om raselement och icke önskvärda främlingar. Detta var den enda gången fram till 1988 något sådan stod i något partis partiprogram om man bortser från de rena nazisterna på 20-30-talets program. Nedan ser vi ett stycke från proposition 198 som behandlar synen på den svenska befolkningen och invandringens påverkan:
Värdet av att vårt lands befolkning är av en sällsynt enhetlig, oblandad ras kan knappast överskattas. Det är därför av betydelse att kontrollera en invandring som ej till båtnad för oss låta sig sammansmälta med vår befolkning.
En grupp som tydligt tas upp i lagen är resande, på den tiden kallad ”zigenare”. Vi ser följande text i fjärde kapitlet och 19:e paragrafen:
Utländsk zigenare även som utlänning, som uppenbarligen har för avsikt att söka sitt uppehälle genom bettlande eller att under vandring från ort till annan vinna sin utkomst genom utförande av musik, förevisande av djur eller annan dylik sysselsättning, må vid ankomsten till riket eller omedelbart därefter avvisas av polismyndighet.
I det stycke som handlar om verkställighetshinder nämns bland annat om personen som ska utvisas kan straffas för politiskt brott. Det saknas helt någon formulering som täcker förföljelse av folkgrupp. Detta är viktigt att komma ihåg när vi börjar närma oss 30-talet.
Socialdemokraten Gustav Möller inkom med en motion där han starkt kritiserade den nya utlänningslagen. 1917 valdes Möller in som ledamot i Riksdagen och två år senare gick han från Andra kammaren till första och i samband med det valdes han till partisekreterare. Tiden före den nya utlänningslagen var Möller socialminister. Under 30-talet och ända fram till 1951 hade han samma position med ett par avbrott. i Möllers motion kan man läsa följande
Det är tillkommet i panikstämning och det här en prägel av fanatisk främlingsfientlighet, projektmakeri och trakasseringslusta.
Tidigare i motionen förklarade Möller vad han menade med detta. Med panikstämning var motiveringen att propositionen inte hade varit i ”allvarlig prövning” och därför menar han att det hela var förhastat. Möller menar att propositionens uppkomst handlade om:
De grundläggande motiven för denna nya lagstiftning kunna, med ledning
av departementschefens yttrande, sammanfattas i följande grupper:
1) Omsorg om den svenska arbetsmarknaden med hänsyn till en befarad
inströmning av utländsk arbetskraft inom olika arbetsområden;
2) hänsyn till säkerhets- och ordningssynpunkter;
3) hänsyn till ras-synpunkter;
4) i viss mån även hänsyn till bostadsmarknaden.
Högerns rädsla för rasblandning anser han är obefogad i det läge som Sverige var på den tiden. Att stänga landet helt på grund av detta anser han att ”för att behålla den svenska folkstammens blod rent är en åtgärd, som inte synes oss ens kunna på allvar diskuteras”. Han skriver också i motionen att andra länder som implementerar hårdare lagar inte ser till rasfrågan som ett problem med invandringen.
Han kritiserar också denna kontrollering av migranterna som kommit till Sverige om de skulle förbjudas arbeta. Han anser också att rädslan för att se brottslingar bland de som kommer hit för att arbeta är överdriven då det tidigare reglementet redan förhindrar detta. Denna motion skrevs under av andra tunga socialdemokratiska namn som förutom då Möller även Ernst Wigforss, Rickard Sandler, AJ Bärg och Oscar Olsson.
1927 års utlänningslag gällde ända tills 1937 då det kom en ny lag. Den lämnades in av Bondeförbundaren KG Westman. På den tiden hade vi en koalition med Socialdemokraterna och Bondeförbundet. I denna version av utlänningslagen var formuleringen om att skydda den svenska rasen borttagen. Enligt Hans Lindberg i hans avhandling ”Svensk flyktingpolitik under internationellt tryck 1936–1941″ så handlade borttagandet om en kompromiss mellan de mer flyktingvänliga Socialdemokraterna och de liberala medan partierna på högerkanten ville vara mer restriktiva. Under året 1936 motionerade Högerpartiets Gösta Bagge och Nationella gruppen om ändringar för utlänningslagen. De sistnämnda krävde ”rasbiologisk invandringskontroll”. Bagge som inte var lika långtgående krävde ”skärpning av kontrollen över främlingsinvasionen i Riket”. I sin motion skiljer Bagge på flyktingar och nämner de tyska judarna som en grupp. Han skriver
För närvarande tyckes villrådighet råda om den ställning, de från Tyskland utflyttade judarna komma att få i medborgarrättsligt hänseende. Det finns också anledning att frukta, att vissa invandrare komma att mista sitt medborgarskap i hemlandet. Under sådana förhållanden komma de att i sitt tillfälliga uppehållsland intaga samma rättsliga ställning som de s. k. statslösa. Om dessa kvarstanna en längre tid i ett land, tvingas detta att upptaga dem som ett slags medborgare. Vi anse det högeligen påkallat, att regeringen snarast möjligt tager under övervägande åtgärder att kunna hindra en sådan ovälkommen invandring, som lätt kan försätta landet i en tvångssituation.
Den socialdemokratiska politikern Richard Lindström var kritisk mot den förändrade utlänningslagen. Han var förövrigt en av dom som var emot marxismen och istället förespråkade demokratisk socialism. I sin motion 172 från 1939 motsäger han att det skulle finnas ett ”judeproblem” på grund av den judiska invandringen. Han anser också att de tidigare utlänningslagarna är otillräckliga när det kommer till den situation som judarna i Tyskland har ställts inför. Kritiken mot både Nazitysklands raspolitik och Sveriges mer stängda dörrar genomsyrar motionen. Det han vill med motionen är att det ska bli lättare för judiska flyktingar att återförenas med sina familjemedlemmar, så kallad anhöriginvandring. Han vill också att frivilliga hjälporganisationers arbete ska underlättas. Till slut vill han att Utlänningsnämndens föreskrifter ska ändras så flyktingens möjligheter till prövning ska utvidgas.
Läs gärna om Karin Kock och hennes arbete mot antisemitism i Socialstyrelsen.