Lögnerna i SD:s film om Socialdemokraterna

Sverigedemokraternas Mattias Karlsson föreläste en gång om sitt eget partis historia. I inledningen av denna föreläsning som gick iallafall tidigare att finna på Youtube handlar det bara om andra partier och deras ”mörka” historia. Detta är en taktik Sverigedemokraterna har. Att rikta fokus åt ett annat håll. SD släppte för ett tag sen en film ”Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia” där de försöker smutskasta Socialdemokraterna. Sossarna har en hel del skit i sin historia, men i filmen finns det en hel del rena lögner, fulvinklingar och jag ska försöka reda ut en del av dom. Historiker och forskare skrek nästan trakt ut när de såg spektaklet och vilken historieförvanskning SD hade tillverkat. När man ser på innehållet i filmen så slås man av att det hela går egentligen ut på att varna för nationalism, för nationalistiskt tankesätt. Hur detta går ihop för filmmakarna vet jag inte.

Hemlighållandet

Det första som måste tas upp är påståendet om att det som sägs i filmen hemlighållits. Detta stämmer inte. Socialdemokraternas historia och de händelser som tas upp i filmen har det skrivits om i många böcker och artiklar. Sen att många människor inte har haft en aning om detta har väl med att göra att det är händelse som inte är intressanta längre då det är så länge sen det har hänt. Lägger till en lista på böcker jag rekommenderar längst ner i inlägget.

Rasbiologiska tankar

Rasbiologin vid förra sekelskiftet var vedertagen forskning. Alltså med den tidens ögon helt normalt. Idag vet vi annat. Och eftersom de tankarna fanns bland varje forskare och då också bland vanligt folk i hela västvärlden så skulle man kunna kalla hela Europa, Ryssland och USA för nazister? Ett citat från boken Fascism och ideologi passar bra här.

”Det fascistiska ligger i en specifik kombination och sammansmältning av vissa element, inte i elementen vart för sig.
Det innebär att t.ex makarna Myrdals syn på befolkningsfrågan trots vissa eugenetiska idéer etc inte skulle kunna kallas nazistisk eller ens protonazistisk enligt detta synsätt

Rasbiologiska institutet

Det rasbiologiska institutet föregicks av Svenska sällskapet för rashygien som leddes av Herman Lundborg som senare också blev chef för institutet. Detta är ett mörkt kapitel i Sveriges historia, men att skylla det enbart på sossarna är fel då det var ett tvärpolitiskt beslut att införa institutet. Både socialdemokratiska och högerpolitiker var inblandade. Centerpartisten Nils Wohlin och högerpartiets ordförande Arvid Lindman var drivande i dom motioner som leddes till institutets grundande, men de väljs bort i filmen. Alfred Petrén som var en av dom som lämnade in motionen var medlem i Svenska sällskapet och var god vän medverkan Lundberg. Intressant i ämnet är att Wohlin ses lite som en unghögerpolitiker av vissa statsvetare (den socialkonservativa unghögern är Sverigedemokraternas ideologiska förebilder). Riksdagsledamoten för Bondepartiet Hjalmar Hammarskjöld satt i styrelsen för institutet, men även han väljs bort i filmen. Redan efter ett par år börjar anslagen till institutet att dras ner och detta låg ministern Arthur Engberg bakom. Hans antisemitism citeras i filmen, men hans omvandling till antinazist på 30-talet glöms bort. 1935 ersätts Herman Lundborg som chef för institutet av socialdemokraten och anti-nazisten Gunnar Dahlberg och därefter började inriktningen förändras vilket inte heller nämns. I filmen säger speakern att institutet är det första i sitt slag. Ja, det var det första statsfinansierade rasbiologiska institutet, men det fanns minst sex liknande innan det svenska. Speakern beskyller Sverige och det rasbiologiska institutet för Nazitysklands raslagar från 1933, men dessa tankar fanns i den nazityska ideologin innan. Om detta kan man läsa i Leo Kramár bok ”Rasismens ideologer – från Gobineau till Hitler” och Sverige nämns denna bemärkelse enbart i förbifarten. Hitler och hans närmaste hade andra ideologer att förlita sig på. Fortsättningsvis så säger speakern att det tyska rasbiologiska institutet försvann efter krigsslutet, men att det svenska fortsatte sin verksamhet. Här glöms det bort att i Sverige år 1935 ändrade institutet sin inriktning från rasfrågor till ärftlighetsforskning och då och då inte i rasmässig bemärkelse.

Steriliseringslagarna

Här är ett citat från Ola Larsmos artikel Historiens offer förvandlas till pjäser i en politisk smutskastningskampanj.

”Även steriliseringslagarna röstas igenom med stor enighet från vänster till höger. Återigen dyker bondeförbundets Nils Wohlin upp, som ordförande i 1935 års befolkningskommission, som hade att hantera steriliseringslagens tillämpning. (Inte Gunnar Myrdal, som vidriga citat till trots inte går att utnämna till den svenska steriliseringspolitikens fader, vilket filmen gör.) I riksdagen vill en del ha skärpningar, som när några högerpartister 1941 vill att polisen ska tvångshämta de som ska steriliseras.

Både i motioner 1955 och 1960 kritiserades denna lag väldigt hårt av Socialdemokraterna. 1960 var det t.ex Olof Palme och en annan socialdemokrat som skrev en motioner om ett upphörande av tvångssteriliseringarna. Här har jag bloggat om tvångssteriliseringar i Sverige och i andra länder.

Samlingsregering

Under andra världskriget hade Sverige en samlingsregering där alla partier ingick förutom kommunisterna. Att Socialdemokraterna själva skulle ha styrt då är alltså en lögn. Sverige dåvarande utrikesminister Christian Günther var inte heller socialdemokrat utan anställd partilös karriärdiplomat.

Aftonbladet

I filmen citeras det vid ett flertal gånger från Aftonbladet och det insinueras att den ska vara socialdemokratisk. Hela arton gånger tas citat upp ifrån Aftonbladet och det tas även upp att den dåvarande ägaren Torsten Kreuger reste till Tyskland. Men under de åren så var den mer åt höger och ägdes av den pro-nazistiske Kreuger mellan åren 1929 och 1956. Den 8:e oktober 1956 köptes tidningen av LO och det var först i början av 60-talet som Aftonbladet blev socialdemokratisk. Alltså blir varenda citat i tidningen som tillskrivs socialdemokraterna i filmen felaktigt.

Judiska flyktingar

De judiska flyktingarna tas upp i filmen och då den lagstiftning som kom 1937 där judar inte ansågs vara politiska flyktingar. Denna lag bondeförbundaren och justitieminister KG Westman bakom. Per Albin Hansson fick kritik ifrån Högern för att landet tog emot för många judar. Denna lag förändras 1942 och den svenska regeringen räddar de danska judarna och gränsen mot Norge öppnas.

Antisemitismen

Nu är det ingen ursäkt, men antisemitismen fanns inte bara i Socialdemokraterna i början av förra seklet utan i hela samhället. Det var ett fenomen som inte heller bara svenskt. När det gäller t.ex. Artur Engberg så har det också skrivits en bok om hans antisemitiska tankar.

Tandexperimentet

Vipeholms sjukhus nämns i filmen och det som skedde där tillskrivs socialdemokratin och här väljer jag att citera den artikel ”Forskare: ”Sverigedemokraternas valfilm förvanskar historien”” som flera forskare och historiker skrivit under.

”Den höga dödligheten under andra världskriget på vad som då kallades Vipeholms sjukhus för svårskötta obildbara sinnesslöa kopplas i filmen ihop med svensk socialdemokrati och massmord av människor med funktionsnedsättningar (”eutanasi”) i Tyskland. Vår forskning visar att den förhöjda dödligheten på Vipeholm var helt frikopplad från socialdemokratin såväl som från andra partier. Den visar också att dödligheten inte har något gemensamt med det systematiska dödandet av personer med funktionsnedsättning i Nazityskland. Istället handlade det om krigets påverkan i fråga om tillgång till näringsrik mat och till personal med kompetens att vårda patienter med svåra medicinska tillstånd.

I filmen tas Vipeholms sjukhus upp och då handlar det om de experiment och undersökningar som gjordes på människor med olika utvecklingsstörningar. SD jämför dessa med Nazitysklands Aktion T4 där människor gasades och svältes ihjäl. En liknande beskyllning kom Thomas Kanger med i Dagens nyheter 1999. Elin Frykman (senare Bommenel) som forskat i Vipeholm och de experiment som utfördes där svarar på Kangers beskyllningar. Förövrigt så hittade Maija Runcis som forskat i de svenska tvångssteriliseringarna hittade inga ansökningar om steriliseringar av de boende på Vipeholm. I en av artiklarna där Kanger bemöts skriver Frykman detta om patienternas matintag.

Som patient på Vipeholms sjukhus på 1940-talet åt man en noga specificerad kost, där varje kalori, mineral och vitamin räknats ut i förväg av statens institut för folkhälsan. Patienterna ingick i en undersökning om karies och det var viktigt att var och en följde matsedeln till punkt och pricka. Medicinalstyrelsens rapport från försöket berättar att Vipeholmspatienterna åt ovanlig god kost. Arkiven visar att personalen stod under hård press att se till att patienterna verkligen fick i sig maten.

Frykman fortsätter

I Vipeholmsarkiven finns många källor som talar emot Thomas Kangers tes att sjukhuschefens tankar om eutanasi skulle ha inspirerat denne till att svälta de svagaste patienterna till döds. I min forskning om medicinska experiment på människor har jag speciellt arbetat med kariesexperimentet på Vipeholm som pågick mellan 1945 och 1954. Eftersom försöket var centrerat kring mat ger det en god insikt i sjukhuschefens och läkarnas uppfattning av patienternas matvanor.

Det var också stor personalbrist då många av personalen var inkallade under de år som det var högst dödstal alltså under första halvan av 40-talet. Personalen hade svårt att hinna med städning och matning. Detta försvagade patienterna och gav grogrund för infektionssjukdomar. I själva verket så handlade dödligheten till viss del om TBC som härjade på sjukhuset i perioder och brist på välutbildad personal vilket den tidigare medicinalrådet i Socialstyrelsen Karl Grunewald berättar till SvD. Avmagring är ett tidigt symptom på TBC. Frykman berättar om läkaren Lisa Lanke som hade som uppgift efter 1945 att hålla uppsikt över patienterna med t.ex genom att ta blodprover. Det har visat sig att det var få tillfällen som en patient hade för dåliga värden. Elin Frykman 1 och 2 och Karl Grunewalds bemötande 1.

Ulänningsbyrån

Socialstyrelsen inrättade en ”Utlänningsbyrå” före andra världskriget och speakern insinuerar att dom sen läckte uppgifter om flyktingar till den nazistiska regimen. Hur det egentligen ligger till med det förklarar historikern och författaren Ola Larsmo i sin bok Förrädare om spionen Robert Paulsson som i och med sin tid som frivillig i finska inbördeskriget lärde känna flera svenska blivande nazister och underrättelsetjänstemän. Paulsson anställs på den så kallade ”Utlänningsbyrån” där han började samla ihop information som han han läckte till den tyska underrättelsetjänsten. Han var alltså inte socialdemokrat alls utan tvärtom så var han pro-nazi och enligt honom så var han i Finland för att dräpa socialister i inbördeskriget 1918. Läs mer om detta i Ola Larsmos FB-status.

Koncentrationslägren

De svenska koncentrationslägren tas upp och här är det viktigt att veta att dessa läger har få likheter med de tyska utrotningslägren. Det stämmer att de var under regi av Tage Erlander och att de under krigets första hälft internerades och under andra hälften tyska . Niklas Sennerteg har skrivit boken ”Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga”, men har fått kritik av historieprofessorn Karl Molin för bland annat valet av epitetet ”koncentrationsläger” i titeln. Detta håller medförfattaren Tobias Berglund med i, men säger att det i själva boken handlar om läger med annan betydelse. Molin säger i en intervju

”Det är vilseledande för dagens publik att tala om koncentrationsläger.
[…]
Folk associerar direkt till taggtråd, vakter och folk som dör i stort antal. Det var det inte alls fråga om i dessa redan välkända interneringsläger.

Flygplatsen i Bromma

I en filmsnutt från 1936 ser vi bilder ifrån flygplatsen där ett tyskt plan med ett hakkors på bakre delen. Hakkorsflaggan var Hitlers NSDAP:s partiflagga redan 1920 och den blev Tysklands officiella flagga den första september 1935 så att den syntes på tyska flygplan var inte så konstigt. Man ser ofta SD-sympatisörer sprida bilder på en hakkorsflagga som vajar på flygplatsen och den bilden är ifrån invigningen 1936. Att ett tyskt plan var där var inte så konstigt då Tyskland hade flera stora flygindustrier och tillverkare.

Filmklippen

Ser vi på valet av filmfrekvenser så är det en blandning av filmklipp som tidsmässigt stämmer, men ofta är det klipp från helt fel tidpunkt och plats. I som till exempel i frekvensen om Alfred Petrén visas film från 30-talets Tyskland. De försöker på så sätt göra kopplingar som inte finns. Skickligt, men oerhört falskt.

Diverse reflektioner

Intressant är det också att de visar en del av Herman Lundborgs bok Degenerationsfaran som är del av Svenska sällskapet mot rashygiens skriftserie. En annan av dom är ”Rasblandningarnas omfång och betydelse i det romerska kejsarriket” av Martin P:n Nilsson som faktiskt Sverigedemokraterna sålde kopior av i sina officiella tidningar. De tar tidigt i filmen upp att Bengt Lidforss skriver om just denna rasdegenerering i det romerska riket vilket också både BSS tagit upp och SD sålt det ovan nämnda häfte. Strax efter tar de upp Lidforss ord i hans bok ”Utkast och siluetter” som ’är utgiven 1909 att ”n-ordet” fortsätter inuti att bli en ”n-ordet” oavsett vad hen tar åt sig av vår civilisation. och här vill jag påminna Åkesson om hans egna ord i tidningen Dagen 17 mars 2011.

Jag menar att svenskheten kan inte vara en sådan där allemansidentitet som vem som helst kan bli. Jag kan inte bli alban, inte aboriginer eller kines.

SD tar upp Aftonbladets artikel om rashygien och det de skriver

Kunna vi undertrycka de sämre folkelementen i vårt land och främja de bättres trevnad, då få vi på alla områden bättre arbete utfört, mera lugn och ro och lyckligare samhällsförhållande.

och där vill jag påminna om dessa ord som finns i SD:s första partiprogram

Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Ett välmående fritt folk i en homogen svensk stat.

Det känns lite konstigt att SD tar upp olika socialdemokraters uttalande om rasbiologi när deras eget partis företrädare har uttalat såna här idéer under hela partiets existens. Jag tar upp några av dessa i de här inläggen 1 och 2.

De tar upp Stéphane Bruchfeld bok Om detta må ni berätta som visar fakta om Förintelsen. Den gavs ut 1998 av Natur och Kultur och delas ut gratis av Forum för Levande historia till den som är intresserad. I Sverigedemokraternas vårbudget 2015 vill de dra ner anslagen till Levande historia med fem miljoner kronor.

Flera citat av Hans F.K. Günther tas upp i samband med rasbiologin och han berömmer det svenska institutet för rasbiologi, men det är inte så konstigt. Han var medlem i ”Deutsche Gesellschaft für Rassenhygiene” alltså det sällskap Herman Lundborg hämtade inspiration av när han bildade Svenska sällskapet för rashygien. Det fanns ett visst samarbete mellan dessa organisationer och ”RassenGünther” (RasistGünther) som han kallades var också över och föreläste i Sverige. 1923 flyttade han till Norge och levde där med sin norska fru några år. Väl tillbaka till Tyskland blev han chef för NSDAP:s Institutet för raskunskap, folkens biologi och inhemsk sociologi.

I en frekvens tas det upp en Aftonbladetartikel där tidningen hyllar Nazitysklands ide om att beslagta judiska flyktingars ägodelar innan de får åka ut ur landet. Här vill jag påminna om SD:s egna motion ”Beslagtagande av asylsökandes ägodelar” från 2018.

Nämnde ovan koncentrationslägren som förövrigt egentligen skulle kallas interneringsläger. Det fanns planer att bygga inget dödsläger, men ett uppsamlingsläger i nazistisk regi. Det handlar om Svensk socialistisk samling som tidigare hette Nationalsocialistiska arbetarepartiet och trots namnbytet var fortfarande nationalsocialistiskt och deras planer på att bygga ett läger där de ville samla ihop de svenska judarna inför ett eventuellt övertagande av Hitler. Listorna på judar hittades hos Erik Walles efter hans död. Walles var SSS’s chefsideolog och vice ordförande och var också medlem i Sverigedemokraterna och han skrev också en hyllningskrönika till nazismen i SD:s tidning Sverigekuriren. Två andra SSS-medlemmar Gösta Ekström och Gösta Bergqvist var med och grundade SD:s Malmöavdelning.

Boktips

Filmen inleds med lite citat och med orden ”Detta här är historien om socialdemokraterna såsom den aldrig berättats förut”. I och med detta vill jag rekommendera lite läsning så här är lite boktips

I baltutlämningens skugga av Anders Bois, Leif Mårtensson

Per Albin och kriget : Samlingsregeringen och utrikespolitiken under andra världskriget

Spelaren Christian Günther : Sveriges utrikespolitik under andra världskriget

Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga

Förrädare av Ola Larsmo

Heder Och Samvete : Sverige Och Andra Världskriget

Sverige under andra världskriget : myter och legender

Sverige och förintelsen : debatt och dokument om Europas judar 1933-1945

Judefrågan : Debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige

Sverige och Nazityskland Skuldfrågor och moraldebatt

Tysktrafiken

Midsommarkrisen 1941

Socialdemokrat och antisemit? Den dolda historien om Arthur Engberg

Sockerförsöket – Kariesexperimenten 1943-1960 på Vipeholms sjukhus för sinnesslöa av Elin Bommenel

Steriliseringar i folkhemmet av Maija Runcis

Ekot av kriget : Hur andra världskriget skildrades i dåtida svenska tidningar

Vill också rekommendera några dokumentärer

Varje ansikte har ett namn

Hoppets hamn

Fyra dagar som skakade Sverige

Som ni ser så finns det en hel del böcker i de ämnen som SD påstår att det inte talas om, att det mörkas. Detta är också bara en liten del av det som finns skrivet, men det är dom jag läst. Ha fler i bokhyllan och skriver dit dom när jag läst dom så jag vet vad jag rekommenderar. Jag avslutar med två citat och det första är från Ola Larsmo.

”Det socialdemokratiska partiet får försvara sitt eget rykte. Forskningen har visat vilka politiker som varit inblandade i de ovan nämnda mörka kapitlen. Men vad som här står på spel är den historiska sanningen.

I filmen tas Klas Åmark upp som expert i ämnet, men vad tycker då Åmark som SD:s film?

Sverigedemokraternas historieskrivning blandar någorlunda sakligt grundade påståenden med rena faktafel och tendentiösa tolkningar. Det finns anledning att komma med en saklig kritik av deras påståenden

Kommentera

%d bloggare gillar detta: