Polimasarens betraktelser: Sverigedemokraternas principprogram 7

Här kommer ännu ett inlägg i serien Polimasarens betraktelser. Den här gången tänkte jag ta ett stycke ifrån kapitlet ”Sverigedemokraterna och nationalismen” och kika på vad det har för innebörd för vilken typ av nationalism Sverigedemokraterna står för.

En av konservatismens mest centrala uppgifter är att slå vakt om välfungerande och djupt rotade
gemenskaper. Nationen är enligt vår mening, vid sidan av familjen, det främsta exemplet på en sådan gemenskap. Mot bakgrund av detta betraktar Sverigedemokraterna nationalismen som en naturlig del av konservatismen och en central del av partiets politik. Den nationalistiska ideologin är i allmänhet löst definierad och innebär i sin mest nedskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, att den egna nationen skall vara fri och suverän i förhållande till andra nationer och stater samt att statens gränser så långt det är möjligt skall sammanfalla med nationens utbredningsområde.

På Wikipedia beskrivs ultranationalismen så här

Ultranationalism är en extrem hängivenhet till eller försvarande av en nations intressen, oberoende av verkan på andra nationer.

Vi hittar idén om ”Nationen framför allt” i Sverigedemokraternas text och visst verkar det vara en omskrivning av Wikipedias text. I Wikipedia fortsätter beskrivningen så här.

Emellertid som ultranationalism kan den övergå till avskaffande av frihet. Ultranationalism leder till förnekande av frihet för etniska minoritetsgrupper inom en nation eller till aggression mot andra nationer.

Här blir det lite svårare att hitta likheter, men inte omöjligt. Först tittar vi på det faktum att Sverigedemokraterna skiljer på nationstillhörighet och medborgarskap. Detta står klart och tydligt i kapitlet om nationen ” Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap i den svenska staten och tillhörighet till den svenska nationen”. Visserligen friskriver Sverigedemokraterna sig från att behandla minoritetsfolken annorlunda än majoritetsgruppen. Men vi har också Björn Söders uttalande som faktiskt har förankring i principprogrammet om att judar och samer inte är svenskar, alltså de får inte tillhöra den svenska nationen. I och med detta uttalande så förnekar Sverigedemokraterna dessa folks existens. Vi har också genom åren sett SD lägga motioner som skulle leda till att bland annat samer skulle förlora sin kultur alltså det som gör dom till samer.

Wikipedia fortsätter

Ultranationalismen kan legitimera sig genom mytiska berättelser om förgångna kulturella eller politiska storhetstider

Sverigedemokraterna talar inte bara om folkhemmet som en storhetstid utan de har under hela sin existens talat om det Sverige som fanns under Karl den 12:e levnadstid. Sverigedemokraterna har en lång historia där de hyllat den svenske kungen. Ett tydligt exempel på detta är Mattias Karlssons omtalade FB-status där han skrev att Sverigedemokraterna måste vara den av ödet bestämda lilla skara patrioter som måste försvara Sverige inför den existentiella kamp där seger eller död gäller. Inlägget har han valt att illustrera med en bild av knäsittande karoliner framför Karl den 12:e

Ja, det var bara det här jag ville säga.