Nysvenska rörelsen och tre ödesfrågor

I en krönika i Nysvenska rörelsens tidning Vägen framåt från 7:e december 1978 skriver fascisten Per Engdahl att det finns tre ödesfrågor och han räknar upp nedvärderingen av försvaret och uppvärderingen av skolan och sen invandringen som sådana. Dessa ska då vara ett hot mot det svenska folkhemmet.

Krönikan inleds med en snabb uppräckning av de tre punkterna som avslutas med invandringen och skribenten påstår att man inte får komma med synpunkter om den får då är man rasist. Sen kommer en lite mer utförligare beskrivning på var och en av frågorna. Engdahl kritiserar nedrustningen och besparingarna av försvaret när ”ryssen” står framför dörren och har en massiv arme inte allt för långt bort från den svenska gränsen. Satsningen på skolan beskriver han lika framtidsfientlig som den militära nedrustningen. Han talar om en sjunkande kunskapsnivå och en disciplinupplösning som skapar en vantrivsel bland lärare och som får dom att sluta.

Den tredje frågan, invandringen är den som ges mest utrymme och jag ska citera en passage som visar vad han tycker om invandringen.

Våra framtidsutsikter blir inte ljusare genom en växande del av vårt folk kommer bestå av utlänningar. Om invandringen hade hållits inom rimliga gränser, skulle del enbart ha varit en stimulans. Nu bäddar den för inre konflikter, som hotar hela den svenska samhällsmiljön genom frigörelsen av rent destruktiva krafter nere på folkdjupet.

Efter detta kommer en sedvanliga myten om att invandrarförespråkarna har en majoritet av folket emot sig och att problemen med invandringen antingen förminskas alternativt mörkas eller tystas ned.

Men vad vill då fascistiska Nysvenska rörelsen göra åt det som de anser vara problem? Ja, de kräver ett starkast möjliga försvar och en skola där kunskapen står i fokus. När det gäller invandringen kräver de ett totalstopp tills vidare och ”hjälpåtgärder för utflyttning av dem, som vantrivs eller har svårigheter att anpassa sig till det svenska samhället”. Återinvandring eller repatriering som det kallas idag. Engdahl fortsätter och avslutar krönikan med:

Vi har det klasslösa samhället som vårt stora slutmål, ett samhälle, byggt på en gemensam kultur.  Vi har direkt varit med om att på olika sätt hjälpa invandrare tillrätta i vårt land.  Men en sak är klar:  Det här landet är vårt. Det ska förbli vårt. Ett starkt försvar, en skola som fyller sin uppgift och ett Sverige, som förblir Svenskt […]

Denna krönika skulle lika gärna ha kunnat vara skriven idag av valfri Sverigedemokratisk riksdagsledamot. Samma retorik och samma språk.

Källa:
Det nödvändiga greppet – Ledaren i Vägen framåt 1968-92 av Per Engdahl

Läs mer om Per Engdahls krönikor
Från rasbiologi till Svenskhet och kultur

och om likheter mellan Engdahls åsikter och Sverigedemokraternas ideologi.
Per Engdahl, Nysvenska rörelsen och SD2014

Kommentera

%d bloggare gillar detta: